envisodum

Lyckades ta mig upp relativt tidigt i morse kl 08.00, absolut inga problem när man sovit någorlunda bra under natten!

Så idag har jag faktiskt hunnit med en hel del, vilket känns riktigt bra. Har hunnit tvättat en maskin, tryckt snart 3 "beställningar", beställt servetter, broderat och röjt upp på kontoret/tryckeriet. Och där emellan har jag faktiskt hunnit med en hel del VILA, så det är en fördel att vara uppe tidigt!

Blev dock lite besviken när jag ringde och beställde servetter, en av mina favoriter hade gått ur sortimentet. Så nu blev jag utan ljus lila servetter, men det är väll tur att det finns så många andra fina färger!

Med åren har jag börja att tycka mer och mer illa om vintern, dels för att jag inte längre kan ägna mig åt två saker som jag verkligen tyckte (tycker) om.

En av dessa grejer är att åka snowboard, vilken jag verkligen saknar fina vinterdagar när de flesta är i backen & susar nerför backarna i solskenet. 

Skoterkörandet/åkandet är en annan del som varit en stor del av mitt "vinterliv", men som fått allt mindre & mindre utrymme. Visst händer det att vi är ute med skotern någon gång, men det kommer surt efteråt så man får verkligen överväga det både en & två gånger om det är värt smärtorna.

Inte nog med alla intressent man fått lämna bakom sig så är det den här förbaskade halkan nu & då både under hösten och vintern. Idag när jag kom hem på gården så kände jag mig rätt så nöjd med dagen eftersom kroppen har hållit sig relativt lugn, men den glädjen varade inte länge. När jag gick den korta sträckan mellan bilen & bron i mörkret så halkade jag till & "drattar" på ändan, där sket det sig för både ryggen & nacken.

Så halkan är ännu en sak som jag inte gillar med hösten/vintern!

Denna helg har man verkligen känt att man levt, trodde att det skulle ge med sig när jag avstod städningen igår. Men ické som nické, det har fortsatt på samma visa idag.

Lyckades ta mig på jobbet trots att maskineriet inte riktigt fungera som det ska, tänkte att det skulle gå vägen eftersom eleverna har lov. Så då är det relativt lugnt, man kan ta tag i sådant som bara blivit liggande. Man får helt enkelt jobba undan lite i en lämplig takt.

Men det blev bara värre och värre i kroppen så strax före 12 bestämde jag mig för att åka hem, medans jag åtminstonde kunde ta mig hem själv. Väl hemma när jag skulle ta en laddning tabletter så inser jag att jag missat att hämta ut mer alvedon, men som tur var så hade jag så att jag klarade mig just då. Så det vara bara att kontakta Anny som fick agera färdtjänst till Therese 90 år, vilket gick väldigt lättsamt och smidigt så nu har jag så att jag klarar mig ett tag till.

Fy bubblans vilken natt, den har verkligen gått i plågornas tecken. Vid 2-tiden var jag tvungen att väcka gubben, vilket man inte direkt har lust med när han har en förmåga att bli på lite dåligt humör innan han inser vad det gäller. Så då var det bara för honom att kliva upp och servera mig ett par tabletter på silverfat eller inte på silverfat men med ett glas vatten i alla fall.

Tänk er vad de närstående till sjuka människor egentligen går igenom, det är inte det lättaste "jobbet" de har heller. Men det är oftast den sjuke som omgivningen kommer ihåg och de närmaste glöms bort än fast de är guld värd!

Själv, så skulle jag inte klara mig så pass bra som jag gör idag om det inte hade varit för min kära sambo, som är en klippa!

Det är inte det lättaste att veta hur man ska bära sig åt alla gånger... Får man ingenting gjort mår man dåligt över det, gör man lite (lite för mycket, vilket inte är det lättaste att veta förrän det är försent) så blir det inte så roligt heller.

