envisodum

Det senaste dygnet har varit riktigt kämpigt, det är ju som sagt var inte bara en sak man ska kämpa emot. Bestämde mig att jag skulle vara utan starkare tabletter igår än fast jag hade en fruktansvärd smärta, kände att jag hade ätit de lite för många dagar på raken. Och det var då inte så bara, det blev en riktigt tuff dag/kväll/natt!

  
Det kallas beroende, man blir helt enkelt beroende av många tabletter/medeciner om man äter dem ofta och under en längre period. Därför kan det vara bra att göra uppehåll då och då, själv tycker jag att det kan vara en bra påminnelse också. Man känner verkligen att man behöver dem när man gör uppehåll, annars är det så lätt att känna sig rätt så pigg & kry. Lite som en frisk människa som klarar allt (ja, inte riktigt allt förståss). Svårt att förklara, men jag tror att en del som är där själv kan känna igen sig!


  
En enkel lösning för att komma ifrån allt som medföljer när man har blivit beroende är att ta sig ett par piller, men samtidigt som man gör det så skjuter man bara fram problemet och jag tror att det blir ännu svårare att ta sig igenom det.

Den svåra vägen att gå, är helt enkelt att lidat sig igenom helvetet! Vilket inte är det lättaste alla gånger, men skam den som ger sig utan kamp.


  

Som sagt var det är inte bara en sak man ska kämpa emot, tyvärr är ditt inte alla som varken kan tänka sig eller förstå hur det är att var sjuk! Det är inte nog med det problem man har, i detta fall smärta & värk i kroppen (ett ganska vanligt problem), utan man ska även kämpa för att man ska bli trodd på, för att få den hjälp man behöver, för att man ska accepteras i samhället, för att inte ta en massa skit från människor som inte vet bättre och dessutom det jag tog upp här ovanför ett beroende som kommer tids nog. JA, listan kan göras lång.

Trots de flesta skador och problem jag har/har haft så är jag rätt så nöjd ändå, skulle inte vilja vara helt utan livet som jag har fått uppleva, då skulle jag inte vara den jag är idag. Visst kan jag önska/känna att det hade varit skönt att få vara piggare (men absolut inte att kroppen behöver fungera fullt ut & vara helt smärtfri) ibland. Men det är tackvare det jag gått igenom som jag är den jag är idag, jag har lärt mig en hel del som jag är glad för idag trots allt.

  
Tror jag har kommit ur "fas" under marknads helgen, har känt mig fruktansvärt trött & slö. Visst kan man vara sliten efter marknads helgen i vanliga fall också, men nu känns det på ett helt annat vis. Svårt att förklara hur jag känner mig.

Tror helt enkelt att det kan bero på tabletterna som jag blir så trött av har tagits in senare än i normala fall. Så nu försöker jag ta dem "normalt" igen, sen hoppas jag på att det blir ordning & reda på torpet igen! Det är inte så bara när man är tvungen att äta tabletter, det krävs en hel del planering och uträkningar.

  

Idag var dagen med stort D här, dagen som jag skulle infinna mig på sjukhuset för att göra en magnetröntgen av skallen. Tack och lov för att jag hade lyckats få en privat chaufför, annars hade det nog aldrig gått vägen.

Klockan 9.00 kom Anny´s taxi och plockade upp mig för avfärd till stan, fick komma in på röntgen på engång när jag anlände till sjukhuset. Togs emot av en ung, trevlig & omhändertagande kvinna. När maskinen satte i gång tackade jag gudarna för att jag tog smärtstillande innan jag for, för det gjorde rätt ont i kroppen när britsen rörde sig trots att jag tagit medicin. Så det var bara till att fylla på med ännu mer efter ca 50 minuter, när jag äntligen hade tagit mig igenom röntgen.

Väl hemma vi 13 tiden så kände sig fröken fräken alldeles slutkörd, så eftermiddagen har mest bestått av vila.
Men nu är det väll bara att hoppas på att bilderna blev bra så att jag inte behöver göra om det och att resultatet inte visa sig vara något skrämmande (tror egentligen inte att det visar något fel, men lite nervös är jag).

 
Idag har det varit en fruktansvärt jobbig och kämpig dag, håller tummarna för att morgondagen blir bättre!

Det har varit en del jäkulskap på jobbet idag, så det slutade med att det blev 1,5 timmes övertid istället för att avrunda dagen och gå på semester lite tidigare. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Inte nog med att jag haft en fruktansvärd smärta i nacken, ryggen & höften idag så havererade vänster arm & hand någon gång under eftermiddagen. Den har mer eller mindre varit ur funktion, inget har fungerat som det ska och en fruktansvärd smärta. Det känns som att något är brutit än fast det inte är det. Armen har mest bara hängt och slängt hela eftermiddagen/kvällen.

