envisodum

Har haft en tuff helg med fruktansvärt mycket smärtor och lite sömn och inte gjorde det saken bättre att jag var utan tabletter, bara för att klantarslet glömde att hämta ut mer av de starkare tabletterna förra veckan. Men det fick man ju äta upp flera gånger om!

Så idag åkte jag på apoteket före jobbet, vilket var en himla tur det. Har haft en smärtsam och riktigt otäck dag, där armar & ben bara försvunnit och vägrat lyda min vilja. Tur att jag har uppmärksamma och hjälpsamma kollegor som ställer upp när det behövs!

Men det är fruktansvärt jobbigt och pinsamt, idag fick en kollega rakt leda mig fram för att jag skulle ta mig fram och sen var det bara till att sitta på sin plats.

Trodde att besvären skulle ge med sig men ické som nické, så jag fick be en av eleverna att skjussa mig hem nästan 2 timmar innan arbetsdagens slut. Vågade helt enkelt varken risker mitt eller andras liv, så nu ska det bli spännande och se om jag är piggare i morgon och hur jag tar mig på jobbet. Tur att problem är till för att lösas!

Känner mig alldeles knäck och slut på, har haft en riktigt smärtsam dag idag och mycket på jobbet. Så det ska bli riktigt skönt med en ledig dag, i alla fall ledig från jobbet.

Kan väll inte direkt påstå att man är ledig när man även har studierna att tänka på när man inte jobbar.

Idag var det då dax för ännu ett läkarbesök hos läkaren som jag inte riktigt klarar av, men idag fick sambon följa med. Och jag är verkligen glad för att vi bestämde att han skulle följa med, annars hade jag nog fått ännu ett utbrott på denna läkare.

Har träffat honom ca 3 gånger och han verkade fortfarande inte ha förstått att min vardag var ett problem, inte förrän Jimmy röt ifrån idag och sa "Det är väll klart som fan att det är ett problem när man bara rasar ihop och inte klarar av att gå". 

Känner mig fruktansvärt i frågasatt av denna läkare, känns inte som att han tror på mig riktigt... Men på något knepigt vis kändes det som att han trodde mer på det sambon sa, än fast jag berättat precis samma saker ett flertal gånger tidigare.

Hur som helst så skulle han skriva en remiss till neurologen i Ö-vik, känns som att det kan vara ett bra steg. Det kan nog kolla upp betydligt mer än läkarstation.

Väntar på att lärarn ska besvara mitt mail som jag skickade igår, hade hoppats på att hon skulle vara uppe före mig idag. Men efter gårdagens olycka var det fruktansvärt att få sig någon skönhetssöm inatt/imorse.

Igår morse hade jag bekymmer att både ta mig upp ur sängen och med själva påklädningen, sambon hade redan åkt till jobbet vilket innebar att det inte fanns någon hjälpande hand. Men efter många om och men så kom jag aningens sent till jobbet iaf, väl på benen så tyckte jag att jag var i riktigt hyffsat skick. Det var inte förrän jag kom hem som jag kände mig alldeles knäckt av både trötthet & smärtorna, hade iaf lyckats klara mig utan starkare tabletter.



Efter lite vila var det dax att sätta sig på kontoret för att börja med studierna, kände mig rätt så skaplig iaf. Hade iaf inte den minsta misstanken på att kroppen eller snarare benen skulle ge upp när jag skulle gå nedför trappen. Lyckades fara en bra bit med benen i en himla konstig vinkel och på något vis så tog jag givetvis emot mig med vä. handen (som precis hade blivit bra, efter att det hände något med den i fredags). Som tur var hörde Jimmy smällen och han var snabb som en vessla att hjälpa mig ur den knepiga situationen, så att jag slapp slå mig ännu mer.

Vad som hände vet jag inte riktigt, det blev bara som det brukar men denna gång befann jag mig tyvärr på fel ställe. Jag hoppas verkligen att det bara blev någon stukning, att den ökade smärtan i rygg & nacke samt stickningar och domningarna snart ger med sig!

Med andra ord blir det en lugn dag idag!

Kastede ihop en tårta igår (påbörjade detta inlägg igår, men det blev endast bilden som gick att få till), eller kastade och kastade ihop... Det visade sig att jag helt enkelt inte skulle ha börjat med den, var inte klar förrän vid 16-tiden.

Gjorde fyllningen direkt när jag klev upp på morgonen. Vilade lite eftersom jag hade riktigt ont på flera ställen, inte bara de vanliga. Efter att ha varit på toan och kissat en hel del blod (betydligt mer än de tidigare dagarna) så bestämde jag mig för att kontakta sjukvårdsupplysningen. Vilket tog en j*kla tid pga av att de bara hänvisade till fel nummer, men till slut så. Efter samtalet var det bara till att lasta in sig i bilen för att åka in på akuten för att ta urinprov och bli undersökt av läkarn. Tack och lov så var det, det som jag hade anat. Urinvägsinfektion, hade ju kunnat vara ännu värre. Så nu knapras det även antibiotika...