Som denna kväll, har man fått kräkas en hel del. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, men tack och lov för att tabletterna tagit bort den värsta smärtan!

Har haft ännu två dagar som varit ett par riktiga skitdagar, kroppen har inte velat vara med och den har verkligen gjort allt för att jag ska känna att jag lever. Och mitt tålamod har varit lika med noll, speciellt med när det gäller vissa på jobbet.

Men men det är väll bara till att bita ihop, snart är det förhoppningsvis över. Vågar inte riktigt hoppas på det förrän jag verkligen får se det med egne ögon!

 
Idag har det inte varit någon bra dag, det har varit krage, stödskena och vila som gällt. Skulle tro att dagens blås- & snöoväder har bidragit en del.

Men envis som man är så gav jag mig den på att jag skulle jobba, så det blev ett par tabletter när jag väl kom fram till jobbet. Men på vägen hem var det dock inte lika roligt.

Det högg plötsligt till, en fruktansvärd huvudvärk kom, synen blev alldeles suddig och höger arm slutade att fungera som den ska. Som tur var så hade jag en parkering strax framför mig när detta hände, så det var bara till att svänga in där och ringa min kära sambo som fick kom och hämta både mig & bilen.

Så nu har jag legat hos svärmor & vilat mig ett bra tag och synen har kommit tillbaks (tack och lov, ännu en gång). Värktabletterna har äntligen börjat verka, så nu känns det så bra som det kan bli med de förutsättningar som är.

  
Ni är guld värda, ni som ställer upp när det krisar.
 Tusen tack, det betyder väldigt mycket för mig!

  
Ännu en skit helgen har snart passerat, börjar bli lite less. Speciellt när man endast har krafter till att jobba, när man äntligen kommit hem och ska ägna sig åt fritiden så finns det inga krafter kvar.

  
Och inte blir det lättare utav att jag håller på att "avgifta" kroppen, har snart varit utan starkare tabletter i 2 veckor. Kändes som det verkligen var på tiden att göra något innan beroende blev ännu större!

Har insett att det aldrig kommer någon läglig period för att göra det, har försökt ett fler tal gånger detta halvår utan vidare resultat. Det har helt enkelt inte blivit så långa uppehåll, så jag bestämde mig för att nu jäklar måste de bli ett lite längre uppehåll.

Kan säga att det har varit långt i från lättsamt, men vem har sagt att livet ska vara enkelt. Det har det ju aldrig varit förut...

Känner mig som en tickande bomb, ju fler dagar som tillbringas med en fruktansvärd smärta och utan tabletter. Men samtidigt har det varit positivt på ett sätt, jag har helt enkelt inte drivit på mig själv alldeles för mycket och jag har inte haft samma tålamod & överseende med vissa saker. Detta har bland annat gjort så att jag bitit ifrån mer på jobbet och hör & häpna denna gång verka det ha tagit ganska bra! Men vi ska väll inte hoppas på för mycket, det är bättre att vänta och se om det verkligen blir som det sägs och att nuvarande beteende håller i sig hos vissa! Som sagt var det är ju inte första gången...

Idag har det inte varit någon höjdardag, långt ifrån. Vaknade i natt av fruktansvärda smärtor i magen, provade med de mesta... Toaletten, medicin och mat men resultatet blev inge bättre.

  
Efter mycket velande hit & dit så beslutade jag mig för att bita ihop och åka iväg på jobbet, tänkte att det inte var så farligt... Bara den där ont-i-magen-känslan som jag haft ett bra tag över att gå till jobbet (kan liknas vid den när man blir mobbad & inte vill gå till skolan).

  
Men på vägen till jobbet hände det något, det kom som en blixt från klar himmel. Riktigt otäckt, men jag trodde att det skulle ge med sig!

  
Väl framme på jobbet tog jag det lugnt, tog mig en kopp kaffe och vilade ca 50 minuter. Kände dock att det inte riktigt ville ge med sig, så jag bestämde mig för att prata med chefen om att du ut lite komptimmar för att avsluta dagen tidigare än vanligt.

