envisodum

Irriterande, jag som skrev ett rätt skapligt inlägg tidigare under eftermiddagen men inte ska ni tro att det blev publicerat eller sparat.

Det har varit ännu en tung och kämpig dag, den goda nattsömnen som jag såg fram emot igår väntade tråkigt nog inte på mig. Strax före klockan 07.00 var det bara att stoppa i sig en frukt & tabletterna för att sedan bädda ner sig igen, så tyvärr blev det ingen frukost för min del.

Vid klockan 08.00 bestämde jag mig för att göra ett försök att delta i teorilektionen som handlade om kroppens byggnad och funktion, men se det ville sig inte riktigt. Kunde delta ca 25 minuter och under de minuterna hann jag även springa iväg på toaletten för att kräkas två gånger. Så jag bestämde mig för att ge upp än fast det tog i mot, det är ingen idé att plåga sig själv.

Sen vid 10-tiden knackade det på dörren och två änglar kom för att titta till mig, en av dem hade även tagit med sig två mackor till mig som hon hade gjort. Känns ganska tryggt att ha dem som bryr sig om en och vet hur man har det i sin närhet.

Strax efter 12-tiden var det bara att släpa sig iväg för att försöka få i sig lite lunch, alltid något än om det inte blev allt för mycket. Sen väntade sängen och fler tabletter på mig på rummet, innan jag begav mig till bassängen för att se på dem som deltog i våtvästträningen. Därefter blev det lite skoinformation, stavgångsteknik och ännu mer vila. 

Har precis kommit tillbaks från middagen, tack och lov lyckades jag få i mig lite mat. Förhoppningsvis får jag behålla maten den här gången, det skulle behövas!  

Det blev ett kvälls dopp trots allt, det var rätt så skönt. Kändes dock en aningen för kallt, kändes som att det var varmare igår.

Nu hoppas jag bara att jag har en god nattsömn som väntar på mig, det skulle inte sitta helt fel. Det har varit rätt så dåligt med sömn de senaste dagarna, många nya intryck och förväntningar denna vecka så det är nog inte så konstigt att man är trött... Ja, jag vet inte som vad

  

  
Det var lite synd att jag glömde kabeln till kameran, hade jag kommit ihåg den hade jag kunnat visa er lite bilder. Men vi får väll se om det blir lite bilder härifrån framöver.

  
Nu är fröken Persson alldeles färdig, det har varit en tung dag. Tror att det är en kombination av efterverkningarna av bilåkandet och konditionstestet & filmningen av våran lyftteknik. Lyckades i alla fall ta mig ner till Coop Nära & hem efter middagen för att inhandla snus, men nu tror jag nog allt att det för bli en lugn kväll för min del.

  
Få se om det eventuellt blir ett dopp i bassängen innan det är läggdax, om det finns ork och om det finns någon liten ängel som möjligtvis kan hjälpa mig med den här förbaskade bh:n. Hur som haver så måste jag försöka få hjälp med bh:n ändå, skulle behövas en dusch & sen vill jag inte sova med bh:n på ännu en natt. Det är riktigt oskönt! Det är ju sådant som Jimmy brukar få hjälpa mig med, så när man är hemma flyter det ju bara på.

  
Men förhoppningsvis har jag blivit bättre på att be om hjälp av personer som inte står mig nära när jag kommer hem här ifrån, förhoppningsvis be om hjälp överlag! 

Det är en kämpig dag idag!
På ett sätt är det ju faktiskt bra att det inte är min "braiga"-period (den som man aldrig har när det behövs, när man ska besöka läkare osv) när jag har här.

Nu har jag i alla fall gjort bort alla mina möten, vilket känns skönt. Blev precis klar hos sjukgymnasten, då var det bara att pallra sig till rummet för att stoppa i sig pillrena så att man förhoppningsvis slipper kräkas mer idag. Så för min del hade det varit betydligt bättre att ha en tid hos sjukgymnasten under förmiddagen, men man kan inte få allt här i världen. Och lite smärta har ingen dött av, vad är det man säger...

Det som inte dödar en det härdar en!

Nu ska jag försöka vila lite så att jag förhoppningsvis orkar delta under träffen med teamet, där vi ska få information om forsatt rehab period.

Ny dag, ny tag, nya utmaningar...

Mesta delen har natten har tillbringats i vaket tillstånd, suck. Har vridit, väntat mig & mer eller mindre stönat av smärtan som bosatte sig i kroppen. Inte blev det väll bättre av att det var en annan säng osv.

