Att få komma in i tid verka vara omöjligt!
Vet inte riktigt vad jag ska säga om dagens besök hos psykologen, det började med att jag hann reta upp mig. Blir så irriterad när man inte får komma in på utsatt tid, att det händer någon gång är en annan sak (de kan jag ta). Det är nästan helt otroligt om man får komma in i tid någon gång, så då håller man på att tippa av stolen.
Ska jag vara ärlig så tror jag det skar sig mellan oss redan från första början, jag tänkte ge det ett försök sa jag då. Har nu träffat henne personligen två gånger, men det finns fortfarande inget förtroende. Hon har bara "retat" upp mig ännu mer.
Men nu har jag iaf fått ett program som jag kan arbeta med hemma via datorn för att försöka hjälpa mig själv, så då behöver jag inte träffa henne så mycket. Ska bli spännande att se vad det är för program, hur det fungerar och om det kan hjälpa mig på något vis.
Annars får jag väll hoppas på att jag snart får komma på rehabeliteringen i H-sand, vilket jag tror att jag får ut betydligt mycket mer av än hos den här psykologen som jag går hos nu.
Helgen är över och jag är tillbaks!
Helgen som gick innehöll en en massa vila, dels för att det behövdes men även för den förbaskade smärtan som befinner sig i kroppen. Men andra ord så var jag inte kapabel till att göra så mycket.
Jag ger mig tusan på att revbenen har gått i kras efter fredagens bravader, menarmen och såret på kaggen börjar på att bli riktigt tjusiga. Så snart kan man gå i kort ärmat igen.
Här lär det nog dröja innan man ger sig ut på några sådana där bravader igen, tror att vi ska hålla oss till de lugnare ställena där vi vet på ett ungefär vad det är för folk.
Rehabelitering
Förr förra veckan när jag var till sjukgymnasten berättade han att de hade gjort om några regler angående hur de skulle gå tillväga när de skickar iväg patienter på rehabelitering i Härnösand. Han trodde att detta skulle vara något för mig (vilket även jag tycker/tror), så vi diskuterade en del och kom fram till att han skulle prata med deras koordinator som har hand om rehabeliteringen.
Förra onsdagen medelade han att både han & kordinatorn (utifrån enkäterna som jag fyllt i och de jag berättat) tyckte att de absolut skulle skicka iväg en remiss, så att jag får en möjlighet att prova för att se om vi kan få till en förbättring. Så nu återstår det bara att se om det verkligen blir av och i så fall när det blir!
I morgon skulle jag ha träffat kordinatorn för att diskutera detta, men med min vanliga tur så blev det framskjutit pga sjukdom. Så nu dröjer det åtminstonde någon vecka till innan papperen kommer iväg, men det är inget att göra något åt!
Vilken underbar dag!
Idag har jag fått uppleva en underbar dag, har haft ovanligt lite värk och känt mig förvånansvärt pigg! Har tagit dagens bekymmer med en klackspark och bara njutit av livet, känns så otroligt skönt att även få uppleva dessa dagar.
Här krävs det inte så mycket för att bli glad och njuta av livet!
Jag vet inte, men...
Idag var det dags för att träffa psykologen som jag skrivit om tidigare, hon som inte gav ett så bra intryck. Varken första eller andra gången vi talades vid i telefonen...
Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag tycker om henne efter dagens träff, om det lutar åt det bättre eller sämre hållet kan jag inte heller säga just nu. Tror jag ska ge henne ett par chanser till, så får vi se vad det blir av dé hela sen!
Egentligen var det inte detta jag var ute efter när jag pratade med läkaren, men det var detta hon skulle skicka mig på. Så det är väll bara som sagt var att ge det en chans och se hur det går, om det blir bättre! Men inte tror då jag att all värk/smärta försvinner i och med dessa samtal. Ingen skulle bli gladare än jag om det skulle göra det, men ärligt talat är jag rätt så säker på att detta INTE är psykiskt!
Visst, att värken/smärtan hänger ihop en del med hur jag har det/mår i övrigt kan jag köpa, men inte att det är den enda anledningen till värken/smärtan som befinner sig i kroppen! För kroppen är helt otrolig på många sätt & vis. Och det är väll inte så konstigt att kroppen signalerar med mera värk/smärta om jag upplever stress under en längre period osv.
Så typiskt & irriterande!
Typiskt att man ska bli sjuk mitt upp i allt också, blir lite smått irriterad!
