envisodum

Det var för bra för att vara sant!

  
I måndags fick jag minnsann svar på tal hur dum jag egentligen är, kände mig ärligt talat idiot förklarad av en viss person på jobbet. Det är nästan så att jag tror att det var uträknat. Det vore så fruktansvärt skönt om även chefen kunde inse vad denna person är för något, men det verkar sitta långt inne... TYVÄRR...

Själv har jag utgått ifrån att alla ska få bilda sig sin egen uppfattning utan att jag påverkar dem, än fast det är svårt. Speciellt när man sliter så förbaskat ont själv och när man är riktigt arg & frustrerad.

Men jag må då säga att det på ett vis känns bättre att gå dit numera, när åtminstonde en person vet om hur allt ligger till. Bara lite synd att det inte är inom samma yrkesgrupp, så vi har väll egentligen inte så mycket med varandra att göra. Hade varit rätt skönt att inte behöva känna det här med 4 mot 1 i en arbetsgrupp, ett flertal gånger i veckan.

  
IBLAND, önskar jag att man vore frisk!
Då hade jag nog aldrig hamnat på denna plats i denna situation som jag är nu, som jag alltför väl känner till från förr. Då hade jag mest troligtvis varit yrkeschaufför idag, antingen suttit i en lastbil eller traktor. Det är inte bara hälsan jag kämpat emot, det är även ett stort mål/en yrkesdröm/ett intresse och allt annat som medföljer när inte sjukdomen syns på utsidan.