Efter många om och men så tog jag mig i alla fall till frukosten, så jag har fått i mig ett par mackor och ett glas juice. Nu håller jag mest bara på att försöka vila och reka igång kroppen. Jag hoppas verkligen att jag hinner reka igång kroppen och att den större delen av smärtan försvinner innan jag ska göra konditionstestet idag.

Nu ska jag nog börja göra mig i ordning ska träffa ergonomen 8.20 för en arbetsintervju.

 

Jag och Irene en annan deltagare tog oss en promenad ikväll, vi skulle leta rätt på närmast affär/mack. Själv hade jag en enda sak el. snarare två saker som stod på inköpslistan. Snus & Aftonbladet, men när jag var tillbaks på rummet och hade tagit av mig kläderna så kom jag på att fröken hade glömt snusen. Så det får nog bli en tur i morgon också, för ikväll pallar jag inte.

På slutet av promenaden hände det något med kroppen, knäet låste sig och det högg till i ryggen sen spred det sig en enorm smärta upp ifrån nacken och ner till benen som inte verka ge med sig. 

Bytte om till baddräkten och tänkte att det kanske skulle hjälpa med ett bad i det 33 gradiga vattnet, men ické som nické. Det blev bara värre och värre, så det blev ett snabb bad. Ca 10 minuter sen var det bara att börja försöka ta sig upp, duscha, klä på sig och gå till rummet får att ta tabletterna och vila. Hoppas det ger med sig snart!

Så resten av kvällen lär nog bara bestå av vila, funderar på att gå ut till något av tv-rummen en stund. Kanske kan vara trevligt att umgås med någon ett tag istället för att sitta här och fundera på vad man gjorde för fel!  

  

Första teori lektionen är gjord, vi hade en kort genomgång angående hur man ska sitta, lyfta och arbetställningar. Inte något nytt direkt, däremot lite små tips som man kan prova vid bilkörningen.

En del av oss har även fått träffa sjukgymnasten för en undersökning, gjort konditionstest & hälsokurva hos en kvinna som jag inte minns vad hon var för något och en arbetsintervju med en ergonom (el. vad det nu var för något). Men jag har alla mina sådana träffar kvar tills i morgon, så imorgon händer det lite mer för min del. Vilket ska bli spännande, så det ser jag fram emot!


  
Jag tycker att det här känns rätt så lovande hitills, det ser ut som att man förhoppningsvis kan snappa upp/lära sig något nytt! 


  
Det visade sig även att vi är sju stycken från Örnsköldsvik, så hädan efter blir det samåkning. Så mest troligtvis behöver jag inte ens funder på att åka buss någon dag under dessa veckor, möjligtvis från Ö-vik och hem. Men det återstår att se.

Vid 08.00 var jag på plats på Rygginstitutet i Sundsvall, min kära sambo såg till att jag kom fram både i tid och välbehållen. Dagen började med presentation, lite information och en rundvandring. Klockan 9.30 var det dax för fikat och nu har jag egen tid, så jag har precis packat upp lite på rummet och tänker lägga mig och vila en stund. Det har varit en tuff dag hitills, så jag tror det skulle göra susen att få lägga sig en stund och sträcka ut ryggen.

Sen får vi se vad dagen har att erbjuda?! 

 

Förkylningen och värken är än värre idag, så här händer det inte mycket. Nyser,snorar, käkar både halstabletter och smärtstillande...

Efter en liten sovmorgon så begav vi oss dock iväg till stan som planerat, men ack så jobbigt och besvärligt det var. Det blev bara det nödvändigaste, ON/OFF, Willys och Max. Tanken var att vi även skulle åka in till köpcentrumet i Arnäsvall och dra en repa på stan.

Det är nog irriterande, frustrerande och jobbigt att vara i stan när man är någorlunda pigg & kry, så det här gör jag nog inte om! Slipper jag så är jag glad...

Jag är absolut ingen statstjej, så jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver bosätta mig i en stad eller ett större samhälle!

Känns inte så lockande att fira in det nya året idag, här hemma har vi haft ännu en kämpig natt. Tråkigt nog påverkade den även min kära sambos nattsömn, vilket oftast brukar märkas. Fördelen är väll i alla fulla fall att det inte är några arbetsdagar kvar på denna vecka, alltid något att tacka för.

Förhoppningsvis orkar vi med att fira in det nya året med ett glatt humör ändå, trots tröttheten och smärtorna!

