envisodum

Känner mig så fruktansvärt trött & sliten, orkade inte hålla mig vaken när vi kommit hem från stan. Så jag sov ca 1 timme, vilket är ovanligt. Jag brukar kunna hålla mig vaken på dagarna än om jag sovit dåligt på nätterna och är dunder trött. Men inte idag inte, begriper inte vad det är för fel?!

Hoppas att man inte blir dunder sjuk lagom till påsk helgen, så att man orkar träffa ett par människor under ledigheten!

Nu har vi återgått till vardagen efter helgens äventyr, kan inte direkt påstå att det känns speciellt bra. Men nu är det inte så mycket kvar av denna arbetsvecka vilket känns helt underbart! I morgon börjar vi med en ledig dag för att jobba full dag på torsdag, därefter är vi ledig både fredag och på måndagen till veckan.

Som vanligt händer det inte så mycket här under veckorna, jobbet tar alla krafter så när jag kommer är det vila som står på schemat för att orka med "morgondagen". Men när ni minnst anar det så kommer jag med något mer intressant...

Idag åkte vi en sväng till Åsele där det var vintermarknad i helgen, bara en lite snabb visit. Ingen visste om att vi skulle åka upp, kändes rätt så skönt på något vis. Man behöver inte känna sig stressad för att träffa de som vill träffa oss & de som vi vill träffa, ja ni förstår säkert hur jag menar.

Vi gick en snabbis på marknaden mest bara för att inhandla rökt fläsk & torkat renkött och sen köpte vi lite fikabröd. Som vi tog och åkte till mormor & morfar med för att fika och få träffa dem en stund. Det var ett bra tag sen sist, kände mig en aningen mormor- & morfarsjuk i morse så då var det bäst att göra något åt dé!

Så ja ni kanske förstår att jag har haft en helt underbar helg!? Jag har både fått en utekväll bland bybor, kvalitetstid med sambon och träffa två personer som betyder fruktansvärt mycket för mig. Det känns som att det inte kan bli så mycket bättre, men nu är det väll bara att vakna upp och återgå till vardagen.

I morgon vankas det jobb, suck... Behöver nog inte skriva så mycket, veckans bästa är väll att det blir en kort vecka i alla fall. Alltid något att hurra för!

Hör & Häpna!
Jag har haft en helt fantastisk helg trots att det varit mycket värk/smärta i kroppen, det händer inte så ofta numera som ni säkert har märkt i mitt skrivande. Så idag svävar jag mest uppe i dé ljus blå och njuter av helgen som varit!

  
 Igår kväll var jag bjuden till klubbstugan på påskbuffé, det var både god mat, sång, ett glatt humör och ett gäng trevliga människor. Det kändes väldigt roligt att komma hemifrån utan gubben och framför allt att jag orkade delta så pass länge som jag gjorde utan allt för svåra smärtor som drar ner på humöret. Tror klockan var ca 21.40 när Jimmy kom och hämtade mig, hade gärna varit kvar ett tag till men insåg att det fick räcka. Vilket jag även fick bekräftat under natten, det var en riktig jobbig natt med mycket vankande och några krokodiltårar. Men det var det absolut värt!
Tycker att tjejerna som fixade & donade gjorde ett kanon jobb, jag får tacka än en gång för både inbjudan och kvällen.

  

I kväll vankas det påskbuffé, inbjudan som jag skrev om tidigare. Förhoppningsvis flyter det på någorlunda nu så att jag åtminstonde tar mig dit, sen hur länge jag är med i festligheterna det var en annan sak. Men det kan som sagt var, vara kul att kunna delta i något!

Har laddat upp genom att nästan inte göra någonting idag, har mest bara suttit på en stol surrat & fikat förutom att jag tryckt klart ett gäng servetter (ca 20st).

Igår slutförde vi ännu en arbetsvecka, kan inte annat än säga att det känns fruktansvärt skönt att det äntligen är helg!

  
I natt fick jag även sova en hel del, riktigt skönt än om sömnen mesta dels bestod av en massa otäcka mardrömmar. Har sovit så fruktansvärt dåligt under veckorna den senaste tiden och i morse klack det till, jobbet bidrar nog till en del av den dåliga sömnen. Som igår kväll när jag gick och lade mig i sängen så slappnade jag väll av på ett helt annat vis, just bara för att jag visste att jag inte behövde kliva upp för att åka iväg till jobbet idag. Och det gör säkert att jag kan sova på ett helt annat vis!


