envisodum

Då har ännu en helg sprungit iväg, här har det inte hänt så mycket.

I fredags kväll var vi hos Tony & åt middag och fixade fläkten till pelletsbrännaren, igår sammanstrålade vi hos svärmor där vi lagade tacos tillsammans. Så det har varit en helg som innehållit mycket umgänge med Jimmys familj. Kan vara trevligt emmellanåt...

Jimmy har även hunnit med att städat idag, han är guld värd! Själv har jag mest bara pysslat på med filmen som jag håller på med, förutom vilan som jag ägnat min tid åt.

Tänkte visa ett par bilder som jag inte kunde låta bli att ta när jag kom hem i torsdags kväll, bilderna är tagna från insidan av fönstret i vardagsrummet.

Vilken lugn, mysig & trisvam dag jag lyckades skapa idag, har mest bara njutit av dagen som gått!

Tog en lååång sovmorgon till att börja med, klockan 10.20 ringde Tony & väckte mig. Han stod ute på bron med en vélåda, han ville få komma in & elda så att han skulle få upp någon värme. Hans pelletsbrännare hade lagt av eller det var själva fläkten som gått sönder, så han hade det inte så varmt hemma hos sig i kylan som vi har.

Sedan åkte vi in till Bredbyn en sväng för att ta ut pengar, lämna ett brev till läkaren min och handla, sen bar det iväg hemöver för att vila och vänta in gubben. Därefter vankades det middag och reparationer hos Tony. 

  

  

Igår var det hemresa i snöovädret, kändes varken lockande eller roligt att sätta sig i bilen för att åka hem. För våran del gick det bra men desto värre gick det för många andra som hade gett sig ut efter vägarna. Det var ett fler tal olyckar bara efter vägen vi åkte, bland annat en seriekrock. Tack och lov att vi inte blev inblandade i någon av dessa olyckor, känns som att man har varit med om alldeles tillräckligt!

Det var riktigt skönt att få komma fram till Ö-vik och sätta sig i bilen för att åka sista biten med gubben, då kunde jag slappna av lite i alla fall. Satt verkligen på hel spänn från Sundsvall till Ö-vik, i kroppen kändes det som att jag hade kört själv. Hade så fruktansvärt ont av alla spänningar som suttit från det att vi satte oss i bilen. Usch, tycker inte om att vara ute på vägarna i ovädret som var igår. Så nu hoppas jag för bättre väder på måndagen!

  
Jag lever & jag mår i alla fall på något vis, så det är väll inte så illa? Sen hur jag mår det var en annan femma, tänk vad konstigt det skulle vara om man inte "mår" någon dag. Det skulle betyda att man inte hade några känslor alls den dagen, det känns rätt så omöjligt i alla fall för min del. Jag menar man kan ju må allt ifrån kanon bra till kanon dåligt, ni förstår säkert vad jag menar...

  
Nu är det dax för ett träningspass igen, så det är väl bäst att bege sig och hoppas på att tabletterna börja verka snart.

  

Är så FÖRBANNAD så jag vet inte vart jag ska ta vägen, det håller på att koka över!

Pratade med den planerade chefen (vi har som planerat att jag ska bli anställd efter rehabtiden), men tur var väll det att jag ringde till honom eftersom nu har tydligen Arbetsförmedlingen börjat sätta käppar i hjulet.

Och inte har de hört ut av sig till mig ska ni tro, fick höra att de skulle ha hört av sig redan men ické som nické. De senaste gångerna när jag har talat med dem på AF har allt varit "guld & gröna skogar", inga bekymmer med en anställning efter rehab inte. De kunde väll åtminstonde ha kontaktat mig! Tydligen är det en ny handläggare också, hade jag heller ingen aning om... Ååå, ni ska bara veta vad jag har lust att vräka ur mig åt dem!

Vad ska jag leva på i mars då, kan man ju fråga sig? Smärta, luft & kärlek kanske?

Strax efter 08.00 var vi på plats i Sundsvall igen, så vi fick lite tid att packa upp och vila lite. Rätt skönt att slippa ila iväg till någon lektion eller något träningspass direkt!

  
Efter att ha samlats, pratat om helgen så var det avslappning som stod på schemat. Helt underbart att få "köra" avslappningen efter bilresan, det är nog något som jag kommer att fortsätta med. Måste bara försöka att få tag på samma band som vi kör nu, har flera olika hemma men tycker inte att de fungerar någé vidare. De är för krångliga helt enkelt!

