envisodum

Har försökt studera mest hela dagen och nu känns det verkligen att man har tappat många, många studietimmar. Känner att jag inte riktigt hänger med, så det ska bli spännande att se vart det här slutar! Kan inte mer än göra så gott jag ka, det är väll bara att kämpa vidare och se om jag fixar det.

Har även hunnit med en sväng till frissan, blev lite för tufft idag för ryggen och nacken som gjorde att kroppen la av ännu en gång. Men tack och lov satt jag inte i bilen denna gång! Hur som helst blev jag ganska nöjd med frisyren, blev något nytt denna gång. Kände mig så less att ha samma frisyr hela tiden, så vi får väll se om jag trivs med denna än om det går en tid.

Näpp, nu blir det nog till att inta sängen med boken - Löneadministration i praktiken i högsta hugg. Och imorgon är det dax för sista arbetsdagen denna vecka. Känns både och faktiskt, skönt att vara "ledig" två dagar under arbetsveckan. Däremot känns det aningens tungt med begravningen som vi ska på på fredag, men snart är det bortgjort...

Det går inte speciellt bra med studierna för tillfället, eller snarare den senaste månaden. Först och främst blir man riktigt sjuk, så att man tappar ett par veckor och sen då blir det något annat. Igår försvann studiedagen med besöket på akuten, inte riktigt vad jag hade planerat.

Natten mot i fredags kom jag på att jag hade en inlämningsuppgift som skulle vara inne i fredags, ni ska inte tro att den var påbörjad. Kan säga som så, att efter den upptäckten blev man näst intill klar vaken. Så efter jobbet var det bara till att sätta sig vid datorn för att påbörja inlämningsuppgiften och givetvis skulle datorn jävlas just då. Det försvann ett par timmar med att få ordning på datorn innan jag kunde göra det jag skulle, men tack och lov var det en lättsam inlämningsuppgift.

Skulle börja med lektionerna för vecka 5 ikväll, men körde fast direkt för att det inte framgår om vi ska starta upp ett helt nytt företag från början i löneprogrammet. Det känns som studierna går i en snigelfart, hoppas dock på snabbt svar från lärarn så kanske jag kan få köra igång imorgon kväll istället.

Kastede ihop en tårta igår (påbörjade detta inlägg igår, men det blev endast bilden som gick att få till), eller kastade och kastade ihop... Det visade sig att jag helt enkelt inte skulle ha börjat med den, var inte klar förrän vid 16-tiden.

Gjorde fyllningen direkt när jag klev upp på morgonen. Vilade lite eftersom jag hade riktigt ont på flera ställen, inte bara de vanliga. Efter att ha varit på toan och kissat en hel del blod (betydligt mer än de tidigare dagarna) så bestämde jag mig för att kontakta sjukvårdsupplysningen. Vilket tog en j*kla tid pga av att de bara hänvisade till fel nummer, men till slut så. Efter samtalet var det bara till att lasta in sig i bilen för att åka in på akuten för att ta urinprov och bli undersökt av läkarn. Tack och lov så var det, det som jag hade anat. Urinvägsinfektion, hade ju kunnat vara ännu värre. Så nu knapras det även antibiotika...

Tror snart jag blir knäpp, man hinner inte mer än bli kvitt den ena sjukdomen så åker jag på något annat. Mitt imunförsvar kan ju inte vara det bästa för tillfället, tycker jag mer eller mindre har varit ständigt sjuk sedan nyår.

Men nu hoppas jag verkligen att det lugnar ner sig snart, så att jag hinner ladda upp batterierna innan det blir något annat!

Bjuder på en gammal bild. Tänka sig att det är ca 1 år sedan denna bild är tagen och då bar jag peruk pga av att jag hade tappat en hel del hår igen. Vad tiden går fort!

Det känns dock skönt att ha fått tillbaka sitt eget och slippa hålla på att böka på med peruken, samtidigt som det är fruktansvärt skönt att slippa värmen som uppstår.

Jag lever, har bara varit riktigt dålig så att jag knappt orkat vara uppe. Men jag hoppas att jag snart är bättre igen, känns i alla fall som att förkylningen är på väg att ge med sig.

Så vi "hörs" väll mer framöver, när jag har mer kraft och ork, sköt om er!