Hoppas på en förbättring av bekymret i handen & armen, just för att det ställer till mycket problem. Hemresan kan vi ta som ett exempel, det är inte det lättaste att köra bil när inte kroppen sköter sig som den ska. Ärligt talat känner jag mig inte speciellt trygg som någon bilförare sådana här dagar. Man vet som inte riktigt vad som händer "här näst", känns riktigt otäckt.

Nä nu ska fröken fräken försöka klä av sig, ta på sig pyjamasen och ta tag i alla andra rutiner före sänggåendet. Önskar att jag för en sömnrik natt, det skulle vara guld värt!

  

 
Idag har det varit och är fortfarande en riktigt kämpig & tung dag!

Det tog ca 2 timmar innan jag lyckades ta mig ur sängen (inte pga trötthet), kroppen ville/vill helt enkelt inte fungera som den ska. Vilken tur att jag började så pass tidigt med uppstigning som jag gjorde i morse, blev bara ett par minuter sen.

Får väll se hur morgodagen är, själv håller jag tummarna för att det onda börja avta. Får inga mer tabletter förrän på torsdag (förhoppningsvis), så jag hoppas som sagt att det ger med sig snart. Annars vet jag inte om jag fixar det här, i och för sig så har jag väll inge val!

Det här är tyvärr efterverkningarna från lördagens arbete, inte trodde jag att det skulle bli så här jävligt men tji fick jag. Tyvärr är det ju sådant här som folk utan för hemmets 4 vägger inte ser, det skulle nog inte skada om de gjorde det ibland. Skulle nog bli en tankeställare för vissa!

Egentligen skulle jag ha varit i Sundsvall på Ryggis nu på torsdag, men blev tvungen att ställa in pga att jag varken tar mig dit eller hem i någon ordning. Alla andra från Ö-viks hållet fick på onsdag och jag på torsdag, helt knäppt med tanke på att vi var så många ifrån Ö-vik. Blir nästan lite förbannad!

Känns lite surt att inte få träffa de andra i gruppen, samtidigt som det känns fruktansvärt skönt att slippa åka dit den här veckan. Känns även fruktansvärt skönt att få jobba som vanligt, det kändes både igår & idag att jag behöver en ledig dag idag.


Samtidigt känns det inte som att jag går miste om så mycket annat än att träffa de övriga deltagarna. Kan ju inte direkt påstå att jag blivit hjälpt av dem, snarare stjälpt. De har ju knappt hållit det de har lovat...

 
Det blev en aningens tidigare  uppstigning i morse, för att åka in på läkarstation & ta ett blodprov som jag skulle ha tagit för ett par veckor sedan egentligen. Pratade med min läkare för några veckor sedan och då blev det bestämt att jag skulle åka in på läkarstationen måndagen veckan efter samtalet för att ta blodprov eftersom de ville ha det i samband med remissen till magnetröntgen av huvudet & nacken. Men på något vis har det fallit i glömska...

I fredags på vägen hem från jobbet kom jag plötsligt att tänka på detta blodprov, men kunde inte komma på om jag hade varit & tagit det eller ej. Efter många timmars funderande, beslöt jag mig för att jag var tvungen att åka dit idag för att se om jag hade varit in eller inte. Riktigt pinsamt, men vad ska man göra när man helt enkelt inte minns!? 

Idag har det inte varit någon höjdar dag, det känns verkligen att man lever. Det har värkt i mest varenda millimeter av kroppen och inte blir det bättre av att man varit så fruktansvärt trött idag.

Tror att det får bli en tidig kväll och att jag får återkomma när det är en piggare tjej.

Idag ringde min läkare mig, måste faktiskt säga att det kändes som att det var ett givande samtal. Känner mig en aningen lättad i alla fall när det gäller smärtorna som kommit till på vänster sida nedanför bröstet, tydligen är det magsäcken som spökar pga medicinerna. Absolut inget konstigt när man som jag gått på tabletter under lång tid. Så nu är det bara till att öka på medicins dosen för magen och blir det inte bättre inom två veckor så var det bara till att höra av sig, så nu hoppas jag att den ger med sig!

Sen är det bara till att invänta kallelsen till magnetröntgen (som tydligen hade blivit skickat tillbaks till min läkare), hon hade inte fyllt i den rätt. Men först och främst måste jag kila in på sjukan för att ta ett färskt blodprov innan den kan skickas tillbaks igen. sen är det väll bara till att vänta... Känner mig inte så speciellt orolig faktiskt, tror inte riktigt att det är något större fel/allvarligt fel i huvudet.

 
Även idag har vi haft en värme som heter duga, vi hade ca 35 grader i solen på jobbet. Så jag njuter mest, än om det är så att man håller på att flyta bort emellanåt. 