Har även hunnit med ett träningspass, värmebehandling och en dusch efter fikat, så nu är dagens träning gjord bort för min del i alla fall. Kanske att det blir ett par simtag under kvällsdoppet, men annars är det nog lugna fisken.

Har även hunnit med en diskussion med sjukgymnasten, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det!? Vi får väll se om jag kan få ner ett par ord om det senare, måste rensa huvudet lite först.

Då har snart ännu en helg passerat och inte har det blivit så mycket gjort, än fast det skulle behövas. Det skulle behöva bytas gardiner (har fortfarande julgardinerna uppe), städas, tvättas, strykas osv. Men det har inte blivit gjort i helgen heller!

Eller nja, är det riktigt sant? Har ju faktiskt bytt gardinerna i köket, tvättat en maskin och strykigt det allra nödvändigaste. Nu när jag tänker efter så är det inte fy skam dé, alltid något i alla fall. Och resten lär väll finnas kvar, så det är nog inget man behöver oroa sig för är jag rädd för!

Får se det som att jag helt enkelt har gjort något annat som jag verkligen behövde, VILAT och laddat batterierna.

Idag hade jag en telefontid med läkaren, en timme efter bokad tid ringde hon äntligen upp. Efter samtalet var det som att all luft bara gick ur mig, blir så less så less. Det var med blandade känslor ja lade på...

Svaret på röntgen var i sig bra, det enda som det visade var att jag var lite mer kutryggad än normalt.

  

Men vad f*siken är det som händer när kroppen bara lägger av om det inte är något i kläm? Är det bara att inse att man är inbillningssjuk som ett flertal talat om för en?

Resan hem blev rätt jobbig, vi fick stanna två gånger efter vägen och sista gången hann jag inte mer än öppna dörren innan det var dax att kräkas. Det hände något i kroppen under vattengympan som vi hade ett tag före hemresan, sedan spred sig smärtorna kraftigt och det var helt enkelt kört. Så det blev då inte så mycket avslappning för min del, vi skulle köra avslappning innan vi åkte hem men själv fick jag bita ihop så att jag inte gav ifrån mig en massa ljud så att de andra skulle bli störda.

Väl hemma borstade jag tänderna och kröp ner i sängen, kan lova att det var riktigt skönt att få lägga i sig i sin egen säng! 

 
Tack och lov så är det en bättre dag idag, peppar peppar ta i trä...

Det känns väldigt bra att man får åka hem till kärleken, tryggheten och "hjälpredan" idag, så att man kan slappna av ännu mer under helgen och förhoppningsvis ladda upp batterierna inför nästa vecka!

Vid 10-tiden fick vi lyssna på en cd-skiva där en läkare som hade brytit nacken talade om smärthantering, tyvärr fick vi inte höra allt eftersom de har delat upp det i 3 delar. Men jag hoppas verkligen att man inte har något annat inbokat och att jag kan delta när det ska lyssnas på de två andra delarna. För det här var väll det första som jag verkligen kände att det var något för mig, som jag kan ha nytta av framöver!

Nu ska jag ta lite väl behövlig vila innan det är dax för lunch, därefter är det vattengymnastik som står på schemat. Sen är det bara speglingen av veckan kvar innan hemresan, längtar! 

  
Bilden passar in väldigt bra idag eftersom jag har gråtit floder, är alldeles trött i ögonen efter alla tårar som trillat nerför mina kinder.

Redan när jag steg upp i morse befann sig en rejäl smärta i kroppen, men jag gick till matsalen & intog frukosten. Sedan vid 10-tiden gjorde jag mig i ordning för en promenad med stavarna och när jag kom tillbaks efter ca 25 min satte jag mig på cykeln i 5 minuter, så tränat det har jag gjort trots allt.

Efter lite stretching (hur det nu stavas) prövade jag kyla mot mina smärtor, men det var absolut ingenting för mig! Det blev bara 7 resor värre, men nu vet jag då att det inte är något för mig. Så jag tror forsätter med värmen hädan efter.

Tillslut kunde jag inte hålla tillbaks tårarna så då var det bara att återvända till rummet och bädda ner sig för lite vila. Efter att ha lyckats stänga portarna till tårkanalerna så begav jag mig till matsalen för att inta lite lunch, tyvärr hann jag inte äta färdigt förrän tårarna trängde fram igen. Ack så pinsamt, tycker inte om att gråta inför andra så det vara bara att återvända till rummet där jag blev liggandes hela eftermiddagen.