  
Tänka sig om de bara kunde ta sig en vilodag eller två per år, vad skulle man då göra? Det har jag funderat på ett flertal gånger under det gågna året.  

Egentligen skulle jag ha varit och tränat hos sjukgymnasten, men gröna faran vill inte vara med. Mest troligtvis var jag en aningen försenad med motorvärmarkabeln men det återstår att se, attans bananer. Har jag otur så är det något annat jäkulskap på gång.
  
  

  

För någon vecka sedan fick jag ett samtal från en kvinna på Rygg institutet i Sunsvall som berättade att de nu hade en plats åt mig och informerade om både det ena & det andra. En mycket trevlig, artig och omtänksam kvinna, sådana borde det finnas fler av inom vården!

  
Några dagar efter samtalet kom det även ett brev med en massa information och ett häfte med en massa frågor som skulle besvaras och sändas tillbaks. Alla dessa frågor man ska svara på och alla teckningar man ska fylla i kommer att göra mig gråhårig en vacker dag!

Efter att ha skjutit upp att besvara dessa frågor så tog jag mig i kragen i början av veckan för att få iväg det någon gång. Tycker att det är lika jobbigt varenda gång, det blir som svart på vitt hur det ligger till. Har även en förmåga att "försköna" svaren, vilket inte är något vidare. Har dock börjat bli bättre på det, det är ju trots allt för mitt eget bästa!

  
Så från den 11 januari till och med den 5 februari kommer jag att vara på Rygg institutet i Sundvsall, det är blandade känslor men det är ingen mening att ora eller gruva sig över det nu. Det för vi ta när vi kommer lite närmre resdatumet.

Och NEJ det är inge semester som jag ska på, det lär nog bli 4 mycket tuffa veckor skulle jag tro men som förhoppningsvis kan hjälpa mig!

Har tyvärr inget roligt eller något av vikt att berätta för er egentligen.

Bestämde mig för att det var i helgen det skulle provas att göra ett uppehåll med dunder tabletterna mot smärtorna & värken, vilket jag även fixade i lite mer än en dag. Med andra ord så var det inget lyckat resultat!

Tanken var att vi skulle ha en trevlig kväll igår, med god mat (förrätt & plankstek) och dricka ett par goda drycker tillsammans med Tony senare under kvällen. Men för min del blev den inte så lyckat smärtan och värken var nästan det enda som existerande för min del, hade så fruktansvärt ont så att jag mer eller mindre bad på mina bara knän om att bli skjuten.

Jag övergav grabbarna ca 22.30 för att prova somna, men efter att ha vankat av och an mellan sängen och toan i nästan två timmar för att försöka bli av med de mest smärtorna så gjorde jag dem sällskap igen. Strax efter 02.00 gjorde vi ett nytt försök efter att ha skickat hem Tony & John, det blev dock ännu ett misslyckat försök.

Srax efter 08.00 i morse stod jag helt enkelt inte ut längre, så det var bara att svälja ett antal tabletter och invänta att det skulle börja verka. Sen väntade sängen och sambon på mig så jag gjorde dem sällskap, denna gång lyckades jag faktiskt somna en liten stund. Ack så skönt, kan jag lova!

Jag som trodde att jag äntligen skulle få vaccinera mig idag, men så blev det icket! När jag kom till Bredbyn såg jag den otroligt långa kön, som gick en bra bit utanför entrédörren. Så då beslutade jag mig för att det fick vara, hade varken orken eller viljan att stå ute och frysa.

Kroppen har inte blivit bättre än, så varje händelse/sak som ska göras är en riktig kraftansträgning. Rörelseapparaten vill inte fungera som den ska, vilket ställer till en del problem. I morse tog jag mig inte ur sängen förrän klockan nio, försökte i över en timme innan jag lyckades ta mig upp.

Egnetligen skulle vi bjuda hit några på middag till helgen, men jag tog mig i kragen och tog ett samtal med Jimmy igår där det blev bestämt att vi hoppar över det i helgen.

Det känns riktigt tråkigt på ett vis, men samtidigt måste jag inse att jag inte orkar/klarar allt som jag vill! Det har varit lite väl mycket på senaste tiden och jag har haft ett par riktigt dåliga dagar, ser tyvärr ingen ljusning inom det närmaste heller. Hade hoppats på att jag skulle vara piggare idag men icket, det var bara att ställa in träningen hos sjukgymnasten.

Så nu får jag väll hålla tummarna för att jag kan jobba i morgon istället!

