Varför gå ifrån rutinerna egentligen?
I vanliga fall är det mest sängen som gäller efter jobbet, varannan dag blir det även en dusch (eftersom det är en ganska stor process för min del och tar en hel del krafter) och på sin höjd orkar man sitta vid datorn eller tv:n en stund.
Men igår från gick jag rutinerna, eftersom det var duschdag så var det bara att hoppa in i duschen direkt efter maten, upp på kontoret för att leta fram servettproverna och göra ett provtryck. Sen var det bara att åka iväg till Malin för att överlägga om puben lite, därefter hem och förbereda servettbeställning och sedan i säng. Detta fick jag tyvärr ångra väldigt surt i natt, det är ännu en gång bevisat att det endast är jobb under veckerna och sen hem & bädda ner sig.
Man känner sig som något som man egentligen ska dumpa på soptippen, men det är väll tur att man inte gör det med mäniskor som inte är hela. För konstigt nog så går det att lära sig att leva med det mesta, än om det är svårt & kämpigt många gånger!
Det är många gånger jag (säkert många fler) har klurat på någon lösning för att slippa den värsta smärtan! Tänk om vi hade fungerat ungefär som björnarna, man går i ide när det är som värst och sedan sover man tills det värsta är över. Det hade väll inte varit så tokigt? Eller varför inte något som gör så att man (eller så att någon kan) fryser ner en så att man blir ovetandes & inte känner något tills det värsta är över...
Ja, tankarna kan vandra åt de flesta håll.