Ikväll lyckades jag äntligen ta mig i kragen (eller jag försökte faktiskt redan i tisdags) och ringde min bror, vet inte hur länge sedan vi pratades vid sist. Måste ha varit strax efter jul när de överraskade mig med ett besök.

Lite tråkigt att vi som stått varandra så nära, har så pass lite kontakt idag. Men på något konstigt vis så vet iaf jag att han alltid finns där om det är något!

Har planerat in ett flertal turer till Åsele för att besöka min bror och hans familj, men har varit tvungen att ställa in det på grund av att jag blivit dålig/sjuk varje gång. Vilket känns fruktansvärt tråkigt, men nu hoppas jag att vi snart ska lyckas ta oss iväg för att träffas.

Hur som helst så var det riktigt trevligt att få prata med bror, det förgyllade kvällen.

Igår återvände febern igen, attans. Trodde denna envisa förkylning skulle ge med sig, trots att jag sparkat på den ett flertal gånger så vägrar den att lämna mig.

Det har varit två tuffa arbetsdagar, skulle egentligen ha legat hemma. Fick jag mer eller mindre bekräftat igår... När jag med nöd och näppe tog mig till bilen efter en visit till brevlådan, väl inne i bilen och uppe på gården var det bara till att invänta att sambon skulle komma hem för att få hjälp in. Sen blev det sängen hela kvällen, känner mig tyvärr inte allt för pigg idag heller.

Blev tvungen att ställa in även dagens besök hos sjukgymnasten, känns lite ledsamt. Men det var tydligen inte meningen att vi skulle påbörja behandlingarna denna vecka! Får hoppas att det ser bättre ut nästa vecka och att vi kan köra igång på måndag. Längtar, känns som att jag är beredd att gripa det minsta lilla halmstrået just nu.

Och sen blev vi tvungen att ställa in dagens behandling hos sjukgymnasten.

Hon ringde mig igår kväll och hörde direkt hur dålig jag var. Eftersom min kropp tydligen inte är mottaglig för behandlingen medans jag är förkyld och smärtorna skulle bli ännu sämre så beslutade vi oss för att ställa in.

Var nog ett klokt beslut, men det känns lite surt. Ja, ja... Får hoppas att jag är på benen och piggare på onsdag när vi har nästa tid inbokad.

Hugaligen vilken helg, har mest bara sovit, haft ont och kräkts.

Hoppats dock att jag snart gjort bort det värsta och att jag är något så när i morgon, när det börjar en ny arbetsvecka och sen har jag en inplanerad behandling (den första denna vecka) hos sjukgymnasten. Måste gå dit 2 gånger i veckan för att det ska finnas en chans att det ska kunna hjälpa mig. Vad det är för behandling återstår att se, hon höll på att säga att vi kunde få gå igenom ett par olika behandlingar.

Näpp, nu är det nog dax att bädda ner sig igen... Hoppas att ni får en bra vecka, för det tänker då jag försöka att ha än hur det går!

Idag har det varit en jätte fin dag, önskade att jag hade varit pigg så att man kunnat vara ute och njutit.

Medans folket varit ute har jag legat i sängen som en klubbad säl, har mest bara sovit idag och knaprat tabletter. Har åkt på någon dunder förkylning igen. Den kom som sagt var redan i fredags, har varit sämre idag så jag hoppas att jag hinner göra bort det innan måndagen kommer.

Känns absolut ingé bra om jag ska behöva vara borta på grund av sjukdom inom den närmaste tiden, har som varit sjuk en hel del efter nyår. Blev minst en vecka i januari och sen blev det en ofrivillig (eller det är du ju alltid när det gäller sjukdom) vecka i februari, vore så skönt att få lön för en hel månad snart igen.

Pengar är inte allt, men det har en stor betydelse. Den senaste lönen försvann som jag vet inte vad... Och då var det någon enstaka räkning jag betalade, sen gick allt till sjukvård och medicin. Jag säger då det, tur att man har en sambo som bryr sig om en!

Har åkt på ännu en förkylning, känner mig alldeles knäck. När jag kom till kontoret och slog mig ner på stolen i morse så var jag alldeles färdig och tog mig för pannan, kände att jag tydligen hade febran också. Suck, känns så typiskt bara för att vi hade tänkt åka upp till Åsele/Varpsjö bara sambon hann tillfriskna. Vilket han gjorde redan i torsdags.

