envisodum

  
Idag är det brännbollsdag, som en av mina fastrar med familj ordnar. Vi brukar träffas på eftermiddagen, mingla runt, spela brännboll och grilla & dricka något gott som man tar med sig själv. Det brukar vara en riktigt trevlig tillställning, speciellt eftersom jag inte träffar släkten på pappas sida allt för ofta. I och med att vi inte träffas så ofta annars så känns det extra viktigt för mig. För de betyder ändå en hel del för mig! 

  
Men detta år svek kroppen (det verkar bli pannkaka av denna helg också), när jag vaknade i morse var det bara till att inse att jag inte skulle kunna åka dit och delta i år. Det känns lite surt, men vad ska man göra? Det är bara att bita i det sura äpplet, stoppa i sig ett par tabletter och försöka tänka positivt. Förhoppningsvis är det inte sista gången, denna brännbollsdag arrangeras...