envisodum

Helgen som gick innehöll en en massa vila, dels för att det behövdes men även för den förbaskade smärtan som befinner sig i kroppen. Men andra ord så var jag inte kapabel till att göra så mycket.

Jag ger mig tusan på att revbenen har gått i kras efter fredagens bravader, menarmen och  såret på kaggen  börjar på att bli riktigt tjusiga. Så snart kan man gå i kort ärmat igen.

Här lär det nog dröja innan man ger sig ut på några sådana där bravader igen, tror att vi ska hålla oss till de lugnare ställena där vi vet på ett ungefär vad det är för folk.