Känns dock inge bra att åka iväg om man inte är pigg och jag vill ju framför allt inte smitta ner de man besöker. Och sen är det ju en del som man absolut inte vill utsätta, som har det lite värre än andra om det blir sjuk.

Så det får nog bli en hemma helg, även denna helg. Nu är det andra eller tredje gången sedan det nya året började som jag blivit tvungen att ställa in resan till Åsele pga sjukdom. Men jag hoppas att jag snart tar mig dit, så att man får besöka både nära & kära!

Idag har jag haft en riktigt tuff dag.

Var till sjukgymnasten idag innan jobbet. När jag kom dit ville hon göra en grundlig undersökning av mig, hon ville undersöka mina nerver samt testa känseln. Hela högra kropps halvan är mycket svagare, har märkt att höger arm har blivit betydligt mycket svagare sedan jag åkte in med ambulansen. Men jag trodde faktiskt inte att det var sån stor skillnad och absolut inte att det var hela höger sidan.

I sidan av halsen har man som ett litet hål där nerverna går, där var det tydligen väldigt tajt på mig för att det har dragit ihop sig runt om nerverna. Så det kan räcka med att jag vrider på huvudet för att nerverna ska strypas och det är då till exempel en arm kan sluta fungera.

Tydligen är det även så att min nacke arbetar dygnet runt än hur mycket jag försöker att avlasta och vila den, vet inte riktigt hur jag ska förklara vad det berodde på så jag tror jag skippar den biten. Men hon sa i alla fall det att när nacken för jobba så mycket så blir det för mycket för kroppen till slut och det är då den slutar fungera, den ger helt enkelt upp. Det är till exempel det som händer de dagar/kvällar när jag inte orkar hålla upp huvudet.

Hon gick även igenom kotorna i både nacken och ryggen. Som jag fattade så

Idag är det då dax att träffa min nya sjukgymnast igen, ska alldeles strax åka dit. Känns egentligen alldeles för tidigt för kroppen att "träna", men det får gå för den här gången. Vi ska prova ut mina övningar och "dosera" rätt, tyvärr hade hon ingen annan tid denna vecka som passade. Det var bara att ta denna morgontid, eftersom jag gärna ville köra igång snabbast möjligt. Känns inte bra om det går ett par veckor emellan varje träff!

Ska bli spännande att höra om hon har hunnit få tag på läkarn som jag var hos förra veckan, i så fall ska det bli spännande att höra vad han hade att säga.

Vi har haft ett par riktigt fina dagar, man känner vår känslorna börja spricka ut i kroppen. I love it, det är ju bara för härligt. Jag hoppas att vi har många fina dagar framför oss.

Det har blivit en hel del jobb både förra veckan, men även hittills denna vecka. Det har redan hunnit bli 12 timmar mer än normal arbets tid sedan förra tisdagen... Tack och lov för att man blivit piggare, men ikväll känns det ändå som att jag måste vara vaksam så att det inte blir för mycket.

Hade en rätt så tuff natt, men även denna dag har varit sämre än de senaste dagarna. Så det ska bli skönt med en ledig dag i morgon, ska försöka släppa jobbet och ägna mig åt studierna och lite motion istället. Men det känns så fruktansvärt när det är mycket att göra på jobbet, det är en konst att kontra arbetslivet och fritiden.

Och speciellt nu när jag trivs kanon bra jobbet och verkligen älskar att jobba är det svårt att slita sig när det finns mycket att göra, men jag tror nog att det är bäst att se upp. För jobbet är inte värt allt, men det kommer att sitta fint med komptimmarna jag har att finna!

Känner mig så fruktansvärt glad och tacksam för att jag fick uppleva denna helg, har orkat och hunnit med hur mycket som helst. Och inte har jag haft speciellt ont, visst har jag haft ont men inte alls som det varit tidigare!

Är guld värt, livet blir en aningen lättare då.

Som ni kanske redan vet så hör jag väldigt illa emellanåt, men det kan bli väldigt komiskt ibland så jag brukar gärna dela med mig av min "fel hörningar"... När jag åkte in med ambulansen på akuten, så skulle de ta bland annat EKG. Sköterskan sa åt mig att dra upp bh:n, men det jag hörde var "dra upp benen" så jag drog upp dem. Men när jag insåg vad tokigt det blev, kunde jag inte hålla mig för skratt. Var tvungen att berätta för henne vad jag hörde, så även hon fick sig ett gått skratt.