När tabletterna äntligen började verka så var jag alldeles knäckt, det känns som att jag har deltagit i ett maraton eller blivit överkörd av en ångvält. Så nu hoppas jag på att man får sova ordentligt i natt!

Så det har varit en riktig skit dag idag, hoppas att ni har haft en betydligt bättre dag!

 

Avslutade kvällen med ett kvällsdopp ikväll igen, känns så otroligt skönt att få bada i varm vatten innan man ska krypa ner i sängen. Det blev även ett par simtag, men inte var det många. Lyckades i alla fall med att värma upp och "mjukgöra" kroppen en aning, härligt!

Nu ska jag bara ta det lugnt och ladda upp batterierna inför morgondagen, förhoppningsvis fungerar det även bättre nu när vi har bökat om i schemat. Har inte något förrän klockan 11.00 i morgon, så jag tror jag ska sattsa på att komma upp den tiden man brukar kliva upp när man är hemma och ska jobba. Tror det passar mig bättre helt enkelt, då behöver jag inte vakna så himla tidigt för att hinna reka igång kroppen.


  

Usch vad tiden går fort, snart är denna vecka slut också. Tyckte nyss att det var första dagen här på ryggis men nu är vi ju snart inne på den tredje dagen under den andra veckan. Det smäller väll bara till så sitter man på jobbet igen, med förhoppningsvis några nya kunskaper att använda sig av.

Det fungerar helt klart bättre denna vecka, det är dock tackvare tabletterna. Jag har även prioriterat bort en del både igår och idag, gick även igenom schemat med sjukgymnasten strax före lunch. Vi plockade helt enkelt bort ett par pass varje dag så förhoppningsvis gör det att jag fixar det här nu och att det känns bättre psykiskt. För man känner sig bra nog värdelös när man inte fixar det man "ska", om ni förstår hur jag menar?!

  
Jaha då sitter man nere i Sundsvall igen, fick åka med Peter i från stan så vi åkte därifrån strax efter 06.00. Vi tog det lugnt efter vägen. Det var ett skit väder så att säga, vi hann även med att stanna vid höga kusten bron för att sträcka på benen och få lite luft. Ack så skönt det var, kan jag lova!

Sen var vi framme strax efter 08.00 så då hade vi ca 30 minuter på oss att packa om m.m innan lektionen började.

Idag har det fungerat lite si & så... Det går betydligt bättre idag i alla fall, när jag kan ta tabletterna när jag känner att det behövs istället för att först lyckas få tag på sjukgymnasten för att tala med han osv. Förra veckan fungerade det inte alls, så det blev en hel del onödiga stopp i maskineriet och kräkattacker. Vi får väll hoppas att det går bättre denna vecka!

Jag vet inte om ni minns att jag skrev om ett hemligt projekt för någon vecka sedan och nu äntligen kan jag avslöja vad det var. Jag fick helt enkelt en förfrågan från en bekant, en fråga om jag kunde göra ett födelsedagskort. Det enda kravet som denna person hade var att det skulle vara snyggt och en ficka för att lägga sedlar i.

Jag lyckades knåpa ihop ett kort, blev rätt så nöjd med resultatet själv dels med tanke på att det var tidspressat. Men sen får väll var och en bedöma vad man tycker själv, tänkte i alla fall bjuda på ett par bilder!

Igår var det bystämma och dans som stod på kvällens schema, men det blev en dryg och jobbig kväll. Det drog ut på tiden både här & där, mötet skulle börja klockan 19.00 egentligen men blev väll inte påbörjat förrän ca 19.15. 

  
Efter mötet såldes det lotter, men lottdragning blev av rätt så sent. Den blev inte av förrän 23.50 ungefär, så jag kan lova att jag var något less och slut på innan det var över. Efter lottdragningen mumsade jag i mig en korv innan jag åkte hem, kastade i mig tabletterna och lade mig i soffa för att se på Baywatch medan jag väntade på att Jimmy skulle komma hem. Han faktiskt se 5 avsnitt, så det blev ett par timmars väntan.

  
Och vid 4-tiden kom älsklingen hem, så då surrades det en del innan man lyckades slå igen de blå vid 06.30 tiden någon gång. Men ack så skönt det var att få sova ett par timmar!