Jag vill så gärna få jobba medans den möjligheten finns! Trivs rätt så bra där jag är och arbetstränar nu, vilket underlättar en hel del. Ingen otrevlig och taskig chef, som man haft att göra med tidigare.
Och i helgen hade jag tänkt åka iväg på en fest för att träffa några i min egen ålder, men det är bara att ställa in. Ovanligt? Nej då, men jag blir aldrig van. Det känns alltid lika mycket varje gång!
Jag får väll ägna helgen åt att kurera mig och hålla tummarna för att jag är frisk på måndag igen, så att jag kan återgå till jobbet.
Återhämtningen tar tid!
En alldeles nytagen bild, en bild på en härlig höst kväll!
Har fortfarande inte återhämtat mig från helgens projekt, åkturen till Varpsjö m.m. Kroppen ville tydligen inte nöja sig med att återhämta sig på en dag, den ville tydligen ha betydligt fler. I alla fall denna gång, tråkigt nog hade jag bara planerat en.
Men i morgon har jag en ledig dag, endast träning hos sjukgymnasten är inplanerat. Sen blir det nog till att vila resten av dagen, så att man orkar/fixar att slutföra denna arbetsvecka!
Rätt beslut fattades!
Träningen gick rätt så bra idag, helt klart att jag fattade rätt beslut när jag bestämde mig för att lägga en ledig dag mitt i veckan. För att sedan använda den till att träna hos sjukgymnasten.
Det känns som att jag får ut mer av träningen nu, när jag orkar utföra hela träningsprogrammet och inte får lika ont!
Inget bra första intryck!
I måndags ringde en psykolog i från stan och pratade in ett medelande, eftersom jag inte kunde svara. Kanske ska säga att detta är en kvinna som jag aldrig har träffat, utan det är min läkare som har skickat en remiss till henne. Men tanken är att jag ska få prata av mig om alla tankar & funderingar som jag har angående värken/smärtan.
Hur som helst så ringde jag upp henne i tisdags, men det kändes inte speciellt bra och hon gav inget bra intryck precis. Det fräste mest bara om henne, hon lät både sur & tvär! Blev rätt upprörd & irriterad så jag blev tvungen att ringa till min kära sambo direkt efteråt, bara för att få vräka ur mig.
Och inte nog med det... Eftersom hon inte hade tid att berätta vad det handlade om så ringde hon upp mig igår, tråkigt nog så gav hon inget bättre intryck precis. Hon påstod att jag har haft 2 tider hos henne under sommaren, men jag har inte fått en enda kallelse. Och nu ville hon mer eller mindre att jag skulle klura ut och berätta för henne hur det hade gått till.
Börjar man inte fundera lite tidigare varför inte någon dyker upp (om det nu stämmer att jag hade två tider i början av sommaren)? Jag ger mig fasiken på att hon inte har skickat ut någon kallelse och nu vill skylla på någon annan!
Ska bli spännande att se hur hon är nu när vi ska träffas i slutet av september, måste väll nästan ge det en chans till (än om det inte känns så bra just nu).
Positivt & härligt!
Sådär då var dagens träningspass bortgjort!
Jag må då säga det, att det var första gången på länge jag hade krafter att lägga ner i träningen och orkade/klarade av att utföra hela programmet. Har inte heller så där ont (just nu) som jag har fått tidigare efter träningspassen hos sjukgymnasten. Det kändes otroligt härligt och bra!
Så det kanske inte var någon dum idé att ändra arbetstiderna så att jag fick en ledig dag för att bara ägna mig åt träningen och vila.
Blixtrar & dunder!
Idag har det inte varit direkt någon toppen dag, i alla fall inte när det gäller kroppen!
När jag skulle gå in i "köket" för att diska matlådan, bestick & mugg så fick jag plötstligt en fruktansvärd smärta i nacken och ryggen. Det högg, stack, brann & blixtrade. Och jag fick svårigheter med att röra mig, men på något vis lyckades jag ta mig till en stol. Där jag försökte att vänta ut smärtan medans tårarna trillade nedför mina kinder.
Men klockan 12.45 var det dags för att öppna "glasburen" (mitt kontor) igen så jag bet ihop & tvingade mig dit, så att eleverna som behövde inhandla material skulle få den möjligheten. Det höll i 15 minuter innan jag insåg att jag vara tvungen att få gå & lägga mig, så jag gick till min handläggare och talade med honom. Det visade sig att de har ett vilorum på skolan, så där fick jag bädda ner mig i ca 1 timme innan jag forsatte arbetet i ca 30 minuter.
