envisodum

  
Igår åkte jag och min sambo iväg på en liten semester-tripp, till S-svall. Det ligger helt enkelt på ett lämpligt avstånd (aningens förlångt, men acceptabelt om man vill komma en bit hemmifrån) i min nuvarande situation.

Vi gjorde ingen brådska, så vi var väll inte framme i Birsta förrän strax efter klockan 13.00 någon gång. Vi gick på Ikea en sväng, vi som gillar det så fruktansvärt mycket. Eller det gör vi ju faktiskt inte, men ska man liks åka till S-svall kan man passa på att handla lite billigar. Man få ju inte var dum!

Sen blev det en sväng på Panduro, därefter var båda alldeles slut på så då begav vi oss till hotellet för lite återhämtning.

Får väll berätta mer en annan gång, vill egentligen bara säga att det känns riktigt skönt att få komma hem igen. Känns alltid bäst att vara hemma när man mår illa!

 
Idag har det fällts en hel del tårar!

Känner mig trött, ledsen, arg, less och frustrerad!
 Varför denna enorma smärta? Vad ska den duga till?

 
Får varje dag som går och jag upptäcker att foten inte har blivit bra så är jag väldigt glad och tacksam för att jag har semester än!

Idag åkte vi iväg till stan en snabbis för att inhandla en del grejor som vi behövde, tack och lov så behövde vi endast besöka ÖB. Innan vi var färdiga där inne så höll jag helt enkelt på att krevera av smärtorna, fot j*veln är visst inte så pigg som jag så gärna fil tro.

Så nu är det vila som gäller resten av dagen och mest troligtvis i morgon också, börjar bli lite smått less & rastlös som jag vet inte vad...

Grått, kallt & ruggigt!
Tycktes höra att vädret skulle vända idag, men det är nog som jag alltid sagt att väderrapporter är ingenting att lita på. Det bästa det är att sticka ut näsan på morgonen när man vaknar då ser man vad det är för väder, lever man efter det så behöver man ej bli besviken om det lovats fint väder och man lagt upp planer därefter och sen blir det regnigt och kallt istället (vilket inte är så bra för planerna man lagt upp).

Nä, jag tror jag ska återgå till mitt gamla sätt och sluta lysna på allt vad väderprat heter!

Det har varit ännu en grå, kall dag.
Alldeles perfekt för min del, eftersom jag helst ska vila foten så mycket som möjligt. Var nog lite för snabb med att hiva kryckorna, vilket visade sig när foten snabbt återgick till det sämre tillståndet. Så nu har jag plockat fram kryckorna igen som jag använder en hel del igen.

  
Dagen har mest tillbringats i sängen med ett flertal tidningar och med värmedynan under ryggen. Men tillslut blev jag så rastlös, så då kom jag på den geniala idén att vi skulle åka till Anny & svärmor för att äta jordgubbar som vi fått av Jimmys morfar & grädde. Det blev även så att vi tog med oss råvaror till middagen och Anny & Birgitta stod för tillagningen, sen avnjöt vi en god middag tillsammans.

  
Och nu sitter en ny duschad tjej framför kaminen och njuter av brasan. Så idag har det inte gått någon nöd på mig inte, har haft en rätt så lugn och skön dag!

Nu är tapeten på plats, så nu gäller det bara att få allting klart som ska upp på vägar & golv. Tanken är att jag ska piffa till hatthyllan och skohyllan, eventuellt spegeln också.

Började måla hatthyllan idag, men det känns inte som att det blev som jag tänkt mig. Känner mig rätt så besviken, men får väll vänta och se hur det ser ut i morgon när det andra varvet har torkat.

Jag bjuder på en liten bild på tapeten i alla fall.

Det senaste dygnet har varit riktigt kämpigt, det är ju som sagt var inte bara en sak man ska kämpa emot. Bestämde mig att jag skulle vara utan starkare tabletter igår än fast jag hade en fruktansvärd smärta, kände att jag hade ätit de lite för många dagar på raken. Och det var då inte så bara, det blev en riktigt tuff dag/kväll/natt!

