Jag väntar & väntar...
Denna vecka har varit en rätt så tung vecka på många sätt, än om den även har varit positiv delvis. Veckan började, kanske som bekant, med en sjukdag pga att maskineriet inte ville fungera. Vilket resulterade i att jag inte tog mig upp ur sängen, trots att jag envisades på minst 2 timmar före det var dax att åka till jobbet. Men till sist var det bara att inse att man ska nog, varken vara ute efter vägen eller jobba när man är i det skicket.
Har haft problem med sömnen större delar av veckan, sovit oroligt när jag väl kunnat sova. Har drömt en massa knepiga, underliga, otäcka & skrämmande drömmar som har med det förflutna (finns det något ord som heter så) att göra... Ja, ja ni förstår säkert vad jag menar.
Sedan jag fick de nya tabletterna eller nya & nya... De jag fick för ett antal månader sedan, som har gjort att jag har sovit, för det mesta som aldrig förr! Har oftast somnat före klockan 21.00 och fått sova en hel natt, mycket ovanligt. Efter att jag började med dessa tabletter är det inte många dagar jag har orkat ta mig igenom utan en tupplur någon gång under dagen.
Men de gånger när jag sover dåligt, som denna vecka sätter sig en än värre trötthet i kroppen. Denna trötthet känns inte alls på samma vis som när man var van med att bara få ett par timmars osammanhängande sömn.
Denna vecka återvände en del gamla studerande och några ny anlände för första gången till oss. Kan inte annat än säga att det känns helt underbart att skolan äntligen har börjat, känns kanon bra att ha dem runt omkring sig igen. Blir en helt annan arbetsmiljö.
Det är riktigt roligt att få träffa dem man kommit nära & lärt känna och det känns både spännande & roligt att få bekanta sig med de nya.
Men jobbet är inte bara en dans på rosor, ni som står mig närmre vet hur jag har det på jobbet och hur det har varit. Vill inte skriva det här, det kan misstolkas av dem som vill och vändas till min nackdel så därför avstår jag.
Men gårdagen som jag trodde skulle få avklaras i "lugn & ro", var bara att glömma så fort jag satte foten på bygget. Det blev en fruktansvärt jobbig dag, den tog nästan knäcken på mig. Än fast jag varit på så bra humör innan så var jag surare än en citron och arg som ett bi redan innan lunch. Att vissa kan påverka en så mycket och suga så mycket energi ur en.
Tillslut höll det på att ta hus i h-vete, tack och lov för att jag klarade av att vända på klacken och hålla käften stängd innan det hade blivit ett väldans liv.
Hade det inte varit för våra studerande så hade jag nog inte jobbat kvar så länge. Det är hos dem mitt hjärta finns, helt enkelt.
