envisodum

Sådär då var dagens första pass gjort, har fixat och trixat med servetterna. Känns dock som jag hunnit på tok för lite så det känns som att det kan bli sent ikväll...

Men nu är det dax för dagens andra pass, dax att åka iväg till jobbet en sväng för att bidra med mitt glada humör och erfarenheter.

Snart dax att åka iväg på jobbet, men på något vis känns det mest skönt numera. Nu åker jag inte dit med en klump i magen och ont i magen, så det känns kanon bra. I alla fall om man jämför med hur jag har känt för att åka på jobbet sedan jag återvände efter rehaben!

Det var länge sedan jag tyckte att det var roligt att åka på jobbet, men nu börjar jag känna av det mer & mer. Visst kan man väll bli aningens less ibland, men det kan man på alla jobb! Men det är inte samma sak som att varje dag ha ont i magen för att du ska jobba och när man mår skit pga av jobbet eller snarare situationen/personerna som jävlas.

Hoppas att ni får en bra dag!

Det var riktigt länge sedan jag kände någon glädje när jag åkte till jobbet eller medans jag jobbade, men denna vecka har känts riktigt bra. Har känt en enorm glädje denna vecka, idag ville jag inte ens gå hem när det var dax.

Än fast jag haft rätt så ont denna vecka och ett par riktigt tuffa nätter som bidragit till lite sömn så har jag varit på förvånandsvärt bra humör. Det har som blivit en helt annan stämning på jobbet, det känns harmoniskt på något vis. Och numer händer det saker och jag behöver inte vara som en hök, kolla allt som inte blivit gjort & det som blivit gjort osv. Ja ni förstår säkert vad jag menar... 

Denna arbetsdag har gått riktigt bra med tanke på förutsättningarna som fanns, så det känns skönt. "Värmeplåstret", stödkragen och tabletterna gjorde tack & lov så att jag fixade denna arbetsdag och i morgon är det ledig dag. Så det kan väll inte komma mer lägligt!

Minns inte riktigt om jag har berättat för er att förändringen som jag gått & väntat på på jobbet har äntligen blivit av! Och det var då verkligen på tiden, så förhoppningsvis kommer det att fungera bättre bara vi kommer in i rutinerna.

Kändes ganska skönt att vara tillbaks på jobbet idag, trots förändringen vi står inför. Men den är nog till min fördel, det kan mest troligtvis inte bli värre än det varit iaf!

  
Denna arbetsvecka har på något vis gott relativt bra än fast den har varit rätt så lååång och smärtsam! Denna vecka har jag haft "semester" 3 av 4 arbetsdagar, ni som känner till bakgrunden kan nog lista ut vad jag menar med semester...

  
I torsdag kraschade en switch på vårat jobb, detta gjorde att vi inte kunde använda datorerna från torsdag kl 12 till strax före lunch på fredag. Det är sådana här gånger man inser hur beroende och sårbara samhället har blivit.

Strulade teknik kommer aldrig lägligt, själv hade jag en hel del akuta grejer att reda ut som jag tyvärr inte hann med denna vecka!

Jag tycker det känns rätt så skrämmande att så mycket är beroende av datorer & teknink numera! Det ställer till en hel del bekymmer om det slutar fungera när du ska handla och det går knappt att hämta ut receptbelagda mediciner från apoteket (recepten görs via dator numera), dessa två exempel är bara en liten del av alla bekymmer som blir när det inte fungerar.

Är det verkligen ett sådant här samhälle vi vill ha?

Idag var första dagen på länge som jag gick ut från jobbet med ett leende på läpparna, det känns så mycket bättre när man gör det.

Denna dagen har väll egentligen inte gått så bra, men det har inte varit en massa tjaffs och en massa diskutioner som sugit en sådan energi av en. Säkert det som har underlättat dagen.

  

Gårdagens arbetsdag tog verkligen knäcken på mig, slocknade klockan sju. Att vissa människor/saker kan suga så mycket energi ur en. Hoppas att allt löser sig snart, för nu är nog botten snart nådd!