  
Vid 10.30 var det uppstigning för att hinna inta lite frukost innan intaget av tabletterna. Sen var det bara till att sätta igång med lunchen som jag hade lovat, vi fick fin besök av Annika & Roger idag. Alltid lika roligt med lite besök, speciellt av de som står en nära!

Nu är det snart till att krypa ner i sängen igen, måste bara packa inför veckan först. Åker från stan 06.15 i morgon så det är nog bäst att se till att allt blir packat i kväll, annars får jag nog inte med mig så mycket är jag rädd för! 

Det känns inte riktigt som att första veckan på rygginstitutet har gett så mycket, men jag hoppas att det blir en ändring på det till veckan.

Den här veckan har det varit mycket allmänt, men till veckan skulle det väll bli mer individuellt anpassat så vi får väll hoppas på att det ger något framöver! 

  
På ett vis känns det som att jag har kommit fel, det verkar mest bara vara inriktat på träning. Så för de som har svårt att ta sig för träning är det säkert bra, men för mig som redan har hittat en lämplig tränings nivå och inte har jag svårt för att ta mig för heller så det känns som bortkastad tid. Ja, ja vi får väll se om det blir bättre...

Vi måste även ändra schemat, för jag klarar inte av att delta i allt så nu på måndag ska vi sätta oss ner och försöka komma fram till vad som kan vara bra för mig och prioritera det! Förhoppningsvis gör den förändringen att jag kan delta i mer och förhoppningsvis även få ut något av det. 

Det är väll bara att avakta & se vart det bär iväg!

I slutet av veckan, både under torsdagen & fredgen skrev jag ett par inlägg som tydligen inte har publicerats. Känns inte så kul när man har lagt ner tid på att skriva och sen bara försvinner det, tråkigt men så är det!

Hur som haver så kom jag hem vid 19-tiden i torsdags kväll, fick åka med Peter (en annan deltagare) till Ö-vik. Sen plockade Jimmy upp mig, så det blev betydligt tidigare hemkomst än om jag hade åkt buss. Vilket kändes skönt!

Men det känns som att det förstör mer än vad det gör nytta att åka fram och tillbaks, kroppen hinner inte återhämta sig. Sviterna efter resan till Sundsvall satt i tills på torsdag och sen ska man sätta sig i en bil igen, inte blev det ju bättre av resan hem heller. Har haft fruktansvärda smärtor under den senste veckan, så nu har jag börjat fundera på om det verkligen är värt att åka hem över alla helger!? Jag får väll fundera under veckan hur jag gör till helgen, helgen där på måste jag hur som helst hem för att skriva under ett par papper.

Igår när jag gjorde konditionstestet så fick jag både väga och mäta mig. Till min stor glädje har jag lyckats gå upp nästan ett kilo sedan jul, vilket känns helt underbart! Skulle gärna ha velat ha ett par kilo till, men det viktigaste just nu för mig är att inte tappa så många fler. 

Mätningen bekräftade mest bara det jag har misstänkt, men som folk har idiotförklarat mig för när jag har nämnt att jag har krympt. Jag har krymp hela 3 centimeter, så inte kan jag ju vara så dum!

Så fortsätter det så här, att jag krymper både på längden och tvären så lär jag nog inte finnas kvar vid 80-års ålder...

Irriterande, jag som skrev ett rätt skapligt inlägg tidigare under eftermiddagen men inte ska ni tro att det blev publicerat eller sparat.

Det har varit ännu en tung och kämpig dag, den goda nattsömnen som jag såg fram emot igår väntade tråkigt nog inte på mig. Strax före klockan 07.00 var det bara att stoppa i sig en frukt & tabletterna för att sedan bädda ner sig igen, så tyvärr blev det ingen frukost för min del.

Vid klockan 08.00 bestämde jag mig för att göra ett försök att delta i teorilektionen som handlade om kroppens byggnad och funktion, men se det ville sig inte riktigt. Kunde delta ca 25 minuter och under de minuterna hann jag även springa iväg på toaletten för att kräkas två gånger. Så jag bestämde mig för att ge upp än fast det tog i mot, det är ingen idé att plåga sig själv.

Sen vid 10-tiden knackade det på dörren och två änglar kom för att titta till mig, en av dem hade även tagit med sig två mackor till mig som hon hade gjort. Känns ganska tryggt att ha dem som bryr sig om en och vet hur man har det i sin närhet.

