Akuten
I måndags på vägen till jobbet så högg det till i nacken & ryggen, strax efteråt fick jag en enorm huvudvärk, synbortfall och vänster armen domnade. Lyckades stanna bilen, sedan satt jag och väntade i ca 30 minuter innan synen blev så pass bra så att jag vågade åka vidare. Tänkte åka till jobbet, eftersom det var närmre dit än hem, ta ett par tabletter och vänta in "rätt tid" för att återvända hem igen.
Men medans jag satt i soffan under arbetsplatsträffen, blev det bara värre och värre. Till slut kunde jag inte stå emot tårarna, kändes riktigt pinsamt än fast de flesta hade gått och än fast de vet om hur besvärligt det kan vara ibland. Som tur var hade jag en mycket bra kollega vid min sida som erbjöd sig att skjussa mig hem.
Men efter en diskussion som fördes mellan kollegorna, blev det beslutat att ringa ambulansen för att åka in på akuten och få det hela dokumenterat. Fy bubblans, vilken färd! Vi har inte de bästa väggarna i Västernorrland, har jag konstaterat ännu en gång.
Väl inne på akuten blev det tagit några prover och tester. De hade inte en enda tanke på att ge någon smärtlindring när allt var kollat, det fick jag kräva själv eftersom jag knappt stog ut längre.
Slutet av det besöket blev fruktansvärt knepigt, hade definitivt kunnat bli bemött på ett bättre sätt. Tack och lov för att inte varenda människa där var som den sista sköterskan. Fick inte ens hjälp att få fram jackan, väskan & skorna som de hade tryggt in under sängen. Och det kan jag min sann säga, att det var inte det lättaste att få fram det!
Får hoppas att det kan leda till något än fast det känns ganska meningslöst. Det är väll trots allt som chefen säger, att det är bra om det dokumenteras för att de ska ta problemen på allvar.
Har fortfarande lika ont, så jag har varit hemma hela veckan. Har försökt att få tag i min läkare, men hon ska tydligen vara borta minst ett halvår. Så ärligt talat känns det rätt så tungt, vet helt enkelt inte vart jag ska vända mig eller vad jag ska ta mig till. Ibland verkar det inte behövas någonting för att det ska bli ett rent helvete.
Men Du Therese, allvarligt, Du måste försöka få tag på en ny läkare, inte kan Du vänta ett halv år till dess Din läkare är tillbaka, blir ledsen och orolig när jag läser hur dålig Du är och att Du bara blir sämre. Krya på kramar.