Klockan 12.00 släckte jag lyset, låste dörren och gick hem. Kroppen talar sitt eget språk det är bara att lyssna och försöka ge kroppen det den
vil ha.

  
Har haft en del samtal med chefen och försökt att varva ner & lyssna på kroppen, sedan jag upptäckte att jag har börjat tappat hår och haft ont i magen i ett flertal dagar. 

Så nu hoppas jag bara att jag upptäckte det så pass tidigt och att magen & håret inte tagit allt för mycket stryk & tänker j*klas länge!

 
 
I vanliga fall är det mest sängen som gäller efter jobbet, varannan dag blir det även en dusch (eftersom det är en ganska stor process för min del och tar en hel del krafter) och på sin höjd orkar man sitta vid datorn eller tv:n en stund.

Men igår från gick jag rutinerna, eftersom det var duschdag så var det bara att hoppa in i duschen direkt efter maten, upp på kontoret för att leta fram servettproverna och göra ett provtryck. Sen var det bara att åka iväg till Malin för att överlägga om puben lite, därefter hem och förbereda servettbeställning och sedan i säng. Detta fick jag tyvärr ångra väldigt surt i natt, det är ännu en gång bevisat att det endast är jobb under veckerna och sen hem & bädda ner sig.

  

Man känner sig som något som man egentligen ska dumpa på soptippen, men det är väll tur att man inte gör det med mäniskor som inte är hela. För konstigt nog så går det att lära sig att leva med det mesta, än om det är svårt & kämpigt många gånger!

  
Det är många gånger jag (säkert många fler) har klurat på någon lösning för att slippa den värsta smärtan! Tänk om vi hade fungerat ungefär som björnarna, man går i ide när det är som värst och sedan sover man tills det värsta är över. Det hade väll inte varit så tokigt? Eller varför inte något som gör så att man (eller så att någon kan)  fryser ner en så att man blir ovetandes & inte känner något tills det värsta är över...

Ja, tankarna kan vandra åt de flesta håll.

   
  
Det har varit en tuff helg med mycket smärta och lite sömn, men det är nog inte så konstigt med veckan som varit.

  
I fredags var vi bortbjudna till svärmor, hon hade även bjudit de som vi köpte huset av. Men tyvärr blev det bara till att knapra i sig ett par tabletter & lägga sig när jag kom hem, så min kära sambo fick åka själv.


Fredagen var också en riktig skitdag på jobbet, tur att en av vaktmästarna kom i rätt tid. Då höll jag ärligt talat på att explodera, det var så nära att jag bara släckte lampan låste dörren & åkte hem. Men efter att ha fått vräka ur sig åt vaktmästaren så kändes det faktiskt aningens bättre, och det gick framför allt bättre att jobba.

Detta ställe kommer att göra mig gråhårig eller nja... Jag ska nog säga hårlös om det fortsätter på det här viset, har redan tappat det en gång på grund av all skit som var på jobbet under vintern/våren i år. Ärligt talat tror jag inte att jag är beredd att betala min hälsa för ett jobb, inte på det viset i alla fall.



Och idag åkte vi till Varpsjö på förmiddagen, för att finstyckade (eller vad man nu säger)älgköttet vi fått köpa och hämta hem det. Så nu är ännu ett år räddat, ett som är säkert är att det blir nog många goda middagar här framöver! 

  
Tusen tack för köttköpet och hjälpen!

 
Förkylningen har äntligen börjat att lätta, febern är en minne blått. Känns helt underbart att det gick vägen att genomföra denna vecka ändå, samtidigt som man verka bli lite piggare till helgen.

I förrgår fick jag ett tips av en kollega, SINOVA. Så jag åkte direkt och köpte en förpackning av dessa tabletter som jag faktiskt var lite skeptisk mot, men det blev faktiskt bättre.