Gårdagens sämsta bortförklaring
Som många av er redan vet, så finns det ju en person i min närhet som inte gör några fel alls och som absolut inte kan erkänna en enda liten grej. Denna person skyller hela tiden ifrån sig, det är många gånger man får skit för denna person fel.

Men till saken... Igår kom jag in i en korridor med stängda dörrar där denna person sitter och möts av en enorm parfymstank, det var nästan värre än att komma in i en parfymbutik. Hur som helst så kunde jag inte hålla igen käften, men som tur var så lyckades jag hålla mig tills någon annan var på plats. Första skyllde hon ifrån sig på en annan, som hon påstod nyss hade varit in dit. Och då sa jag bara det att det är då väldigt märkligt eftersom stanken varit där hela dan.

Efter ett tag kom chefen in till mig som tydligen pratat med denna person, då var bortförklaringen att hon tuggat tuggummi! Då brast det för mig...

Efter att jag tagit mina ord i min mun så verkade han ha insett att det inte luktar så där om någon tuggar tuggummi!

Meddelade även att jag börjar bli riktigt jäkla förbannad, dels över att denna person alltid ska skylla ifrån sig och komma ifrån med det, samtidigt som att hon aldrig gör något fel! Lyckades även framför det som uppdagades i fredags när det tog 2,5 timme för mig att reda ut så att en person skulle få pengar bara för att hon klantat till det trots att jag hade tagit upp det med henne för ett antal veckor sedan. Det blir en dyr tabbe, speciellt när man dessutom måste jobba över. Enda sättet får att få vissa att förstå verka vara när man kopplar pengar/arbetskostnaden till bekymret.

Ja, ja en månad kvar.  Ska bli spännande att se vad som händer!

Veckan har bestått av mycket stress, ilska, besvikelse och frusteration. Har varit själv som kanslit hela veckan, i vanliga fall brukar det vara riktigt skön. Men inte denna vecka när min kära kollega klantat till det och inte skött sina arbetsuppgifter

Imorse möttes jag i dörren av en elev som var alldeles förstörd när jag kom till jobbet.
Så idag har jag ägnat ca 2,5 för att hjälpa en kille, bara för att personen ifrågan inte hade skrivit unde  ett papper och skickat det till CSN. Lyckades hitta papperet på "personens" rum, det var till och med underskrivet av eleven så det enda som saknades var skolans underskrift. Blir ännu mer förbannad över den situationen, eftersom jag pratade med henne om detta för någon vecka sedan och hon hon drog någon förklaring om att det inte skulle göras (minns inte riktigt hur personen i fråga uttryckte sig. Till saken hör det också att eleven ifråga frågade denna person om hon skickat in papperet, vilket hon hade svarat ja på.

Finner egentligen inga ord...

Men denna vecka har hon retat/irriterad mig bra nog mycket än fast hon inte varit på plats!

Ska bli kul att se hur chefen gör här framöver och hur han vill ha det... Det närmar sig som sakt var sista oktober och blir det ingen förändring så har jag sagt att de inte kan räkna med mig. Känns inte alls bra om jag skulle behöva säga nej till jobb bara för att en person förstör, men vad ska man göra när det håller på att ta knäcken på en!?

Och inte blir det bättre av att en del i arbetslaget hela tiden ska försvar och bortförklara hennes misstag, samtidigt som hon inte kan stå för de fel hon gjort. Det är även en mästare på att skylla ifrån sig, kan aldrig stå för något hon gjort. Blir så fruktansvärt less, frustrerad, besviken och arg!

Behöver jag skriva att det känns fruktansvärt skönt att det äntligen är helg, så att man slipper jobbet ett par dagar!?

Första arbetsdagen sedan eleverna började är nu gjord. De började igår, men fröken P var sjuk. Den förbaskade smärtan tog överhand igår. Försökte ta mig upp ur sängen i ca två timmar innan jag gav upp och sjukanmälde mig. I söndags när jag hade samma problem så hade jag ju den turen att sambon var hemma, men det var ju lite svårt idag när inte han var hemma.