Under veckan drömde jag även en massa mardrömmar som är kopplade till jobbet via personer eller situationer som har varit den senaste tiden. Så på någotvis måste hjärnan även ha börjat bearbeta läget under min sömn...

Idag anlände det ett beslut från försäkringskassan, de gick äntligen med på att jag skulle få sjukpenning för rehab-tiden i Sundsvall!

Ja det är inte mer än rätt tycker då jag, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur dagens system fungerar. Ska det vara meningen att vi ska behöva tjata och bråka för att vi ska få det vi har rätt till?

Gjorde de en chansning när jag skickade in min ansökan och tänkte "den här tjejen har tillräckligt med pengar så hon bryr sig inte eller den här tjejen orkar inte göra något väsen av sig så hennes ansökan kan vi skita i"?

Det bara bubblar upp en massa funderingar och olika tankegångar som jag inte kan stoppa...

  
Vilken skit dag, här har det snöat och yrt hela dan! Har ni haft samma skit väder? Begriper inte vad mer snö ska duga till nu...

Och kroppen ska vi egentligen inte tala om, han hade mer eller mindre strejkat redan när jag vaknade i morse. Så det tog en himla tid innan jag väl hade tagit mig på jobbet, lyckades ta mig igenom hela arbetsdagen, men väl hemma fick jag vänta på Jimmy som kunde hjälpa mig in från bilen.

Och inte blir det bättre av allt förbaskade strul på jobbet! Men till min stora glädje verkar det som att det börjar gå upp en ljus för en del... Undrar hur lång tid det går? Hoppas bara att jag står ut!

En otäck påminnelse fick jag mig idag när jag var in till B-byn för att uträtta ett par ärenden på Tidlösa Ting, Apoteket och Ica.

Gjorde bort Tidlösa och Apoteket först, därefter känner jag hur det börjar gå utför med kroppen men tänkte att jag skulle hinna in på Ica för att inhandla lite mat till middagen. Väl inne i butiken känner jag tillslut att det gått för långt... 

  
En fruktansvärd smärta i nacken, ryggen och huvve. Synen började på att bli suddig och ett illamående som heter duga kom på besök. Så jag skyndade mig till kassan utan att hunnit plocka åt mig de jag skulle komma hem med, jag insåg helt enkelt att jag var tvungen att ta mig ut till bilen. 

  
Väl i bilen började jag funderade hur i "håken" jag skulle ta mig hem, men efter att ha suttit och vilat i bilen ca 30 min så lyckades jag ta mig hem i alla fall. Efter många om och men och då var det bara till att ta sig in, stoppa i sig tabletterna och bädda ner sig. Grejorna blev kvar i bilen men det får gubben se till att ordna när han kommer hem.

Så idag blev jag verkligen påmind om varför jag så sällan handlar själv numera, det beror ju även på att jag inte ska/klarar av att bära så mycket. Så nu lär det väll dröja ett tag tills nästa "shoppingrunda på egen hand"!

Som tur är har det gått bra i trafiken hittills men många gånger skulle jag nog ärligt talat ha behövt en privat chaufför...

Jahpp då var första arbetsdagen på denna vecka gjord, kan inte annat än säga att jag redan nu längtar tills helgen anläder. Men först och främst ska jag njuta av min lediga dag som jag har på onsdag, än om jag gruvar mig lite inför den dagen. Har ett läkarbesök inbokat...

Även denna arbetsdag har sugit "musten" ur mig, är alldeles slut på. Idag gick det tyvärr inte att bita ihop, tålamodet tar slut även på jobbet emellanåt. Däremot är jag glad att jag lyckades bita mig i tunga och knipa käft ett par gånger istället för att vräka ur mig det jag egentligen ville & tänkte, för ärligt talat tror jag inte att det hade gjort saken bättre.

Idag fick man betala priset för gårdagens bravader, har känts en aningen surt men tycker nog att jag har lyckats få till en rätt så bra dag ändå!

  
I onsdags när jag hämtade posten så hade jag fått en inbjudan till festligheter lördagen den 27/3, det är en gäng kvinnor som träffas, äter påskbuffé och bara umgås under enklare former. Efter att ha funderat hit och dit så bestämde jag mig för att tacka ja, så idag tog jag mig en promenad till en av de som är med och anordnar detta.

Där blev jag sittandes i nästan 2 timmar, vi surrade och fikade. Med andra ord en riktigt trevlig söndags eftermiddag, kan inte annat än säga att det kändes väldigt skönt att komma hemifrån (själv) och få träffa ett par trevliga människor!

Så nu ser jag framemot lördagen!