  
Det kallas beroende, man blir helt enkelt beroende av många tabletter/medeciner om man äter dem ofta och under en längre period. Därför kan det vara bra att göra uppehåll då och då, själv tycker jag att det kan vara en bra påminnelse också. Man känner verkligen att man behöver dem när man gör uppehåll, annars är det så lätt att känna sig rätt så pigg & kry. Lite som en frisk människa som klarar allt (ja, inte riktigt allt förståss). Svårt att förklara, men jag tror att en del som är där själv kan känna igen sig!


  
En enkel lösning för att komma ifrån allt som medföljer när man har blivit beroende är att ta sig ett par piller, men samtidigt som man gör det så skjuter man bara fram problemet och jag tror att det blir ännu svårare att ta sig igenom det.

Den svåra vägen att gå, är helt enkelt att lidat sig igenom helvetet! Vilket inte är det lättaste alla gånger, men skam den som ger sig utan kamp.


  

Som sagt var det är inte bara en sak man ska kämpa emot, tyvärr är ditt inte alla som varken kan tänka sig eller förstå hur det är att var sjuk! Det är inte nog med det problem man har, i detta fall smärta & värk i kroppen (ett ganska vanligt problem), utan man ska även kämpa för att man ska bli trodd på, för att få den hjälp man behöver, för att man ska accepteras i samhället, för att inte ta en massa skit från människor som inte vet bättre och dessutom det jag tog upp här ovanför ett beroende som kommer tids nog. JA, listan kan göras lång.

Trots de flesta skador och problem jag har/har haft så är jag rätt så nöjd ändå, skulle inte vilja vara helt utan livet som jag har fått uppleva, då skulle jag inte vara den jag är idag. Visst kan jag önska/känna att det hade varit skönt att få vara piggare (men absolut inte att kroppen behöver fungera fullt ut & vara helt smärtfri) ibland. Men det är tackvare det jag gått igenom som jag är den jag är idag, jag har lärt mig en hel del som jag är glad för idag trots allt.

Igår, nej i förrgår, i torsdags satte Anny igång med hallen våran.




Som ni ser har hon satt igån med att riva tapeter.




Ser ni den vackra tapeten som fanns under? Vilken tur att det inte var den som satt där när vi flyttade in, då hade det nog blivit till att tapetsera på en gång.


Spacklingen är klar.




Idag väckte Anny mig vid 10-tiden då var hon på hugget för att köra igång med det sista förarbetet, hon hann även med att sätta upp ett par våder innan hon gjorde kväll. Och jag kan säga att det känns rätt, jag tror det blir riktigt bra. Det kommer mer bilder när arbetet är klart.

  
Tror jag har kommit ur "fas" under marknads helgen, har känt mig fruktansvärt trött & slö. Visst kan man vara sliten efter marknads helgen i vanliga fall också, men nu känns det på ett helt annat vis. Svårt att förklara hur jag känner mig.

Tror helt enkelt att det kan bero på tabletterna som jag blir så trött av har tagits in senare än i normala fall. Så nu försöker jag ta dem "normalt" igen, sen hoppas jag på att det blir ordning & reda på torpet igen! Det är inte så bara när man är tvungen att äta tabletter, det krävs en hel del planering och uträkningar.

Märtne´s  Lörda´n


Sill frukost mé ny pären.





P-O tydligen, en Elvis imitatör (hur det nu stavas). Kan lova att man blev riktigt less på han, kan inte direkt påstå att han var någé bra!






Hann även med att hälsa på lillebror ett par gånger.


Fredag...

Räven var ute på byn...





Lördagen

Emil


Perfekt plats för att lyssna på Peter som spelade på Hembyggdsområdet.


Cider leveransen är på väg upp.