Hur som helst så måste jag säga att det känns riktigt trevligt och roligt att eleverna äntligen har anlänt. Det blir som en helt annan arbetsplats.

  

Allt verkar vara i sin ordning på jobbet, tydligen har vi återgått i samma mönster som före semestern. Tydligen är det inte alla som håller med om att det behövs en förändring. Men men vi får väll se hur länge det går, jag är mest rädd för att jag en dag blir så förbannad så att det blir alldeles fel och går ut över mig själv i slutänden!

I övrigt så tycker jag att det känns ganska skönt att ha återgått till jobbet, än fast jag känner mig alldeles knäckt. Ni vet ju vilken semester jag haft, skulle nog behöva ett par veckor till egentligen för att hinna återhämta mig. Men på något konstigt vis märks det i kroppen att den varit borta i 4 veckor, har en helt annan smärta i kroppen. Vaknar flera gånger per natt pga smärtorna i höften och benen, men jag hoppas att det återgår till sitt normala igen när kroppen inser att den faktiskt ska jobba.

  

Även denna dag har jag haft häcken full!
Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta!?

Men nu tror jag nog att jag börjar få lite ordning på torpet igen, ska bli så skönt när man har lyckats rätt till allt. Så att man förhoppningsvis kan ta tag i det som jag skulle ha gjort istället för att städa upp en massa felaktig information.

Och i morgon har jag en ledig dag, så vi får väll se vad som händer i morgon och om de två sista dagarn på denna arbetsvecka blir lika stressig.

  

Nu var första arbetsdagen efter semester över, har haft häcken full. Har fått "städa" upp ännu en gång och telefonen har ringt stup i kvarten, hade varit skönt om man hade kunnat få göra en mjuk start. Men nu blev det inte så, men det kändes ändå rätt så skönt att vara tillbaks på jobbet.

  
Och dessutom fick jag mig en trevlig överraskning i morse, som jag inte riktigt vet om jag ska skratta eller gråta åt. Det går tamme tusan inte att planera någonting, när det hela tiden ändras hit och dit utan att man får veta något. Jag hoppas så inni bombens att det blir en förändring snart, annars kommer jag nog snart att vara gråhårig eller flintskallig.

I morse när jag åkte till jobbet fick jag mig en riktigt otäck upplevelse, höll på att frontalkrocka. Mötte en lastbil i en kurva och en bil med en idiot till chaufför, som tyckte att det var lämpligt att köra om i en kurva där man inte har någon sikt. Jag ställde mig på bromsen och bilen hann precis svänga in framför lastbilen innan våra fronter hade mötts. Det var riktigt nära ögot, verkligen tur för mig att det gick så bra som det gjorde och att man endast kom därifrån med blåtta förskräckelsen!

  
Känner mig fruktansvärt trött, men det är väll egentligen inte så konstigt. Sov lite natten till igår för att det helt enkelt gjorde alldeles för ont, i natt sov jag ingenting alls men inte för att det gjorde för ont. Tog ett par tabletter mot smärtorna igår och det gjorde susen, enda nackdelen var att jag blev så fruktansvärt illamående av dem.

  
Så jag har mest ägnat natten åt att spy, så det känns inte allt för lockande att åka iväg på jobbet på en stund till. Men nu är det sista dagen, sen hade jag tänkt gå på semester i 4 veckor. Ska bli fruktansvärt skönt att bara få vara hemma i fyra veckor, det är nog något som jag skulle må bra av just nu tror jag. Kroppen behöver återhämta sig en hel del...

 
Det känns som att jag gräver min egen grav, jag som inte skulle jobba övertid på ett tag (för att jag kände och känner mig fortfarande alldeles slutkörd) har gjort det alldeles för många gånger de senaste veckorna. Det har helt enkelt skitit sig, än fast jag verkligen har försökt att få så mycket gjort så att det inte ska behövas. Men vad gör man när andra inte sköter sitt jobb och det krävs att man jobbar längre?

  
Men jag hoppas verkligen att det kommer att löna sig och visa sig inom en snar framtid!