Strax efter 12-tiden var det bara att släpa sig iväg för att försöka få i sig lite lunch, alltid något än om det inte blev allt för mycket. Sen väntade sängen och fler tabletter på mig på rummet, innan jag begav mig till bassängen för att se på dem som deltog i våtvästträningen. Därefter blev det lite skoinformation, stavgångsteknik och ännu mer vila. 

Har precis kommit tillbaks från middagen, tack och lov lyckades jag få i mig lite mat. Förhoppningsvis får jag behålla maten den här gången, det skulle behövas!  

Det blev ett kvälls dopp trots allt, det var rätt så skönt. Kändes dock en aningen för kallt, kändes som att det var varmare igår.

Nu hoppas jag bara att jag har en god nattsömn som väntar på mig, det skulle inte sitta helt fel. Det har varit rätt så dåligt med sömn de senaste dagarna, många nya intryck och förväntningar denna vecka så det är nog inte så konstigt att man är trött... Ja, jag vet inte som vad

  

  
Det var lite synd att jag glömde kabeln till kameran, hade jag kommit ihåg den hade jag kunnat visa er lite bilder. Men vi får väll se om det blir lite bilder härifrån framöver.

  
Nu är fröken Persson alldeles färdig, det har varit en tung dag. Tror att det är en kombination av efterverkningarna av bilåkandet och konditionstestet & filmningen av våran lyftteknik. Lyckades i alla fall ta mig ner till Coop Nära & hem efter middagen för att inhandla snus, men nu tror jag nog allt att det för bli en lugn kväll för min del.

  
Få se om det eventuellt blir ett dopp i bassängen innan det är läggdax, om det finns ork och om det finns någon liten ängel som möjligtvis kan hjälpa mig med den här förbaskade bh:n. Hur som haver så måste jag försöka få hjälp med bh:n ändå, skulle behövas en dusch & sen vill jag inte sova med bh:n på ännu en natt. Det är riktigt oskönt! Det är ju sådant som Jimmy brukar få hjälpa mig med, så när man är hemma flyter det ju bara på.

  
Men förhoppningsvis har jag blivit bättre på att be om hjälp av personer som inte står mig nära när jag kommer hem här ifrån, förhoppningsvis be om hjälp överlag! 

Det är en kämpig dag idag!
På ett sätt är det ju faktiskt bra att det inte är min "braiga"-period (den som man aldrig har när det behövs, när man ska besöka läkare osv) när jag har här.

Nu har jag i alla fall gjort bort alla mina möten, vilket känns skönt. Blev precis klar hos sjukgymnasten, då var det bara att pallra sig till rummet för att stoppa i sig pillrena så att man förhoppningsvis slipper kräkas mer idag. Så för min del hade det varit betydligt bättre att ha en tid hos sjukgymnasten under förmiddagen, men man kan inte få allt här i världen. Och lite smärta har ingen dött av, vad är det man säger...

Det som inte dödar en det härdar en!

Nu ska jag försöka vila lite så att jag förhoppningsvis orkar delta under träffen med teamet, där vi ska få information om forsatt rehab period.

Ny dag, ny tag, nya utmaningar...

Mesta delen har natten har tillbringats i vaket tillstånd, suck. Har vridit, väntat mig & mer eller mindre stönat av smärtan som bosatte sig i kroppen. Inte blev det väll bättre av att det var en annan säng osv.

Efter många om och men så tog jag mig i alla fall till frukosten, så jag har fått i mig ett par mackor och ett glas juice. Nu håller jag mest bara på att försöka vila och reka igång kroppen. Jag hoppas verkligen att jag hinner reka igång kroppen och att den större delen av smärtan försvinner innan jag ska göra konditionstestet idag.

Nu ska jag nog börja göra mig i ordning ska träffa ergonomen 8.20 för en arbetsintervju.

Idag är det ingen vanlig dag min kusin och vän Lydia fyller år...

Ett stort Grattis, hoppas att du haft en trevlig dag med gott fika & fina presenter! Hoppas att vi ses snart...

 

Jag och Irene en annan deltagare tog oss en promenad ikväll, vi skulle leta rätt på närmast affär/mack. Själv hade jag en enda sak el. snarare två saker som stod på inköpslistan. Snus & Aftonbladet, men när jag var tillbaks på rummet och hade tagit av mig kläderna så kom jag på att fröken hade glömt snusen. Så det får nog bli en tur i morgon också, för ikväll pallar jag inte.