Tror snart jag blir knäpp, man hinner inte mer än bli kvitt den ena sjukdomen så åker jag på något annat. Mitt imunförsvar kan ju inte vara det bästa för tillfället, tycker jag mer eller mindre har varit ständigt sjuk sedan nyår.

Men nu hoppas jag verkligen att det lugnar ner sig snart, så att jag hinner ladda upp batterierna innan det blir något annat!

Jag lever, har bara varit riktigt dålig så att jag knappt orkat vara uppe. Men jag hoppas att jag snart är bättre igen, känns i alla fall som att förkylningen är på väg att ge med sig.

Så vi "hörs" väll mer framöver, när jag har mer kraft och ork, sköt om er!

Igår återvände febern igen, attans. Trodde denna envisa förkylning skulle ge med sig, trots att jag sparkat på den ett flertal gånger så vägrar den att lämna mig.

Det har varit två tuffa arbetsdagar, skulle egentligen ha legat hemma. Fick jag mer eller mindre bekräftat igår... När jag med nöd och näppe tog mig till bilen efter en visit till brevlådan, väl inne i bilen och uppe på gården var det bara till att invänta att sambon skulle komma hem för att få hjälp in. Sen blev det sängen hela kvällen, känner mig tyvärr inte allt för pigg idag heller.

Blev tvungen att ställa in även dagens besök hos sjukgymnasten, känns lite ledsamt. Men det var tydligen inte meningen att vi skulle påbörja behandlingarna denna vecka! Får hoppas att det ser bättre ut nästa vecka och att vi kan köra igång på måndag. Längtar, känns som att jag är beredd att gripa det minsta lilla halmstrået just nu.

Och sen blev vi tvungen att ställa in dagens behandling hos sjukgymnasten.

Hon ringde mig igår kväll och hörde direkt hur dålig jag var. Eftersom min kropp tydligen inte är mottaglig för behandlingen medans jag är förkyld och smärtorna skulle bli ännu sämre så beslutade vi oss för att ställa in.

Var nog ett klokt beslut, men det känns lite surt. Ja, ja... Får hoppas att jag är på benen och piggare på onsdag när vi har nästa tid inbokad.

Hugaligen vilken helg, har mest bara sovit, haft ont och kräkts.

Hoppats dock att jag snart gjort bort det värsta och att jag är något så när i morgon, när det börjar en ny arbetsvecka och sen har jag en inplanerad behandling (den första denna vecka) hos sjukgymnasten. Måste gå dit 2 gånger i veckan för att det ska finnas en chans att det ska kunna hjälpa mig. Vad det är för behandling återstår att se, hon höll på att säga att vi kunde få gå igenom ett par olika behandlingar.

Näpp, nu är det nog dax att bädda ner sig igen... Hoppas att ni får en bra vecka, för det tänker då jag försöka att ha än hur det går!

Idag har det varit en jätte fin dag, önskade att jag hade varit pigg så att man kunnat vara ute och njutit.

Medans folket varit ute har jag legat i sängen som en klubbad säl, har mest bara sovit idag och knaprat tabletter. Har åkt på någon dunder förkylning igen. Den kom som sagt var redan i fredags, har varit sämre idag så jag hoppas att jag hinner göra bort det innan måndagen kommer.

Känns absolut ingé bra om jag ska behöva vara borta på grund av sjukdom inom den närmaste tiden, har som varit sjuk en hel del efter nyår. Blev minst en vecka i januari och sen blev det en ofrivillig (eller det är du ju alltid när det gäller sjukdom) vecka i februari, vore så skönt att få lön för en hel månad snart igen.

Pengar är inte allt, men det har en stor betydelse. Den senaste lönen försvann som jag vet inte vad... Och då var det någon enstaka räkning jag betalade, sen gick allt till sjukvård och medicin. Jag säger då det, tur att man har en sambo som bryr sig om en!

Har åkt på ännu en förkylning, känner mig alldeles knäck. När jag kom till kontoret och slog mig ner på stolen i morse så var jag alldeles färdig och tog mig för pannan, kände att jag tydligen hade febran också. Suck, känns så typiskt bara för att vi hade tänkt åka upp till Åsele/Varpsjö bara sambon hann tillfriskna. Vilket han gjorde redan i torsdags.

Känns dock inge bra att åka iväg om man inte är pigg och jag vill ju framför allt inte smitta ner de man besöker. Och sen är det ju en del som man absolut inte vill utsätta, som har det lite värre än andra om det blir sjuk.