Emma & Fredrik, efter middagen på öltältet.




Vi (jag, gubben, Emil, Thomas & Tomas) åkte till campingen en sväng på lördagen...

Då var märtne´n över för i år!
Det kändes riktigt skönt när vi väl komme hem igår kväll, kände mig alldeles knäckt. Men det är väll egentligen inte så konstigt egentligen eller!? Det brukar vara ett rätt så intensiv helg, inte riktigt anpassat efter min kropp.

Denna marknad har i alla fall varit den bästa hittills som jag har fått uppleva tillsammans med gubben min! Första marknaden som vi upplevde tillsammans var 2007 och det året lyckades jag bryta ett ben i foten redan första kvällen, så det blev till att hoppa på kryckor resten av den helgen. Året där på (2008) blev det ett jäkla liv så då bestämde vi oss för att lämna Åsele och åkte hem istället, det kändes inte så roligt att vara kvar när det blev en massa tjaffs & bråk. Och i fjol (2009) så var min rygg fruktansvärt dålig, så jag var i stort setts liggandes hela helgen.

  
Visst har jag haft riktigt ont denna marknad också...
Men jag har lärt mig att accepterat läget, att ta tabletter när det är för ont istället för att dricka sig "as kalas" och att kunna gå ut nykter är en av de bästa sakerna jag har lärt mig under de senaste åren.

Det blev alkohol endast under fredagen för min del, känner mig rätt så nöjd ändå. Kunde festa en kväll i alla fall, känns som roligare att dricka om man umgås med andra.

  
När jag skulle duscha på lördagen så slog jag i min vänstra fot (den jag bröt 2007) i badkars kanten, sen var det kört för den foten. Det blev "halta-Lotta" resten av dagen och det blev bara ondare & ondare och mer & mer svullet, så jag valde att ta det lugnt helt enkelt. Man blir inte så särskillt sugen på att festa när man har fruktansvärda smärtor.

Hade hoppats på att det onda i foten skulle ha gått över tills på söndagen, men ické som nické. Så det var bara att ringa till mormor för att låna hennes kryckor så att vi kunde ta sista repan på marknaden. Foten har inte blivit bättre än så nu blir det till att vila den ett par dagar, får hoppas att det hjälper. Tur att det finns kryckor!

Torsdag kväll:











Jag och syster ryster åkte förbi Campingen en sväng.


Vi hann även med ett snabb besök på öltälte, men gick hem nästan på en gång eftersom jag inte var alltför pigg. Men det var trevligt att få träffa allt folk!

Kallade in min snälla svärmor som fixade tårtorna, tog tid innanjag insåg att jag inte skulle fixa det själv. Usch så svårt det är att be om hjälp, speciellt när det är något man vill göra själv.


Annica & Birgitta plockade blommor.


dessa två killar har verkligen funnit varandra.


Tony, Anny & Bork.


Grillmästaren


som fick besök av denna lilla figur...




Lite nattvickning...

  

Idag var dagen med stort D här, dagen som jag skulle infinna mig på sjukhuset för att göra en magnetröntgen av skallen. Tack och lov för att jag hade lyckats få en privat chaufför, annars hade det nog aldrig gått vägen.

Klockan 9.00 kom Anny´s taxi och plockade upp mig för avfärd till stan, fick komma in på röntgen på engång när jag anlände till sjukhuset. Togs emot av en ung, trevlig & omhändertagande kvinna. När maskinen satte i gång tackade jag gudarna för att jag tog smärtstillande innan jag for, för det gjorde rätt ont i kroppen när britsen rörde sig trots att jag tagit medicin. Så det var bara till att fylla på med ännu mer efter ca 50 minuter, när jag äntligen hade tagit mig igenom röntgen.