På slutet av promenaden hände det något med kroppen, knäet låste sig och det högg till i ryggen sen spred det sig en enorm smärta upp ifrån nacken och ner till benen som inte verka ge med sig. 

Bytte om till baddräkten och tänkte att det kanske skulle hjälpa med ett bad i det 33 gradiga vattnet, men ické som nické. Det blev bara värre och värre, så det blev ett snabb bad. Ca 10 minuter sen var det bara att börja försöka ta sig upp, duscha, klä på sig och gå till rummet får att ta tabletterna och vila. Hoppas det ger med sig snart!

Så resten av kvällen lär nog bara bestå av vila, funderar på att gå ut till något av tv-rummen en stund. Kanske kan vara trevligt att umgås med någon ett tag istället för att sitta här och fundera på vad man gjorde för fel!  

  

Första teori lektionen är gjord, vi hade en kort genomgång angående hur man ska sitta, lyfta och arbetställningar. Inte något nytt direkt, däremot lite små tips som man kan prova vid bilkörningen.

En del av oss har även fått träffa sjukgymnasten för en undersökning, gjort konditionstest & hälsokurva hos en kvinna som jag inte minns vad hon var för något och en arbetsintervju med en ergonom (el. vad det nu var för något). Men jag har alla mina sådana träffar kvar tills i morgon, så imorgon händer det lite mer för min del. Vilket ska bli spännande, så det ser jag fram emot!


  
Jag tycker att det här känns rätt så lovande hitills, det ser ut som att man förhoppningsvis kan snappa upp/lära sig något nytt! 


  
Det visade sig även att vi är sju stycken från Örnsköldsvik, så hädan efter blir det samåkning. Så mest troligtvis behöver jag inte ens funder på att åka buss någon dag under dessa veckor, möjligtvis från Ö-vik och hem. Men det återstår att se.

Vid 08.00 var jag på plats på Rygginstitutet i Sundsvall, min kära sambo såg till att jag kom fram både i tid och välbehållen. Dagen började med presentation, lite information och en rundvandring. Klockan 9.30 var det dax för fikat och nu har jag egen tid, så jag har precis packat upp lite på rummet och tänker lägga mig och vila en stund. Det har varit en tuff dag hitills, så jag tror det skulle göra susen att få lägga sig en stund och sträcka ut ryggen.

Sen får vi se vad dagen har att erbjuda?! 

 

Då var det kväll igen, dagarna bara flyger förbi.

Har haft lite att stå i under dagen och inte blev det bättre av att det hände något i vänster sida av kroppen som gjorde att man blev liggandes ett par timmar. Så jag har långt ifrån hunnit med det jag hade velat, men jag har i alla fulla fall hunnit packat. Förhoppningsvis har jag kommit ihåg det viktiga!

Så nu är det snart bara att piss & lägg sig för att orka upp strax efter 04.00 i morgon, känns inte speciellt lockande med den tidiga uppstigningen men det hjälps inte!

Hoppas att ni får en trevlig vecka!
Vi får se hur det blir med skrivandet, vet inte om jag har någon tillgång till någon dator än.

Har preci gjort det sista på den hemliga beställningen som jag fick, så du har jag skickat iväg Jimmy till brevlådan för att posta alla brev som jag var tvungen att få i väg idag.

Sjäv hade jag tänkt ta tag i att börja packa inför veckan som kommer, har även en del andra grejor som skulle ha blivit gjorde idag och ett pubmöte som jag skulle ha deltagit i ikväll. Men vi får väll se hur det flyter på, tror nog att det kan bli en aningen svårt att hinna med allt.

Nu har jag kommit på en idé till beställningen, vilket känns skönt. Beställningen måste vara klar senast i morgon så det var på tiden, men nu är det inte allt för mycket kvar. Hoppas bara att den person som får det blir nöjd!

Brukar alltid kännas lika nervöst, eftersom det jag tycker är snyggt kanske inte den andra tycker om osv. Så det ska bli spännande att se hur det går denna gång, speciellt eftersom det är ett nytt projekt jag har tagit på mig!

Tyvärr kan jag inte visa er några bilder, vi får se om det kanske blir när det är levererat och klart...

Solen skiner och ute är det bara -14 grader, med andra ord är det en riktigt vacker dag.

Förhoppningsvis hinner jag bege mig ut en sväng, men först ska jag kasta i tvätt i tvättmaskinen, se efter om jag behöver inföskaffa material till en beställning som jag fick i förgår och sen skulle jag även ha kommit på en lösning till beställningen. Det är nämligen ingen vanlig sådan. Så nog har jag det jag gör idag, ni kan känna er lugn!