Sinova är ett naturläkemedel som användes för lindring av symtom i näsa och dess bihålor vid förkylning. 

Av denna sort som jag använt måste man ta 2 tabletter 3 gånger per dag, men det finns även en som heter SINOVA FORTE, av den behöver man bara ta en tablett (tyvärr minns jag inte om det var per dag eller per tillfälle).   

Att det ska vara mycket på jobbet när man inte är kry! I måndags var det ganska mycket, men kunde ändå avsluta dagen i tid. Men både igår och idag blev det övertid, tack för komp timmarna som man kan ta ut sen. Men det hade nog ändå varit bäst för mig om jag hade kunnat jobba de rätta tiderna nu när man inte är riktigt frisk, eller helst kunnat sluta tidigare.

 
Känns inte alls bra att vara på jobbet när man är sjuk, men det är inte alla gånger det är så lätt att vara hemma heller. Känns faktiskt inte alls som att jag har råd att vara hem och tillåta mig själv att bara vara hem & vara sjuk för tillfället!

Semester blev nog kostsam, det blev ett gäng obetalda dagar. Kan säga att det känns lite surt för tillfället eftersom jag var sjuk i stort sett hela semestern, ångrar mig att jag inte gick till läkarn och avbröt semestern. Då hade man haft de dagarna kvar, men det är lätt att vara efterklok!

 
Det är tur att man är envis och inte ger upp så lätt, men många gånger tror jag att jag helt enkelt är för envis för mitt eget bästa! Tror jag måste försöka jobba bort en del av min envishet, men inte just nu... Det får vi ta framöver.

Fick ett tips av en annan sjukling på jobbet idag, så jag åkte raka vägen och inhandlade några nya tabletter så nu får vi väll se om man lyckas hålla sig på benen och bli lite piggare tills på fredag. Som tur är, så är det min sista arbetsdag imorgon. Därefter gör jag helt enkelt helg, nån måtta får de vá! 

 
Jag tror att jag har tappat mitt immunförsvar, är det någon som sett till det? Hittelön ges vid bra resultat!

Natten som var, var riktigt jobbig. Vaknade ett fler tal gånger pga smärtorna i höften som gick ända ner till fötterna, svårt när man inte vet vad man ska ta sig till. Sen när jag vaknade och skulle kliva upp så blev jag väl medveten om att jag inte tog mig upp ur sängen för egen maskin, så det var bara till att ropa efter gubbe (tur att han inte hade hunnit åka iväg) och vänta tills han kunde hjälpa mig ur sängen.

Det är detta som kallas sviter efter gårdagen, man får lida ont ett tag efteråt. Men det är nästan lite lättare att ta sig igenom det hela om man gjort något roligt!

  
Är inne i en ännus sämre period, tror att jag håller på att bli tokig. Trodde jag hade stått ut med nog mycket här under sommaren, så jag hade hoppats på att det skulle vara någolunda lugnt ett tag fram över. Men det visade sig att jag hoppades på för mycket.

En fruktansvärd smärta bosatte sig i både ryggen och nacken i fredags, en sådan där som även sätter kroppen ur funktion. Jag hadde hoppats på att den skulle ge med sig, men den verka trivas bra där den är.

Var liggandes större delen av helgen, förutom en liten tur till stugan och middag hos sambons morfar under lördagen men annars hände det inte mycket. Det är tur att det finns tidningar & böcker man kan roa sig med. I måndags trodde jag att det hade blivit bättre, men ack så jag bedrog mig. Det var bara till att åka hem och lägga sig efter jobbet. Hemresan var inte speciellt rolig, hade stora problem med bilkörningen. Rätt skrämmande, ibland funderar jag på om jag egentligen är någon bilförare eller om jag verkligen borde vara ute efter vägarna.