Så det får nog bli en hemma helg, även denna helg. Nu är det andra eller tredje gången sedan det nya året började som jag blivit tvungen att ställa in resan till Åsele pga sjukdom. Men jag hoppas att jag snart tar mig dit, så att man får besöka både nära & kära!

Idag har jag haft en riktigt tuff dag.

Var till sjukgymnasten idag innan jobbet. När jag kom dit ville hon göra en grundlig undersökning av mig, hon ville undersöka mina nerver samt testa känseln. Hela högra kropps halvan är mycket svagare, har märkt att höger arm har blivit betydligt mycket svagare sedan jag åkte in med ambulansen. Men jag trodde faktiskt inte att det var sån stor skillnad och absolut inte att det var hela höger sidan.

I sidan av halsen har man som ett litet hål där nerverna går, där var det tydligen väldigt tajt på mig för att det har dragit ihop sig runt om nerverna. Så det kan räcka med att jag vrider på huvudet för att nerverna ska strypas och det är då till exempel en arm kan sluta fungera.

Tydligen är det även så att min nacke arbetar dygnet runt än hur mycket jag försöker att avlasta och vila den, vet inte riktigt hur jag ska förklara vad det berodde på så jag tror jag skippar den biten. Men hon sa i alla fall det att när nacken för jobba så mycket så blir det för mycket för kroppen till slut och det är då den slutar fungera, den ger helt enkelt upp. Det är till exempel det som händer de dagar/kvällar när jag inte orkar hålla upp huvudet.

Hon gick även igenom kotorna i både nacken och ryggen. Som jag fattade så

Idag är det då dax att träffa min nya sjukgymnast igen, ska alldeles strax åka dit. Känns egentligen alldeles för tidigt för kroppen att "träna", men det får gå för den här gången. Vi ska prova ut mina övningar och "dosera" rätt, tyvärr hade hon ingen annan tid denna vecka som passade. Det var bara att ta denna morgontid, eftersom jag gärna ville köra igång snabbast möjligt. Känns inte bra om det går ett par veckor emellan varje träff!

Ska bli spännande att höra om hon har hunnit få tag på läkarn som jag var hos förra veckan, i så fall ska det bli spännande att höra vad han hade att säga.

Känner mig så fruktansvärt glad och tacksam för att jag fick uppleva denna helg, har orkat och hunnit med hur mycket som helst. Och inte har jag haft speciellt ont, visst har jag haft ont men inte alls som det varit tidigare!

De 2 senaste veckorna har varit ett rent h-vet, men eftersom jag helt enkelt vill fortsätta att leva. Så har jag bara haft ett alternativ att välja på, att fortsätta kämpa. Både i måndags och tisdags jobbade jag, men det var riktigt kämpigt. Näst intill omöjligt, det var tackvare tjurskallen jag tog mig igenom arbetsdagarna. Hade som inget val eftersom jag inte hade någon komptid att ta ut och veckan före hade jag använt upp min sjukdagar.

Tillslut insåg jag att jag var tvungen att försöka att få träffa en läkare, så jag lyckades få mig en akuttid hos den läkare som jag träffade tidigare. Han som ökade tabletten som inte har hjälpt på lite mer än ett år, från 2 till 3. Läkare besöket tog en massa krafter och ork, musten gick verkligen ur mig. När jag kom in så sa läkaren rakt ut att han inte kunde hjälpa mig, det var Ryggis ansvar (vilket det absolut inte är, har ingenting med dem att göra). Men då sa jag åt honom att om inte han kunde hjälpa mig så fick han väll skicka en remiss till någon specialist, t.ex. medicin i Ö-vik men det var inte heller något som var möjligt.

Tillslut bröt jag ihop, tårarna bara sprutade och en massa ord välde ut. Så då ringde han en annan läkare som kom in för att hjälpa honom, även hon hade till en början samma inställning. Efter många tårar och en lång diskussion så erbjöd hon mig att prova en ny tablett, Lyrica.

Blev fruktansvärt besviken och frustrerad av läkarnas attityd och inställning, speciellt när den första läkaren inte ens kunde lyssna till punkt en enda gång medans jag försökte att beskriva situationen. Han ifrågasatte även ambulansfärden och akutbesöket, gång på gång. Väldigt tveksam till att jag kommer att gå till honom fler gånger, nu har jag provat honom 2 gånger och känner mig helt enkelt inte bra bemött.

Samma dag som jag träffade läkaren hade jag även en tid hos min nya sjukgymnast i B-byn. Eftersom jag fick ett riktigt bra bemötande från henne, kände jag direkt ett stort förtroende för henne. Jag berättade för henne om läkarbesöket, det blev bestämt att hon ska ringa läkaren. Hon blev väldigt förvånad över att jag inte fått komma till någon neuvrolog. Jag skulle absolut inte acceptera att jag bara rasar ihop och att kroppen slutar fungera. I och med att jag bara blir sämre och sämre så tyckte hon att man inte kan skylla detta på en whiplashskada som jag fick för många många år sedan, i alla fall inte förrän det är kollat upp och uteslutit allt annat som de kan vara.