Och i onsdags när jag stega ut fly förbannad och ledsen från läkarstationen, hade jag bestämt mig för att aldrig sätta min fot där igen och fick syn på papper med information om Vård val. Så jag högg ett papper och åkte hem, men efter ett par timmar när jag hade lugnat ner mig och skulle läsa det så insåg jag att jag inte hade någon nytta av den informationen. Det var skrivet på arabiska. Då brast jag helt enkelt ut i skratt, kunde inte riktigt hålla mig. Så det kan gå...

Men det känns fruktansvärt bra när man kan skratta i allt elände!

De 2 senaste veckorna har varit ett rent h-vet, men eftersom jag helt enkelt vill fortsätta att leva. Så har jag bara haft ett alternativ att välja på, att fortsätta kämpa. Både i måndags och tisdags jobbade jag, men det var riktigt kämpigt. Näst intill omöjligt, det var tackvare tjurskallen jag tog mig igenom arbetsdagarna. Hade som inget val eftersom jag inte hade någon komptid att ta ut och veckan före hade jag använt upp min sjukdagar.

Tillslut insåg jag att jag var tvungen att försöka att få träffa en läkare, så jag lyckades få mig en akuttid hos den läkare som jag träffade tidigare. Han som ökade tabletten som inte har hjälpt på lite mer än ett år, från 2 till 3. Läkare besöket tog en massa krafter och ork, musten gick verkligen ur mig. När jag kom in så sa läkaren rakt ut att han inte kunde hjälpa mig, det var Ryggis ansvar (vilket det absolut inte är, har ingenting med dem att göra). Men då sa jag åt honom att om inte han kunde hjälpa mig så fick han väll skicka en remiss till någon specialist, t.ex. medicin i Ö-vik men det var inte heller något som var möjligt.

Tillslut bröt jag ihop, tårarna bara sprutade och en massa ord välde ut. Så då ringde han en annan läkare som kom in för att hjälpa honom, även hon hade till en början samma inställning. Efter många tårar och en lång diskussion så erbjöd hon mig att prova en ny tablett, Lyrica.

Blev fruktansvärt besviken och frustrerad av läkarnas attityd och inställning, speciellt när den första läkaren inte ens kunde lyssna till punkt en enda gång medans jag försökte att beskriva situationen. Han ifrågasatte även ambulansfärden och akutbesöket, gång på gång. Väldigt tveksam till att jag kommer att gå till honom fler gånger, nu har jag provat honom 2 gånger och känner mig helt enkelt inte bra bemött.

Samma dag som jag träffade läkaren hade jag även en tid hos min nya sjukgymnast i B-byn. Eftersom jag fick ett riktigt bra bemötande från henne, kände jag direkt ett stort förtroende för henne. Jag berättade för henne om läkarbesöket, det blev bestämt att hon ska ringa läkaren. Hon blev väldigt förvånad över att jag inte fått komma till någon neuvrolog. Jag skulle absolut inte acceptera att jag bara rasar ihop och att kroppen slutar fungera. I och med att jag bara blir sämre och sämre så tyckte hon att man inte kan skylla detta på en whiplashskada som jag fick för många många år sedan, i alla fall inte förrän det är kollat upp och uteslutit allt annat som de kan vara.

Kändes betydligt bättre efter besöket hos sjukgymnasten, bara det att man har någon som står på ens sida och kan stötta en. Och kanske även kan ta fajten, det känns helt underbart! Så nu för vi väll se vad som händer, ska avvakta ett tag innan jag fattar ett beslut om jag ska ta och göra ett vård val.

Det bästa och mest positiva denna vecka är att jag känner mig som en helt ny människa idag, det måste vara den nya tabletten som fixat "biffen". Det är ganska uppenbart när till och med arbetskamraterna kan se på en att det är en helt annan Therese från torsdag till fredag (har ju varit fruktansvärt dåligt över en vecka). Så nu hoppas jag att jag hittat rätt medicin, som kan göra så att jag kan minska drastiskt på den starka tabletten.