envisodum

Fy bubblans vilken natt, den har verkligen gått i plågornas tecken. Vid 2-tiden var jag tvungen att väcka gubben, vilket man inte direkt har lust med när han har en förmåga att bli på lite dåligt humör innan han inser vad det gäller. Så då var det bara för honom att kliva upp och servera mig ett par tabletter på silverfat eller inte på silverfat men med ett glas vatten i alla fall.

Tänk er vad de närstående till sjuka människor egentligen går igenom, det är inte det lättaste "jobbet" de har heller. Men det är oftast den sjuke som omgivningen kommer ihåg och de närmaste glöms bort än fast de är guld värd!

Själv, så skulle jag inte klara mig så pass bra som jag gör idag om det inte hade varit för min kära sambo, som är en klippa!