Sjuksängen
Har legat nerbädda mer eller mindre hela tiden sedan jag åkte hem från jobbet vid 10.30 i torsdags, har haft så ont så att jag inte riktigt vetat vart jag ska ta vägen och kräkts så jag rakt fått ont i magen & halsen.
- Det positiva med att vara sjuk är i alla fall att jag hinner läsa betydligt mer än en vanlig dag, alltid något. Det gäller att försöka hitta det positiva sådana här dagar, annars skulle jag aldrig orka med!
Men det känns så typiskt att det skulle vara så här kallt och att jag skulle bli i detta skick medans sambon har fullt upp på jobbet... Han har börjat tidigare samt jobbat över varje dag, har åkt vid 5-tiden och inte varit hemma förrän 21.30 någon gång. Dessutom åkte han även på att jobba idag, han åkte tidigt i morse & har inte kommit hem än. Men nu närmar det sig i alla fall...
- När jag är så här dålig vill jag helst ha sällskap, men ändå inte... Någon som förstår vad jag menar? Vill helt enkelt inte vara ensam hemma när jag är i detta skick, men jag vill inte ha någon direkt upp i mig som rör mig (det gör alldeles för ont). Det är tryggheten att ha någon i närheten som jag är ute efter, om det händer något eller om jag ramlar eller behöver ta mig till toan osv.
Är i alla fall väldigt tacksam för min kära sambos familj, som verkligen ställer upp för mig!
Igår skjutsade min kära svägerska mig till apoteket för att hämta ut mer mediciner, sen efter att ha vilat ett par timmar så fick jag låna deras badkar innan de (svägerskan & svärmor) bjöd på middag.
Och idag kom världens bästa svåger med sambo och plockade upp mig, sen bjöd de på både mat och semla.
Dessutom har de sprungit ut och in här i veckan för att bära in en massa ved till mig, det går ju som sagt var åt en del när det är så här kyligt...
Skriver mer...
http://www.hemmetsjournal.se/therese850710/blogg
Fortsättning följer?!
Vi har nog inte riktigt kommit till slutet ännu, det är bara att avvakta och se vad som händer men nu vet jag att behandla mig på det viset inte är okej. Bara det känns bra att veta!
F-kassan
Idag fick jag ett positivt brev från Försäkringskassan, där de meddelade att de beviljat min ansökan om särskilt högriskskydd. Vilket innebär att jag från och med den första januari i år får sjuklön i från och med den första sjukdagen.
Känns verkligen som en lättnad!
Fy farao vilken dag!
Fy vilken fruktansvärd dag på många sätt!
Det blev ett j*kla liv på en person på jobbet i morse, vilket påverkade oss andra en hel del. Själv fick jag den där klumpen i magen igen som jag hade i december innan jag gick på "jullov". Och inte gör detta tjaffs att min värk/smärta blir bättre, vågar nog påstå att jag snarare blir sämre pga detta!
Har verkligen mått dåligt inombords, men även varit väldigt dålig rent fysik och under dagens gång blev det bara sämre och sämre. Blev så konstig & dålig att jag inte vågade sätta mig i bilen för att köra hem efter jobbet, så jag fick ringa min kära svägerska & svärmor för att be dem att komma hämta & skjutsa hem mig. Vilket inte var några problem, vi beställde mat, åkte hem till mig och åt innan vi bäddade ner mig.
Hur som helst så passade jag på att beställa en skrivare och en dokumentförstörare (som jag hade tänkt ha på mitt kontor på jobbet), medan jag väntade på skjutsen. Detta för att slippa allt j*kla tjaffsande, i stort sedan i november har jag fått höra kommentarer (ibland ganska elaka) om att jag och min rollator bara är i vägen. Det spelar ingen roll vart jag parkerar den eller att jag flyttar på mig när det behövs. Till saken hör att det bara denna person som påstår och har problem med detta.
Detta har gjort att jag inte direkt känner mig välkommen in på den platsen i byggnaden, trots att det är en av mina arbetsplatser, kan väll tyvärr inte säga att jag känner mig "välkommen" i arbetslaget heller längre. Detta har tagit väldigt mycket krafter och energi av mig, det har gått så långt att jag tappat arbetsglädjen efter allt tjaffs. Så nu hoppas jag att genom detta inköp kan slippa tjaffset, eftersom jag inte behöver vara på hennes "revir", betalar mer än gärna ett par hundra för att slippa detta!