Läkarebesöket gav en hel del idag, jag fick ut betydligt mer nu när jag hade skrivit ett brev i förväg och lämnat till henne så att hon hade möjligheten att läsa det före jag kom dit. 

Äntligen har jag hittat en bra läkare även här, känner mig riktigt nöjd med henne. Hon lyssnar, försöker att hjälpa mig på bästa sätt och är absolut inte omöjlig. 

Idag diskuterade vi rehabiliteringen som hon ska skicka en remiss till, så nu får vi väll se om jag får komma till Härnösand eller Sundsvalls rygginstetut. Detta tror jag skulle kunna vara riktigt bra för mig...

Hon skulle även skicka en remiss för röntgen av bröstrygg och hals för att se om det är något neurologiskt fel, så det är nu mest bara att avvakta och se.

Vi gjorde även medicinändringar så nu äts det betydligt fler, för att försöka få ner smärttoppen. Fick även en ny medicin för magen, eftersom jag fortfarande har problem med kräkningar. Vi talade även om en ny tablett som kan vara värd att prova, men vi bestämde oss för att avvakta i väntan på rehabiliteringen.

Igår ringde som sagt var arbetsterapeuten, så vi resonerade hit & dit om det mesta. Arbetstider, mediciner, läkare m.m.

Det som blev bestämt var ju att jag skulle gå ner i arbetstid ett tag, men vi kom även fram till att det vore bra om jag tog tag i att kontakta läkaren för en träff. Vilket jag har skjutit på in i det längsta eftersom det oftast brukar  vara en sur och otrevlig kärring som svarar och man får mer eller mindre bråka sig till en tid, vilket jag oftast inte orkar med. Jag är inte heller den som vill klaga och vara besvärlig, vilket har varit mitt största problem inom sjukvården! Men det ska egentligen inte behövas för att få hjälp heller...

Hur som helst så laddade jag upp igår efter samtalet med arbetsterapeuten och slog slag i saken, jag ringde till numret för att boka tid, knapprade inte personnummer och telefonnummer sedan medelade de att de skulle ringa mig strax efter klockan tio. Klockan 9.40 ringde de en oerhört trevlig, glad och lättsam kvinna. Hon frågade vad det handlade om och om jag hade mycket att ta upp med läkaren, vilket jag sa att det var. "Tyvärr har jag ingen tid idag åt dig men på fredag kan jag sätta upp dig på en timme, så att ni verkligen har tid på er", sa kvinnan i andra änden av luren.

Jag blev alldeles paff och det kändes som att luften gick ur mig!

 Det är inte ofta man möts av dessa glada/trevliga människor inom sjukvården, samt att man slappa bråka sig till en tid kändes helt underbart skönt!

Ännu en dag har snart flygit förbi, det är som jag skrivit tidigare att det numera är tuffa tider. Dagarna känns både kämpiga och väldigt långa, men jag hoppas att kroppen snart har vant sig med att vi går mot vintern och kylan!

Idag hade jag ett samtal med arbetsterapeuten angåen arbetstid m.m. Jag har nu bestämt mig för att återgå till 50 % ett tag, för att se om det fungerar bättre än vad det gör nu. Sen får jag väll helt enkelt se när jag är redo att göra ett nytt försök att öka på arbetstiden igen. Det är bara att försöka att inte se detta lilla bakslag som ett riktigt stort misslyckande, om ni förstår hur jag menar?!

Detta blev ingen toppen vecka precis, hade gärnat hoppat över den!

Har legat hemma sedan i måndags, när jag blev tvungen att åka hem från jobbet strax före lunch. Värker och smärtar i kroppen som jag vet inte vad, känns som att jag ska gå i tusen bitar av minsta lilla beröring. Och att ha kläderna på sig är en ren mardröm...

Hoppas att det vill ge med sig snart, så att jag kan ladda upp batterierna igen och ta nya friska tag! 

Hos sjukgymnasten gick det betydligt bättre!

Träningen hos sjukgymnaste flyter på rätt så bra, idag har vi äntligen börjat öka på antal repetioner och vikter lite försiktigt. Så det känns riktigt bra, det går framåt med andra ord.

Vi diskutereda även lite om rehabeliteringen som de vill skicka mig på. Jag delade med mig av mina tankar & funderingar, dels det att jag inte riktigt vågar hoppas på att det äntligen ska bli av förrän jag står där. Men sjukgymnasten försökte att lugna mig på den fronten och intala mig att det kommer att bli av denna gång. Så vi får väll hoppas att han har rätt!