  

  
Idag gjorde jag min sista arbetsdag för ett tag i alla fall, ska ha en månads uppehåll ifrån jobbet. Under denna månad ska jag befinna mig på rygginstitutet i Sundsvall för rehabilitering, vilket är med blandade känslor. Men det ska nog gå bra tro jag!

Känns väldigt skönt att det är helg, är nämligen alldeles slutkörd. Det har varit en tuff & kämpig vecka både på de ena & de andra sättet, så nu ska jag försöka att ladda upp batterierna tills på måndag morgon. Så att jag kan fokusera och lägga alla mina krafter på rehabiliteringen... 

Känns skönt att ha ventilerat med chefen idag, det behövdes! Nu vet vi vart vi har varandra och vart vi är på väg. Men hur det slutar får framtiden visa!

Känns riktigt bra att veta att det finns dem som inte vill bli av med en och att det finns de som tycker om en som den man är! Känner mig som en svamp idag, en svamp som bara suger upp alla komplimanger och allt positivt som sägs.

Har egentligen en hel del att skriva men jag tror att jag avvaktar tills jag känner att jag har samlat & lugnat ner mig en aning, annars blir det något onödigt som skrivs som inte hela världen behöver ha reda på.

Tråkigt nog är det näst intill bara hemma man kan slappna av numera, det är näst intill det enda stället jag numera kan känna mig lugn och trygg. Hemma behöver jag inte gå på hel spänn, tänka på vad man säger osv.

För ett tag sedan kände jag mig rätt "hemma" på ett par andra ställen också, men tråkigt nog tas det bort ett efter ett! Ärligt talat känns det inte så bra längre...

 

Datorn står fortfarande kvar på samma ställe, rutorna är hela och jag är lugn som en filbunke...
 
Helt otroligt, det gick både lätt och smidigt att både avinstallera och installera Norton idag! Så här smidigt gick det inte i fjol, då var det en massa jäkulskap.

Jag hade avsatt hela dagen för lite service av datorn, fixa norton och fixa till det nya internetabonnemanget. Men nu återstår bara internet, men jag tror jag ska ta mig en liten väl förtjän vilopaus för jag hugger tag i det. 

Förkylningen och värken är än värre idag, så här händer det inte mycket. Nyser,snorar, käkar både halstabletter och smärtstillande...

Efter en liten sovmorgon så begav vi oss dock iväg till stan som planerat, men ack så jobbigt och besvärligt det var. Det blev bara det nödvändigaste, ON/OFF, Willys och Max. Tanken var att vi även skulle åka in till köpcentrumet i Arnäsvall och dra en repa på stan.

Det är nog irriterande, frustrerande och jobbigt att vara i stan när man är någorlunda pigg & kry, så det här gör jag nog inte om! Slipper jag så är jag glad...

Jag är absolut ingen statstjej, så jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver bosätta mig i en stad eller ett större samhälle!

  
Blev en besvikelse, det är nog både första och sista gången jag åker till Solberg på någon större tillställning!

  
Vi fick sitta på bottenvåningen där det var fruktansvärt kallt, tillslut var jag tvungen att fråga efter en filt. Vilket jag även fick efter en liten stund än om det inte hjälpte mycket i den kylan som var i rummet, så de får det ett litet plus för i alla fall! För att kunna sitta där och njuta så skulle man ha behövt vara as kalas.

Serveringen var inget att hurra för, lång väntan mellan förrätten och varmrätten som dessutom var kall när den väl kom. Folket på våningen ovanför hade till och med hunnit sätta i sig efterrätten & vilat ner den innan vi ens fick in efterrätten. Det kändes som att vi var andra klassens gäster, om vi inte till och med var ännu längre ner på listan! Och så vill då inte jag känna om jag betala så pass mycket för att gå ut och äta, jag vill även kunna sitta och njuta av maten utan att behöva frysa ihjäl.

Det kom surt i dag... Värk i varenda liten millimeter av kroppen, rörelsesvårigheter och en förkylning med en enorm ond hals, då var vi inte ens ute i kylan. Vi gick mellan bilen och resturangen, bilen och huset.

Ärligt talat kändes det som att de hade tagit på sig alldeles för mycket, tagit in på tok för mycket folk för att kunna hålla en bra nivå på servicen med den personal som jobbade!