Febran & "trättning"
Så i morse hade jag och Rabalder en lugn & fridfull morgon, eller nja i alla fall jag. Rabalder var det fullt fart på, är i alla fall väldigt glad för att han är duktig på att roa sig själv.
Både jag och Rablder vägde oss i söndags, måste nog säga att jag blev lite chockad både över hans och min vikt. Han vägde 4,5 kg medans jag har gått ner 5 kilo sedan jag "slutade" jobbet före jul.
Rabslder och husse gillar inte riktigt mig, när jag trätt på dem. Ja, när de håller på att ska små äta/kvällsfika en massa. Jag vill ju inte ha en smäll fet katt liksom! Dessutom tror jag inte att Rabalder skulle må så bra av det, det blir bara jobbigt för honom...
Helt fantastiskt :-)
Det har känts så himla bra idag så jag har riktigt suttit på jobbet och njutit av känslan...
Resan hem tog på mer än själva arbetet idag, trots att jag jobbade 2 timmar mer än vad jag ska egentligen. Jag längtar verkligen tills det blir vår så vi slipper vinterföret. det är verkligen någon som sliter på nacken & ryggen, speciellt som det är nu.
Arbetsglädje önskas!
Förlovningspresent
I helgen när vi var hemöver, så fick vi en mycket fin sockerskål i tenn av mor med familj. Den får har nu fått sig en hedersplats.
Tyvärr var det dock svårt att få någon rättvis & fin bild...
Tusen tack, än en gång!
2011-12-09, Förlovning
I fredags, 9/12 -11, förlovade vi oss.
Ringen består av både vitt & rött guld.
I går fick jag en mycket fin blombukett av svärmor och min svägerska, för att jag förlovat mig med sonen/brodern.
Visst är det alltid lika kul att få blommor, men denna bukett var speciellt rolig eftersom jag sneglat väldigt länge på den själv. Men blivit lite snål...
Tyvärr så ska man ju inte få vara nöjd speciellt länge...
I fredags när vi satt tillsammans med Anny och hennes kille på IL ROMANOS och åt, så upptäckte vi att det står fel årtal i min ring. Det står -12 i stället för -11, men i min kära sambos ring står det rätt. Men det ska de min sann få rätta till, det är väll klart vi måste ha rätt årtal eller?
Stötas och blötas!
Just nu är det väldigt mycket på jobbet, håller nästan på att bli tokig. Det har helt enkelt blivit för mycket...
Det tar så himla mycket energi och kraft när folk ska lägga sig i nästan precis allt som de inte har något att göra med. Men även när det ska ska diskuteras samma sak fram och tillbaks, det räcker inte med att man tagit ett beslut utan då ska det fattas beslut på beslut.
Ja, det är fler bitar med i bilden men jag tänkte inte gå in på allt här. Det är rakt så att jag haft ut i magen av jobbet (speciellt när jag ska jobba), har även haft/har drastiska tankar på ett par åtgärder men vi får avvakta och se hur det blir. Jag försöker sansa mig, så att jag inte tar några för hastade beslut.
Suger musten ur en!
Vet knappt vart jag ska ta vägen, är alldeles slutkörd. Men det är nu inte så konstigt med tanke på att det inte blivit mycket sömn de senaste veckorna, samt situationen på jobbet som suger musten ur en!
Tack och lov så är det äntligen helg!
Det sket sig...
Men givetvis hade jag den oturen att de precis hade sålt just den jag skulle titta på, så inte gick det att provsitta. Så nu får jag väll prata med arbetsterapeuten för att se hur vi ska gå vidare, om hon kanske pratar med deras återförsäljare så att jag får prova en innan jag bestämmer mig för vilken stol jag ska ha.
Som jag letat!
Har nu äntligen hittat dosetten som jag letat i över ett år! Den ser mer ut som en börs eller en kalender, se på bilderna nedan så vet ni vad jag talar om.
Kanske kan bespara ett par frågor...
20 november 2011
Rabalder bjöd på många goda skratt, han tyckte nog att det var både skrämmande, spännande och kul. Som han sprang och sladde runt...
Ja ni vet våran kamera hänger inte riktigt med i Rabalders tempo.
Första tiden/de första gångerna han var ut höll han sig bara framför bron.