  
Igår kom Tony med potatissallad, kött som han marinerat, paprika och en hemma gjord sås så vi invigde grillsäsongen igår. Resultatet blev riktigt bra, riktigt smarrigt var dé! De kan vi gärna göra om...

Sen var tanken att vi skulle hälsa på en av Tony´s chefer i Skorped efter att vi hälsat på en av hans arbetskamrat, men han hade tydligen somnat tidigt så dé blev ingenting av dé. Så då bestämde vi oss för att åka till stan för att äta på Max, men på väg dit så fick Tony bums för sig att han skulle in på Harrys.

  
Det gick inte att få han på andra tankar så vi andra fick välja mellan att sitta kvar i bilen eller oxå gå in... Efter att ha diskuterat om jag skulle göra ett försök trots att jag hade körkortet hemma, så gick vi tillslut in på Harrys.

Kan väll inte påstå att jag hade speciellt roligt, var rätt så nöjd efter att ha åkt en massa mil i bilen (kroppen var inte på något vidare humör) och jag hade absolut inte fixat håret för att fara ut bland så där mycket folk. Och det var alldeles för kallt inne och för hög musik för min smak/mitt mående.

Att hela tiden ha folk som stötter i ens kropp när man har en fruktansvärd smärta redan gör en inte direkt på bättre humör. Och att hela tiden behöva sitta/stå på hel spänn för att inte peruken ska åka av eller åka på sniskan gör ju inte saken bättre, nä är jag ute på krogen vill jag nog kunna känna mig avslappnad!

Med andra ord blev det en helt annan kväll än vad jag gick med på ifrån början, jag hade varit alldeles nöjd med att få åka hem efter att vi ätit på Max. Då hade jag nog kunnat njuta av kvällen och varit nöjd med den!

Eller inte...

Hit men inte längre...


En duktig kvinna reder sig själv!
Men idag bestämde jag mig för att bara lämna bilen & låta den stå tills Jimmy kommer hem, är i alldeles för dåligt skick i kväll för att redo ut bekymret själv. Risken är att jag blir ännu sämre eller att det händer något ännu värre om jag ens försöker mig på dé själv...

Under min lediga onsdag gjorde jag ärligt talat ett skit, jag bara var. Vilket behövs ibland och det kan kännas väldigt skönt när man är så här otroligt trött/slut på! Tvingade mig faktiskt ut på ett promenad för att få lite frisk luft och få njuta av solen. Frisk luft kan göra susen...


Fröken P var på ett helt annan humör under onsdagen, så visst märks det av att jag inte trivs lika bra på jobbet som jag gjorde före rehabeliteringen. Och det tär så inni nordens mycket på krafterna!

 
Tack och lov för att  jag har mina lediga onsdagar, så att jag orkar med hela arbetsveckan! Hoppas att jag står ut ett tag till, för det skulle vara väldigt skönt att få ordningen på ekonomin igen.

Fy bubblans vilken dag, det var fruktansvärt skönt att få göra kväll ifrån jobbet och åka hem! Alla krafter har gått åt till jobbet, humöret är långt ifrån på topp och bristnings gränsen har varit väldigt nära ett flertal gånger under dagen.

Dé känns så inni bombens skönt att slippa åka iväg på jobbet i morgon, då är äntligen min lediga dag här. Sen är det bara två arbetsdagar kvar innan helgen, suck... Känns jobbigt!

Känner mig fortfarande trött & sliten, det är med nöd & näppe att jag har orkat hålla mig vaken på jobbet idag. Detta brukar inte alls vara ett problem som jag har, än hur dåligt jag har sovit under ett par nätter så har jag ändå klarat av att hålla mig vaken & "allert" på jobbet.

  
Ärligt talat börjar jag bli en aningens fundersam om vad det är frågan om... Håller jag på att bli sjuk? Fattas det något i kroppen? Eller säger kroppen helt enkelt bara ifrån pga tuffa perioden som på gått/på går?

I dag ringde mobilen medans jag befann mig på jobbet och displayen visade dolt nummer, brukar inte alls vara speciellt pigg att svar när det står så men eftersom man är i kontakt med sjukvården & försäkringskassan så känns det som ett måste ibland.

Hur som helst så var det en kvinna från Försäkringskassan i Ö-vik som ringde, hon var fruktansvärt trevlig & glad. Hon förklarade situationen lugnt & fint, därefter försökte hon att hitta en lösning på bekymmret. Där var det absolut inga svårigheter, dåligt humör & inga bekymmer. Det kändes helt underbart att få prata med denna människa, synd att de bara är så få!