  
Tack & lov för att jag snart går på semester...

Längtar verkligen till semestern, men jag kan mer eller mindre redan nu säga att jag har börjat få semester. Känns rätt så skönt när det är mindre folk på kontoret, hinner få så mycket mer gjort (speciellt när man slipp springa efter andra & plocka upp deras skit).

Tycker det är bättre om man får ta tag i det som ska göras själv direkt, istället för att man ska ta tag i & rätta till något som någon annan har påbörjat.

  

Ska bli fruktansvärt med en ledig dag i morgon, tror nog att det blir till att vila mest hela dagen lång. Känner mig så inni bombens trött, vet snart inte vart jag ska hé mig...

 
Puh, vilken dag!
Den blev en alldeles för lång arbetsdag idag, började klockan 07.00 och tog mig inte hem förrän klockan 18.00. Men jag är då glad för att jag började tidigt, annars hade jag då inte varit hemma än på ett tag.


  
Tack och lova så har "den hjälpande handen" varit rätt så aktiv idag, än fast den hann göra mig rätt så irriterad i morse. Det har i alla fulla fall varit till en liten hjälp, än om man blivit irriterad både en, två & tre gånger.

  
I morgon tror jag min sann att det får bli lite sovmorgon, måste försöka att hålla mig till mina ordinarie arbetstider. Åtminstonde ett tag, tills jag har lyckats återhämtat mig någorlunda efter denna tuffa period som varit.

Knappt fyra timmars sömn blev det i natt, vaknade vid ett och hade panik för jobbet skull. Sen gick det helt enkelt inte att somna om så till slut var det bara till att kliva upp. Sömn bristen börjar tära på mig, har sovit urruselt i ca 2 veckors tid nu.

  
Så vid 06.30 satte jag mig i bilen & åkte till jobbet... Tänkte att det var lika bra att åka iväg och göra någon nytta, när jag ändå inte kunde göra något hemma. Och för det andra så börjar jag hellre tidigare på morgonen än att behöva jobba över flera timmar på kvällen, då vet man ju aldrig när man kommer hem.


  
Tänkte även att jag skulle hinna bli klar med det jag skulle ha gjort, innan jag gjorde helg tills senast 15.40. Men ické som nické, klockan han slå 16.30 innan jag fick göra kväll. Så 3 timmars övertid blev det. 


  
Och personen som bums skulle veta när jag skulle börja idag, för att vi skulle vara effektiva samtidigt. Ärligt talat vet jag inte varför, för jag lyckas då få mer gjort om jag gör det själv men kanske inte någon kan hugga tag i något om ingen driver/tjatar på. Hur som helst så kom denna någon inte förrän 30 minuter efter vad som blev sagt. Blir så less och frustrerad, det är endast käft´n på personen i fråga...

  
Ser tyvärr ut som att det blir tidig morgon & sen kväll även på måndag, hade varit skönt om man inte hade varit den enda som anstränger sig för att ro arbetsuppgiften i land.

  

Längtar tills nästa vecka, förhoppningsvis lugnar det ner sig på jobbet efter måndagen. Håller tummar & tår allt vad jag orkar för att det blir så. Det har blivit bra nog många fler timmar än mitt normala arbetsschema.

  
Och det börja märkas rätt så tydligt att det har varit lite väl mycket nu ett tag... Minnet sviker oftare (måste skriva näst intill allt på lappar, för att inte glömma), sover inte i någon ordning och hur maskineriet har fungerat bara den senaste veckan ska vi nog inte ens tala om.



  
Men det är bara så att jag har bestämt mig för att ro denna arbetsuppgift i hamn, jag kan tyvärr inte bara skita i allt. Är nog för ansvarsfull för att klara av det, än om det hade varit skönt att kunna gör det (som vissa andra).

Det hade dock underlättat om det hade varit under de "villkor" som var när vi tog på oss uppgiften, då hade jag nog inte behövt jobba så här mycket och jag hade garanterat inte blivit så här stressad så att allt vänds upp & ned.