Väl hemma vi 13 tiden så kände sig fröken fräken alldeles slutkörd, så eftermiddagen har mest bestått av vila.
Men nu är det väll bara att hoppas på att bilderna blev bra så att jag inte behöver göra om det och att resultatet inte visa sig vara något skrämmande (tror egentligen inte att det visar något fel, men lite nervös är jag).

   
De senaste dagarna har varit väldigt kämpiga eller ja, de senaste veckorna om jag ska vara ärlig. Idag har jag äntligen kännt mig en liten aning bättre i kroppen, visst gör det ganska så ont... Men det är mitt liv och jag tackar gudarna att det inte gjort lika ont idag, detta firas med en kall cider och en kall öl i solen på den nybyggda altanen! Jag hade i och för sig hoppats på att jag kunde ha gjort det i lördags, men jag bugar & bockar för det jag får. 

Lämnar mer info angående helgen & bilder när jag njutit av värmen färdigt!

Varma hälsningar
Persson

 
Idag har det varit en fruktansvärt jobbig och kämpig dag, håller tummarna för att morgondagen blir bättre!

Det har varit en del jäkulskap på jobbet idag, så det slutade med att det blev 1,5 timmes övertid istället för att avrunda dagen och gå på semester lite tidigare. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Inte nog med att jag haft en fruktansvärd smärta i nacken, ryggen & höften idag så havererade vänster arm & hand någon gång under eftermiddagen. Den har mer eller mindre varit ur funktion, inget har fungerat som det ska och en fruktansvärd smärta. Det känns som att något är brutit än fast det inte är det. Armen har mest bara hängt och slängt hela eftermiddagen/kvällen.

Hoppas på en förbättring av bekymret i handen & armen, just för att det ställer till mycket problem. Hemresan kan vi ta som ett exempel, det är inte det lättaste att köra bil när inte kroppen sköter sig som den ska. Ärligt talat känner jag mig inte speciellt trygg som någon bilförare sådana här dagar. Man vet som inte riktigt vad som händer "här näst", känns riktigt otäckt.

Nä nu ska fröken fräken försöka klä av sig, ta på sig pyjamasen och ta tag i alla andra rutiner före sänggåendet. Önskar att jag för en sömnrik natt, det skulle vara guld värt!

  

  
Känner mig fruktansvärt trött, men det är väll egentligen inte så konstigt. Sov lite natten till igår för att det helt enkelt gjorde alldeles för ont, i natt sov jag ingenting alls men inte för att det gjorde för ont. Tog ett par tabletter mot smärtorna igår och det gjorde susen, enda nackdelen var att jag blev så fruktansvärt illamående av dem.

  
Så jag har mest ägnat natten åt att spy, så det känns inte allt för lockande att åka iväg på jobbet på en stund till. Men nu är det sista dagen, sen hade jag tänkt gå på semester i 4 veckor. Ska bli fruktansvärt skönt att bara få vara hemma i fyra veckor, det är nog något som jag skulle må bra av just nu tror jag. Kroppen behöver återhämta sig en hel del...

I morse gick det min sann inte att ta lite sovmorgon, klev upp strax efter sju. Så idag har det hunnits med en hel del, har så svårt för att bara vara still och inte gör något. Speciell utomhus, önskar att jag bara hade ro att sitta i en skön stol & bara jäsa ute på gården. Det hade nog varit det bästa för kroppen men absolut inte för knoppen!

Har målat, oljat in en del av altanen, tvättat, städat, bakat, handlat... Ja, listan kan göras lång.
Det är min sann inte lätt när man vill så mycket men pallar så lite!

 
Det känns som att jag gräver min egen grav, jag som inte skulle jobba övertid på ett tag (för att jag kände och känner mig fortfarande alldeles slutkörd) har gjort det alldeles för många gånger de senaste veckorna. Det har helt enkelt skitit sig, än fast jag verkligen har försökt att få så mycket gjort så att det inte ska behövas. Men vad gör man när andra inte sköter sitt jobb och det krävs att man jobbar längre?