När man möts av en sådan här person som jag gjorde idag inom vården eller försäkringskassan känns det betydligt bättre! Samtalet flyter på så mycket bättre och än om man sitter i en svår situation kan man känna sig väl bemött, man kan känna av att de engagerar sig och försöker att hjälpa en efter sin bästa förmåga.

Så nu ska jag leta åt ett papper som denna kvinna ville ha så ska vi se om det blir någon ersättning för tiden som jag befann mig på rehaben i Sundsvall, ska bli spännande att se vart detta slutar....

 

 Det har gått ett par dagar sedan jag tittade in och skrev ett par rader här, har helt enkelt inte haft orken till att sätta mig vid datorn. Jag har känt mig så fruktansvärt trött & sliten de senaste två veckorna, hoppas att det vill ge med sig inom en snar framtid.

Egentligen är det väll inte allt för konstigt att både kroppen och knoppen är slutkörd med tanke på hur det ha varit hittills i år, det hade varit knepigare om jag hade varit pigg, allert och med humöret på topp!

  

Så här har det inte hänt så mycket varken under själva arbetsveckan eller under helgen som gått, mellan all vila som jag behövt har jag försökt att tvinga mig ut i friska luften och grillat ett par korvar. Mest bara för att få lite frisk luft och så att jag har gjort något i alla fall...

Igår funderade vi på att åka iväg på lite festligheter, men gamm-tant´n orkade inte haka på. Det blev ett par tabletter, en bastu hos svärmor och en tidig kväll istället. Förhoppningsvis kommer det fler tillfällen när man känner sig piggare!

  
Har även ägnat en stor del av dagen till att fixa till håret, inte för jag kan påstå att det blev så mycket snyggare. Allting ser ju så j*vla dumt ut! Eftersom det var så förbaskat mycket som har lossnat på bakhuvudet så bestämde jag mig för att raka bort det som var kvar, dels för att slippa se håret som lossnar och plocka upp det.

Det  blev en aningens tungt där ett tag och fröken P blev på dåligt humör & tappade tålamodet, så det höll på att sluta med att jag skulle raka av mig allt hår. Men som tur var kom Jimmy hem i rätt tid... Inte vet jag om det känns så mycket bättre, men jag tror jag låter det vara så här tillsvidare så att jag hinner känna efter för vad jag egentligen vill och tänka igenom beslutet än vad det blir. det är ju som sagt var svårt att klistra tillbaks om man väl har rakat bort det som är kvar!

Hoppas att ni får en trevlig vecka, så ser vi när jag dyker upp igen!

Idag har jag haft en ledig dag, vilket verkligen behövdes denna vecka. Det var bara synd att jag var tvungen att åka iväg till stan för att avsluta en kontakt, hade egentligen bara behövt få ta det lugnt idag. Inga större utsvävningar överhuvudtaget...

Men när jag liks var tvungen att åka till stan så passade jag på att gå in på gallerian för att försöka hitta någon snusnäsduk som hade en någorlunda neutral färg, så att det är enklare att passa ihop med kläderna. Efter ett par vänder i olika butiker lyckades jag tillslut hitta två snusnäsdukar och ett hårband.

Med hjälp av hårbandet får jag peruken att passa bättre till mitt ansikte, det blir helt enkelt mer likt min gamla frisyr! Så jag känner mig betydligt bekvämare i själva peruken, vilket är en fördel...

Eftersom jag har fortsatt att tappa hår och det har blivit rejäla fläckar så har jag börjat överväga att använda en peruk, i alla fall på jobbet och i de situationer som kanske inte riktigt passar sig att man har mössan på eller att man visar fläckarna.

Så i söndags slog jag slag i saken och klickade hem en peruk, till en lämpligt pris om jag inte skulle bli nöjd. Helst hade jag hoppats på att hitta ett ställe i Ö-vik så att man hade en chans att pröva den före så att man visste att man passade i den före köpet. Men så blev det inte, eftersom jag inte lyckades hitta något ställe som höll på med peruker i Ö-vik.

Hur som haver så kom peruken idag, det var snabba ryck! Vet inte riktigt vad jag ska säga... Det känns säkert bättre när man har vant sig, får jag iaf hoppas.

Längtar tills det går att göra ett vettig frisyr av håret igen, håret betyder mer än vad många tror!

Fy bubblan vad rehabiliteringen har ställt till det!


  
I veckan fick jag reda på att jag inte ens ska få några pengar för månaden jag var i Sundsvall och det får man reda på nu, en månad efter att man slutförde rehabiliteringen. Blir så förbaskad, att de inte ens har kunde skicka ett brev eller lyft telefonlurn och meddelat beslutet. Mycket märkligt, fast det är ju Försäkringskassan i ett nötskal!