Det känns som har jag har fått en helt annan kropp i denna värme, visst har jag en hel del smärtor i nacken & ryggen. Men ack så skönt det är att det är mindre av den "andra" värken! 

  

Vilken värme vi har haft i ett par dagar nu, kan inte än annat än säga att det känns helt underbart. Ett litet minus är att det har varit så kvaft & fuktigt, så man har varit/är alldeles klibbig.


  
Denna värme gör gott för kroppen min, vilket jag blev påmind om igår. Visst hade jag värk i kroppen men betydligt mindre, ni ska bara veta hur skönt det var. Fixade till och med gårdagen utan starkare tabletter, vilket är ett tag sedan sist. Så det var verkligen på tiden!

Trodde även att jag skulle klara denna dag utan starkare tabletter, men det var att hoppas på för mycket tydligen. För det vände fort under förmiddagen idag, fick en fruktansvärd smärta i både nacken och ryggen så när jag äntligen hade tagit mig hem var det bara till att ta en dos.

Det har varit en tung vecka med mycket smärta, så det har varit väl behövligt att ha varit ledig dessa två dagar. Mest troligt vis blev det väll lite för mycket i lördags när jag räffsade löv, nu hoppas jag bara att det värsta ska ge med sig!

I tisdags när jag hämtade kassan & surrade med en kollega så tappade jag plötsligt synen på höger öga, sen blev det jätte suddigt och var så tills sena eftermiddagen. Lite skrämmande... Kände redan på morgonen att det skulle bli en kämpig dag, synd bara att man inte insåg att man egentligen skulle ha stannat hemma i sängen. Skam den som ger sig...

Men nu är det bara en dag, sen blir det två dagar till att vila upp sig på!

I måndags började en ny arbetsvecka, dagen var fruktansvärt jobbig. Kände mig inte alls pigg, kändes som att förkylningen & febran tog om i söndags igen. Så det var inte speciellt kul att tvinga sig iväg på jobbet, väll på jobbet fick jag kämpa på för att ens orka sitta på stolen eller stå på bena. Ack så skönt det var när man väl kom hem!

Till min stora förvåning kände jag mig betydligt bättre & piggare igår, vilket underbar känsla. Att känna att man har ork/energi till att utföra arbetsuppgifterna med ett leende på läpparna underlättar arbetsdagen rejält!

Och idag, har jag haft min lediga dag. Även idag har jag varit piggare, så förutom att vila & motionerat har jag tagit tag i lite städning/tvätt/strykning här hemma. Känns riktigt skönt att få undan lite arbete här hemma oxå, så att det inte hinner bli ett enda kaos av alltihop. Tycker inte om när det är för ratigt runt omkring mig, vill gärna ha ordning & reda på torpet!

Så nu hoppas jag mest bara att det håller i sig ett tag... 

Igår blev jag tvungen att åka hem från jobbet efter att ha insett att jag knappt orkarde förflytta mig endast ett par meter, att det gjorde alldeles för ont och efter att ha kräkts två gånger. Kunde inte få någonting gjort så det vara lika bra att åka hem, om inte en ännu bättre idé! Så väll hemma var det bara att bädda ner sig, för att sova, sova & åter sova...

Inte blev det något jobb i dag heller, attans jag som hade tänkt jobba idag och vara ledig på fredag. Men det var ingenting att tänka på när febern nästan låg på 40 grader, orkar knappt göra något. Nä nu ska tanten bädda ner sig igen...

  
Vill även passa på att gratulera Anki som fyller 40 år och Anny som fyller 18 år idag, två toppen tjejer som är guld värd!

Känner mig så fruktansvärt trött & sliten, orkade inte hålla mig vaken när vi kommit hem från stan. Så jag sov ca 1 timme, vilket är ovanligt. Jag brukar kunna hålla mig vaken på dagarna än om jag sovit dåligt på nätterna och är dunder trött. Men inte idag inte, begriper inte vad det är för fel?!

Hoppas att man inte blir dunder sjuk lagom till påsk helgen, så att man orkar träffa ett par människor under ledigheten!

Idag anlände det ett beslut från försäkringskassan, de gick äntligen med på att jag skulle få sjukpenning för rehab-tiden i Sundsvall!

Ja det är inte mer än rätt tycker då jag, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur dagens system fungerar. Ska det vara meningen att vi ska behöva tjata och bråka för att vi ska få det vi har rätt till?

Gjorde de en chansning när jag skickade in min ansökan och tänkte "den här tjejen har tillräckligt med pengar så hon bryr sig inte eller den här tjejen orkar inte göra något väsen av sig så hennes ansökan kan vi skita i"?

Det bara bubblar upp en massa funderingar och olika tankegångar som jag inte kan stoppa...