Kändes betydligt bättre efter besöket hos sjukgymnasten, bara det att man har någon som står på ens sida och kan stötta en. Och kanske även kan ta fajten, det känns helt underbart! Så nu för vi väll se vad som händer, ska avvakta ett tag innan jag fattar ett beslut om jag ska ta och göra ett vård val.

Det bästa och mest positiva denna vecka är att jag känner mig som en helt ny människa idag, det måste vara den nya tabletten som fixat "biffen". Det är ganska uppenbart när till och med arbetskamraterna kan se på en att det är en helt annan Therese från torsdag till fredag (har ju varit fruktansvärt dåligt över en vecka). Så nu hoppas jag att jag hittat rätt medicin, som kan göra så att jag kan minska drastiskt på den starka tabletten.

I måndags på vägen till jobbet så högg det till i nacken & ryggen, strax efteråt fick jag en enorm huvudvärk, synbortfall och vänster armen domnade. Lyckades stanna bilen, sedan satt jag och väntade i ca 30 minuter innan synen blev så pass bra så att jag vågade åka vidare. Tänkte åka till jobbet, eftersom det var närmre dit än hem, ta ett par tabletter och vänta in "rätt tid" för att återvända hem igen.

Men medans jag satt i soffan under arbetsplatsträffen, blev det bara värre och värre. Till slut kunde jag inte stå emot tårarna, kändes riktigt pinsamt än fast de flesta hade gått och än fast de vet om hur besvärligt det kan vara ibland. Som tur var hade jag en mycket bra kollega vid min sida som erbjöd sig att skjussa mig hem.

Men efter en diskussion som fördes mellan kollegorna, blev det beslutat att ringa ambulansen för att åka in på akuten och få det hela dokumenterat. Fy bubblans, vilken färd! Vi har inte de bästa väggarna i Västernorrland, har jag konstaterat ännu en gång.

Väl inne på akuten blev det tagit några prover och tester. De hade inte en enda tanke på att ge någon smärtlindring när allt var kollat, det fick jag kräva själv eftersom jag knappt stog ut längre.

Slutet av det besöket blev fruktansvärt knepigt, hade definitivt kunnat bli bemött på ett bättre sätt. Tack och lov för att inte varenda människa där var som den sista sköterskan. Fick inte ens hjälp att få fram jackan, väskan & skorna som de hade tryggt in under sängen. Och det kan jag min sann säga, att det var inte det lättaste att få fram det!

Får hoppas att det kan leda till något än fast det känns ganska meningslöst. Det är väll trots allt som chefen säger, att det är bra om det dokumenteras för att de ska ta problemen på allvar.

Har fortfarande lika ont, så jag har varit hemma hela veckan. Har försökt att få tag i min läkare, men hon ska tydligen vara borta minst ett halvår. Så ärligt talat känns det rätt så tungt, vet helt enkelt inte vart jag ska vända mig eller vad jag ska ta mig till. Ibland verkar det inte behövas någonting för att det ska bli ett rent helvete.

Helgen har varit riktigt tung, trodde att denna dag skulle bli bättre. Men det har visat sig ännu en gång att det kan vända väldigt fort, ganska skrämmande!

Orkar inte skriva fler rader just nu, återkommer när jag känner mig piggare.

Natten som var, var rätt så besvärlig. Hade en sån fruktansvärd höft- & benvärk, till slut var jag min sann tvungen att väcka sambon så att han fick hämta ett par tabletter eftersom jag inte tog mig upp själv.

Det blir nog en lugn kväll, är rätt så knäckt. Har försökt att plugga lite, kanske blir det lite mer innan det blir sängen.

Trevlig helg, kära läsare!

I morgon är det dax för min lediga dag, eller ledig och ledig. Ska väll försöka hinna få så mycket som möjligt gjort  (när det gäller studierna), samt försöka hinna ta tag i något som borde gjorts för länge sen här hemma.

Även denna lediga dag känns som att den behövs lite extra, den är riktigt välkommen. Har fått en massa knölar på båda föttern, brukar få det lite titt som tätt. Men nu är det lite extremt och gör riktigt ont, det är rätt besvärligt att gå så det ska bli skönt i morgon när det vankas ledighet. Ska nog försöka att låta dem vila så mycket som möjligt.

Även tassarna är väldigt väldigt känsliga, känns inte alls bra. Behöver använda dem i studierna för att kunna anteckna och besvara uppgifter. Minsta lilla "snuddning" gör så inne bomben ont, så jag vet min sann inte riktigt vart jag ska ta vägen emellanåt.