  
Och inte har jag då blivit bättre, snarare betydligt sämre. Trodde att det skulle ge med sig bara jag fick komma hem och köra mitt eget race, men ické som nické. Vänstra sidan av nacken och vänster arm gör betydligt ondare, har även större problem med att använda den vänstra sidan. Vissa dagar är jag knappt till att köra bil, nu hoppas jag mest bara på att det inte ska bli än värre så jag kan fortsätta köra bil.

Även höger höft och höger ben har blivit betydligt sämre, numera är det svåra smärtor ovanligt ofta och stora svårigheter med att gå på benet alldeles för många dagar. Men tack och lov så har Jimmy äntligen kommit hem, det underlättar verkligen mina dagar !

  
Men det är inte så här det ska vara när man knappt är 25 år...
Vissa dagar kan jag inte låta bli att oroa mig för framtiden om det forsätter i den här takten! Jag klarar inte av att hålla modet, glädjen och lusten uppe varje dag, varje minut och varje sekund. Orkar tyvärr inte heller stå emot sorgen, ilskan, skammen och ledsamheten varje dag, varje minut och varje sekund... Det är dessa dagar som det är så otroligt viktigt att man har de som tycker om och bryr sig om en!

ÄNTLIGEN HELG!

  
Det känns riktigt skönt att det är helg, det behövs verkligen för att ladda upp batterierna igen. Denna vecka har sugit mycket enregi, ork och lust ur mig så i helgen blir det till att vila upp sig.

  
Och det bästa utav allt är att älsklingen kommer hem ikväll, ska bli så skönt att få ha han hemma igen! Hade gärna haft han hemma denna vecka, speciellt med tanke på hur det har varit men med tanke på omständigheterna så tycker jag att det har gått rätt så bra ändå. det hade nog underlätt om man hade haft honom att luta sig emot & bara fått vräka ur sig på kvällerna när man kommit hem. Men tack och lov så har jag tagit mig igenom denna vecka levandes ändå...

Första dagen på jobbet var ju som sagt i måndags, det blev en riktigt tuff & jobbig dag! Det började direkt när jag kom dit med att jag "inte hade" något kontor, sen var dé en massa andra grejer också som jag inte tänker ta upp här. Men redan innan lunch var jag så arg, irriterad och besviken så att jag höll på att explodera.

Och fem minuter innan jag äntligen skulle få åka hem så behagade chefen att komma in till mig, han hade något synpunkt. Så det blev ett långt samtal, där det mest var han som prata. Själv bröt jag ihop & klarade inte av att stå emot tårarna längre, så jag fick inte så mycket sagt. Absolut inte så mycket som jag hade velat, men det kanske kommer ett annat tillfälle när man kan ta upp en del av mina synpunkter med honom.

Samtalet med chefen gav i alla fall över en timmes övertid, men inte vet jag om det kändes så mycket bättre efteråt. Jag var nog snarare mer irriterad, arg & besviken!

Andra arbetsdagen blev dock betydligt lugnare och skönare för min del, det var bara jag och kamrern på expeditionen! Än om det inte kändes direkt bra så var det skönt att det var en lugnare & lättsammare dag...

Och idag har jag tack & lov varit ledig, vilket verkligen behövdes!

Ja, vi får väll helt enkelt vänta & se hur jobbsituationen utvecklas... Förhoppningsvis leder den mig inte till det "stora svarta hålet"!

Sitter & bävar för att åka iväg på jobbet!

Ont i magen, ont i huvudet, mår illa & vill bara kräkas...

I lördags efter att vi kommit hem från trippen till Åsele/Varpsjö, så upptäckte jag till min stora fasa att jag börjat tappa håret igen. Det var ju pricken över i:et på en mycket tung & jobbig tid! Jag som hade hoppats att jag skulle få behålla det tills jag blev gammal & gråhårig...

Det har blivit karlafläckar, en är rätt så stor och rätt så svår att täcka över. Detta var då inte vad jag behövde nu, samtidigt som det är ett väldigt tydligt tecken på att jag inte mått/mår så bra!


Bjuder på en bild på den stora fläcken, bara för att visa hur ful jag är numera... Inte se det så trevligt ut?!

Nu håller jag mest bara tummarna för att det ska stanna av och att inte allt hår försvinner!

Hade det inte varit för att jag är/känner mig så fruktansvärt ful utan hår så hade jag nog tagit fram rakapparaten och tagit en sväng om...