  
Vilken skit dag, här har det snöat och yrt hela dan! Har ni haft samma skit väder? Begriper inte vad mer snö ska duga till nu...

Och kroppen ska vi egentligen inte tala om, han hade mer eller mindre strejkat redan när jag vaknade i morse. Så det tog en himla tid innan jag väl hade tagit mig på jobbet, lyckades ta mig igenom hela arbetsdagen, men väl hemma fick jag vänta på Jimmy som kunde hjälpa mig in från bilen.

Och inte blir det bättre av allt förbaskade strul på jobbet! Men till min stora glädje verkar det som att det börjar gå upp en ljus för en del... Undrar hur lång tid det går? Hoppas bara att jag står ut!

En otäck påminnelse fick jag mig idag när jag var in till B-byn för att uträtta ett par ärenden på Tidlösa Ting, Apoteket och Ica.

Gjorde bort Tidlösa och Apoteket först, därefter känner jag hur det börjar gå utför med kroppen men tänkte att jag skulle hinna in på Ica för att inhandla lite mat till middagen. Väl inne i butiken känner jag tillslut att det gått för långt... 

  
En fruktansvärd smärta i nacken, ryggen och huvve. Synen började på att bli suddig och ett illamående som heter duga kom på besök. Så jag skyndade mig till kassan utan att hunnit plocka åt mig de jag skulle komma hem med, jag insåg helt enkelt att jag var tvungen att ta mig ut till bilen. 

  
Väl i bilen började jag funderade hur i "håken" jag skulle ta mig hem, men efter att ha suttit och vilat i bilen ca 30 min så lyckades jag ta mig hem i alla fall. Efter många om och men och då var det bara till att ta sig in, stoppa i sig tabletterna och bädda ner sig. Grejorna blev kvar i bilen men det får gubben se till att ordna när han kommer hem.

Så idag blev jag verkligen påmind om varför jag så sällan handlar själv numera, det beror ju även på att jag inte ska/klarar av att bära så mycket. Så nu lär det väll dröja ett tag tills nästa "shoppingrunda på egen hand"!

Som tur är har det gått bra i trafiken hittills men många gånger skulle jag nog ärligt talat ha behövt en privat chaufför...

Känner mig fortfarande trött & sliten, det är med nöd & näppe att jag har orkat hålla mig vaken på jobbet idag. Detta brukar inte alls vara ett problem som jag har, än hur dåligt jag har sovit under ett par nätter så har jag ändå klarat av att hålla mig vaken & "allert" på jobbet.

  
Ärligt talat börjar jag bli en aningens fundersam om vad det är frågan om... Håller jag på att bli sjuk? Fattas det något i kroppen? Eller säger kroppen helt enkelt bara ifrån pga tuffa perioden som på gått/på går?

 

 Det har gått ett par dagar sedan jag tittade in och skrev ett par rader här, har helt enkelt inte haft orken till att sätta mig vid datorn. Jag har känt mig så fruktansvärt trött & sliten de senaste två veckorna, hoppas att det vill ge med sig inom en snar framtid.

Egentligen är det väll inte allt för konstigt att både kroppen och knoppen är slutkörd med tanke på hur det ha varit hittills i år, det hade varit knepigare om jag hade varit pigg, allert och med humöret på topp!

  

Så här har det inte hänt så mycket varken under själva arbetsveckan eller under helgen som gått, mellan all vila som jag behövt har jag försökt att tvinga mig ut i friska luften och grillat ett par korvar. Mest bara för att få lite frisk luft och så att jag har gjort något i alla fall...

Igår funderade vi på att åka iväg på lite festligheter, men gamm-tant´n orkade inte haka på. Det blev ett par tabletter, en bastu hos svärmor och en tidig kväll istället. Förhoppningsvis kommer det fler tillfällen när man känner sig piggare!

  
Har även ägnat en stor del av dagen till att fixa till håret, inte för jag kan påstå att det blev så mycket snyggare. Allting ser ju så j*vla dumt ut! Eftersom det var så förbaskat mycket som har lossnat på bakhuvudet så bestämde jag mig för att raka bort det som var kvar, dels för att slippa se håret som lossnar och plocka upp det.

Det  blev en aningens tungt där ett tag och fröken P blev på dåligt humör & tappade tålamodet, så det höll på att sluta med att jag skulle raka av mig allt hår. Men som tur var kom Jimmy hem i rätt tid... Inte vet jag om det känns så mycket bättre, men jag tror jag låter det vara så här tillsvidare så att jag hinner känna efter för vad jag egentligen vill och tänka igenom beslutet än vad det blir. det är ju som sagt var svårt att klistra tillbaks om man väl har rakat bort det som är kvar!

Hoppas att ni får en trevlig vecka, så ser vi när jag dyker upp igen!