Och i går strax före lunch kom den dära fruktansvärda huvudvärken, synen blev suddig  och kroppen ville inte fungera normalt. Så jag tog mig några tabletter och väntade ett bra tag innan jag tordes bege mig hemåt, för att lägga mig istället för att fortsätta jobba (det är egentligen ganska idiotiskt när man är i det skicket).

Denna dag har väll egentligen inte varit så mycket bättre men den stora skillnaden är att jag har varit hel ledig idag. Känns rätt skönt när det är så här. Får väll se vad det blir i morgon, egentligen känns det inte som att jag har tid att vara borta eftersom eleverna börjar på måndag. Det finns en hel del att fixa innan skolstarten.

  

  
Dagen började med att jag försov mig, vaknade inte förrän 09.05 och börjar klockan 9.00. Men 09.20 var jag på jobbet, så det blev bara 20 minuter som jag jobbade igen. Först hade jag nästan tänkt ta ut det i komp... Men eftersom det endast var 10 minuter kvar att ta igen efter att jag tog en kortare lunch, så var det lika bra att jobba 10 minuter längre. 

  
Redan när jag steg upp i morse kände jag att jag hade en rejäl smärta i nacken, men tänkte att det skulle väll ge med sig när kroppen kommit igång. Men där bedrog jag mig. Det har varit en fruktansvärd smärta & ett knastrande ljud hela dagen, lite otäckt. Och inte nog med det så kom det en fruktansvärd huvudvärk väldigt plötsligt på eftermiddagen, dock inte lika kraftig som jag upplevt under det senaste halvåret.

Var mest orolig för att den vänstra kroppshalvan skulle sluta fungera som det har gjort ett par gånger det senaste året. Men tack och lova så blev bara funktionen nedsatt denna gång. Känns absolut inge kul att vara på jobbet när detta händer, det är betydligt bättre om man är hemma! Men men man kan ju som sagt var inte styr det, i så fall hade jag nog sett till så att det aldrig hade hänt! 

  
Som pricken över i:et på denna semester (som att inte jag haft nog med jäkulskap under semestern?) åkte jag på en dunder förkylning under helgen som var. Med allt vad det innebär...

Natten mot måndagen trodde jag näst intill att jag inte skulle överleva natten, hade en sådan fruktansvärd smärta i kroppen. Och det är så typiskt att man ska ha slut på smärtstillande när det är så jävligt. Så när väl morgonen kom och läkarstation hade öppnat bestämde jag mig för att det fick vara nog.

Jag ringde till läkarstation där jag för första gången på väldigt länge fick ett vänligt bemötande, tack och lov. Hon tyckte att det var bäst att min läkare fick ta sig en titt, så jag fick en tid bara någon timme efter samtalet. Väl på plats blev det först provtagning och sedan en träff med läkaren som tyckte att vi skulle sätta in en penicillinkur med tanke på min bakgrund och att sänkan var för hög.

Idag är det sista rycket på kuren och jag börjar känna mig som en människa igen, än om man inte har allt för mycket krafter så har jag åtminstonde lite grann. Så nu håller jag mest tummar & tår för att jag återhämta mig så pass mycket så att det inte känns som en ren plåga att gå till jobbet!

 
Idag har det fällts en hel del tårar!

Känner mig trött, ledsen, arg, less och frustrerad!
 Varför denna enorma smärta? Vad ska den duga till?

 
Får varje dag som går och jag upptäcker att foten inte har blivit bra så är jag väldigt glad och tacksam för att jag har semester än!

Idag åkte vi iväg till stan en snabbis för att inhandla en del grejor som vi behövde, tack och lov så behövde vi endast besöka ÖB. Innan vi var färdiga där inne så höll jag helt enkelt på att krevera av smärtorna, fot j*veln är visst inte så pigg som jag så gärna fil tro.

Så nu är det vila som gäller resten av dagen och mest troligtvis i morgon också, börjar bli lite smått less & rastlös som jag vet inte vad...