Sen var det kört igen, så det blev lite mer vila tillsammans med kollegor och en kopp kaffe innan resan hem över kunde börja.
Tuffa tider!
Igår var det träning hos sjukgymnasten, tyvärr gick de inge vidare. Så vi diskuterade mest hur vi skulle gå till väga, än om vissa övningar blev utförda så var det långt ifrån hela programmet. Hur som helst så kom vi fram till att det INTE fungerar med att träna direkt efter jobbet, så nu ska vi pussla och försöka hitta en lösning som passar alla. Om vi forsätter som vi har gjort hittils är det en risk för att jag "tränar ner mig" , med andra ord blir sämre.
Gymmet i alla ära!
Det var en seg startad tjej i morse!
Somnade inte förrän efter klockan 2, vaknade vid 04.20 och låg vaken en stund innan jag somnade om igen. Sen ringde gubbens väckarklocka strax för åtta, kan lova att jag inte kände för att stiga upp då så jag låg kvar. Slumrade till, vaknade, slumrade till & vaknade. Tog mig inte ur sängen förrän vid 10-tiden.
Efter ett tag kändes det otroligt bra i kroppen, så då bestämde jag mig för att det skulle tränas idag. Jag drog med mig Anny till gymmet, det blir ju så mycket roligare om man är fler och sen känns det en aningen tryggare om inte annat.
Kanon dag!
Har känt mig ovanligt pigg och inte allt för ont i kroppen. Idag har arbetetsuppgifternan känts som en fis i rymden, har orkat utföra dem utan några som helst problem. Det känns kanon, kan jag lova! Så nu sitter jag mest bara & njuter av dagen, trots att smärtorna smyger sig på mer & mer. Man kan väll inte få allt här i världen?!
Jag är i alla fall helt klart nöjd med dagen som den har varit!
Hem ljuva hem!
En ny, knepig smärta/värk har satt sig i kroppen. Som tur var fanns det möjlighet för mig att få köra med golfen istället för volvon idag, vilket underlättar en hel del.
Vad är det som händer?
Näpp, nu är det nog snart dax att bädda ner sig och hoppas på att morgon dagen blir bättre!
Slutkörd, inte så konstigt!
Det känns skönt att det snart är helg, jag känner att min kropp behöver vila. Det är en enorm värk och smärta som befinner sig i kroppen för tillfället.
Vet inte om det blev för mycket på engång i går, när jag åkte till sjukgymnasten direkt efter jobbet för att träna. Hann tyvärr inte med någon vila där emellan. Jag får väll helt enkelt prova ett par gånger till och se hur det fungera med träningen direkt efter jobbet, blir det så här fler gånger så får jag nog försöka att ändra arbetstiderna.
Skulle även tror att min arbetsstol påverkar smärtorna i kroppen en hel del. Jag kommer absolut inte överens med den jag har för tillfället, så jag hoppas att jag får min special beställda stol inom en snar framtid.
Sen är det ju bara första veckan och kroppen är ovan. Inte van med all denna bilåkning, arbetsuppgifterna & arbetstiderna. Den har ju vant sig med vilopauserna som jag lagt in för att orka när jag har poat på här hemma och det blir ju inte alls på samma vis nu. Så det är nog inte så konstig att det värker/smärtar mer, det är bara att hålla tummarna för att det blir bättre.
Träning!
´Fick med mig två träningsprogram hem, ett för att ha här hemma och ett när jag är på gymmet. Alltid bra att ha när inte minnet är på topp!
Så nu blev jag tvungen att pumpa upp bollen min tidigare ikväll, så att den står beredd när jag är redo för nya friska tag!
Idag ska ni vara glada
Det har värkt i mest varenda liten millimeter av kroppen, vilket har varit en bidragande orsak till mitt usla humör. Arg som ett bi och lätt irriterad är vad jag har varit idag. Så min kära sambo har inte haft det allt för lätt och en stor prydnads ängel kom i min väg och åkte i golvet. Inte för att jag vet vad den hade gjort för ont, men det kändes i alla falla en aningen bättre efteråt!
Ibland är det så himla skönt att bara få avreagera sig genom att bara skrika, gråta, kasta sönder något eller bara få slå på något! Hur gör ni?
En sandsäck är vad jag skulle behöva, tror jag. Det hade nog varit ett perfekt grej att få avreagera sig på.
Nu har vi kommit igång!
Vi gjorde ett uppehåll med den träningen under sommaren, eftersom man vill vara utomhus istället, där man kan cykla, simma, promenera m.m. Det är bara fantasin som sätter stopp!