  
Men jag hoppas verkligen att det kommer att löna sig och visa sig inom en snar framtid!


  
Tack & lov för att jag snart går på semester...

 
Idag har det varit och är fortfarande en riktigt kämpig & tung dag!

Det tog ca 2 timmar innan jag lyckades ta mig ur sängen (inte pga trötthet), kroppen ville/vill helt enkelt inte fungera som den ska. Vilken tur att jag började så pass tidigt med uppstigning som jag gjorde i morse, blev bara ett par minuter sen.

Får väll se hur morgodagen är, själv håller jag tummarna för att det onda börja avta. Får inga mer tabletter förrän på torsdag (förhoppningsvis), så jag hoppas som sagt att det ger med sig snart. Annars vet jag inte om jag fixar det här, i och för sig så har jag väll inge val!

Det här är tyvärr efterverkningarna från lördagens arbete, inte trodde jag att det skulle bli så här jävligt men tji fick jag. Tyvärr är det ju sådant här som folk utan för hemmets 4 vägger inte ser, det skulle nog inte skada om de gjorde det ibland. Skulle nog bli en tankeställare för vissa!

Vi har haft fullt upp här hemma i helgen, vi håller på med en ny altan. Det sattes igån redan på fredags kvällen efter jobbet, gubben höll väll på till ca 11.30. Själv somnade jag vid 22-tiden, det small bara till så somnade jag med värmedynan på. Hmm kanske är det dax att skaffa en timer, jag hann helt enkelt inte med på det själv att jag var påväg att somna.

Sen blev det tidig morgon igår för att fortsätta med altanen och allt som kommer till i samband med altanbygget, efter en del "klater" så lyckades vi tillslut ta oss iväg till Nordemans för att köpa färg till både det ena & det andra, trallvirke m.m. Gårdagens arbetspass avslutades vid 00-tiden, kan lugnt säga att det blev alldeles för mycket för fröken fräkens kropp.

Det var redan kört före klockan 11 och eftersom jag var tvungen att ta en/ett par starkare tabletter under dagen så tyckte jag helt enkelt att det var lika bra att passa på (medans de verkade) att få något gjort. Och nog hann jag allt med mycket under gårdagens timmar, men det har jag fått äta upp idag. Kunde inte ens ta mig upp ur sängen själv & då är det inte så bra med andra ord.

Så idag har min kära sambo fått jobba på alldeles själv, jag kallade även in svärmor som både hjälpte oss med att olja in ännu mer olja i brädorna och att putsa fönstrena på övervåningen. Känns rätt så skönt att det finns de som ställer upp så att man får någonting gjort än fast man inte fixar det själv. Blir så fruktansvärt less på att min kropp inte fixar så mycket (å nej det är inte lathet som är problemet här inte) och att jag behöver hjälp med de flesta projekt som jag drar igång. För ni vet väll att ska man få något gjort på engång så ska man göra det själv?

Nä nu får det vara slut på svamlet, bjuder på ett par bilder istället. Så se & njut!




Även grunden behövde sig en omgång med pensel & färg.


En härlig syn när man klev ut på morgonen & satte sig på bron för att äta frukost.



För att få samma färg på grunden efter alla sidor på huset så är det bara att pensla på... Här vid rabatten var det rätt så klurigt kan jag lova.

Hmm detta inlägg gjorde jag igår, men det misslyckats tydligen. Men då får ni dessa bilder idag istället, hade även tänkt skriva ett par rader men ögonen går i kors, så det får nog bli en annan dag.

Längtar verkligen till semestern, men jag kan mer eller mindre redan nu säga att jag har börjat få semester. Känns rätt så skönt när det är mindre folk på kontoret, hinner få så mycket mer gjort (speciellt när man slipp springa efter andra & plocka upp deras skit).

Tycker det är bättre om man får ta tag i det som ska göras själv direkt, istället för att man ska ta tag i & rätta till något som någon annan har påbörjat.