envisodum

Som bor hemma hos oss. Han får dock ta mycket skäll när man är på dåligt humör (sambon får desto mindre) och han är väldigt bra som sällskap när man har det riktigt besvärligt med värken och illamåendet. Då kan det vara skönt med lite sällskap än om det inte är en levande människa.

Idag kom jag på att jag hade en jäst som höll på att gå ut så jag skulle kasta ihop lite bullar, men det bara jävlades så sambon gick och hämtade Nické. Och då kan man ju inte hålla sig ifrån att dra på smilbanden...


En glad och en allvarlig bagare.


Suck, det här gick då ingé vidare...




Men tillslut, efter ett par långa ramsor, blev det faktiskt bullar som dessutom var ganska goda.