envisodum

I morgon börjar jag att jobba igen, det är med blandade känslor som jag kommer att gå dit! Det är då tur att eleverna är hur goa som helst, att de har sagt till mig hur bra det är att jag ska komma tillbaks & att de längtar. Hade de inte varit för dem så hade jag nog aldrig satt min fot där igen, inte till dé här priset som jag får betala i alla fall.

I morgon börjar jag att jobba igen, det är med blandade känslor som jag kommer att gå dit! Det är då tur att eleverna är hur goa som helst, att de har sagt till mig hur bra det är att jag ska komma tillbaks & att de längtar. Hade de inte varit för dem så hade jag nog aldrig satt min fot där igen, inte till dé här priset som jag får betala i alla fall.

  
Igår var det då äntligen Lördagen den 27/2 2010, som jag väntat & längtat...
Vi var bjudna på Alvas dop som höll till i Varpsjö och sedan hade vi planerat in att vi skulle gå ut på folkan i Åsele, där coverbandet Scam skulle spel. Tanken var att Tony & John skulle komma upp någon gång efter dopet så skulle vi börja festa. Men planerna fick läggas om...

När vi vaknade i går morse var det ett riktigt skit väder & en fruktansvärd smärta/värk i kroppen, det kändes att man levde. Tänkte inte så mycket mer på dé utan började klä på mig & ordna lite med frukosten, men det var bara att rusa iväg på toan för att kräkas (pga smärtan) & sen var det bara till att bädda ner sig en stund till.

Medans jag låg där i sängen insåg jag helt enkelt mina begränsningar, så jag ringde till Tony för att avbryta planerna för kvällens utgång. Låg även & funderade ett tag på om vi skulle hoppa över dopet, men tillslut bestämde jag mig för att äta lite frukost, ta ett par tabletter & åka iväg mot Varpsjö. 

  
Tack och lov, så kändes som att jag fattade helt rätt beslut!
Det var trevligt att få träffa släkten igen, trots att man inte kände sig på hugget för några som helst samtal. Tror att jag behövde komma "hem" & träffa dem som tycker om & bryr sig om mig, för idag känner jag mig en aningens starkare! 

Jag lever...
Men mår långt ifrån bra, försöker att andas & ta mig igenom dagarna.

Känner mig fortfarande fruktansvärt besviken, ledsen & arg! 

Fröken P mår nog inte så bra, har varit eller jag är fortfarande så arg så att jag håller på att explodera idag! Det har nu visat sig väldigt tydligt att jag gjorde ett väldigt stort misstag genom att åka på rehaben under januari månad. Märkte det redan för någon vecka sedan, men det blir bara tydligare & tydligare. Det är inte först nu jag får bita i dé sura äpplet...

  
Detta år har då verkligen inte börjat bra, känner mig fruktansvärt besviken, ledsen & sårad! Hur många gånger fler ska jag bli "huggen" i ryggen under detta år? Det har knappt gått 2 månader och det har redan blivit ett flertal "knivhugg"...

  
 Orkar jag ta mig igenom även detta utan att åka allt för lång åt fel håll? Klarar jag av fler motgångar? Kommer jag att överleva? Detta är frågor som endast framtiden kan svara på, så det lär väll visa sig hur det går!

  
Trodde att det äntligen skulle lösa sig och att jag skulle få en lugn & fungerande tid, så att jag kunna pusta ut. Samla nya krafter & bara få njuta av tillvaron, men ické som nické. Det är tydligen inte meningen att det ska gå bra för mig & att jag ska må bra än hur mycket jag jobba, sliter & kämpar för att nå dit!

  
Ärligt talat känns det som jag har fått gå i genom väldigt mycket under mitt 24-åriga liv, en del trauman & många motgångar har det varit genom åren. Men jag har dock tagit mig igenom precis varenda en, än om det är många sår/ärr som blöder inom mig några få dagar per år. Kan det inte vara nog nu, bara för en tid?

Snälla ge mig styrka och lite lugn & ro en stund, nu är jag i stora behov av det!


 

  
Eller snarare god förmiddag... Det blev en tidig morgon även idag, kliver hellre upp tidigt för att elda & ta det lugn än att sova länge på morgonen när det är kallt. Annars fryser ju fröken ihjäl när hon stiger upp!

Har hunnit med ett par timmars läsning, men det är inte ofta man unnar sig att läsa ett par timmar i streck. Men det är väll sådant som man kan göra när man är lös & ledig?! Har även hunnit med en varm & skönt dusch och tagit fram ett par grytbitar, hade tänkt passa på att laga någon slags gryta idag medans man är ledig. Så att man har något att plocka ur frysen när man är grinig, less & lat.


Det känns inge lockande att behöva vara ute med bilen under dagen här... -34 grader, då vill jag helst av allt bara vara inomhus & elda. Men nu blir det tyvärr inte så, det är en del saker som måste ordnas så det är väll bäst att börja göra sig i ordning!

Har precis haft fin besök av Mia, Stefan & Alva. De var tur de kom förbi & hälsade på så att man fik sig lite fika i kväll, det är ju alltid trevligare att fika om man har sällskap...

Nu ska jag mest bara försöka att varva ner & förhoppningsvis göra en tidig kväll för att vara på hugget i morgon. Har ett möte inplanerat under förmiddagen, vi ska försöka komma överens om arb.tider & sen har jag en tid på läkarstation inbokat. Så vi får väll se vad morgondagen har att erbjuda & hur det går! 

En ny vecka är här och även denna vecka verka jag vara ledig, vet inte riktigt vad jag ska säga dé. Det är med blandade känslor, ska dock försöka göra det bästa & njuta av denna vecka.

  

Det har varit en bloggfri helg hittills, vilket kan behövas emellanåt. Ibland känner jag att jag blir så less på allt vad datorer & telefoner heter... Tänkte i alla fall lämna ett litet livstecken idag!


  
I fredags fyllde Tony år, så då var vi dit & gratulerade han. Han bjöd på go fika och ett par kalla, vid detta speciella tillfälle så hoppade jag över mina tabletter för att kunna ta sig en pilsner eller två. Men ack så jag fick ångra mig under natten till lördagen & en bra bit in på dagen! Känns nästan som att fröken P håller på att bli nykterist...

  
Å på lördagen "tvingade" jag Anny att följa med mig på affärn så att jag skulle kunna handla, hon är ju bara för gó. Sen tvingade jag iväg mig till gymmet med Annys sällskap trots att jag knappt var till att gå, det är bara att bita ihop och bli lite elak om dé ska bli någon träning för den här kroppen. Sen var det bara att åka hem & vänta in Jimmy så att han kunde fortsätta hjälpa mig med dusch osv. Tur att man har änglar runt omkring sig sådana här dagar!

Å idag åkte vi in till stan en snabbis för att inhandla en dop- & födelsedagspresent, vilket gick väldigt smidigt! Sen var det bara att åka hem för att trycka ett par servetter till ett framtida dop. Servetterna är nu äntligen klara efter ett par dagars strul & dé blev riktigt tjusiga så nu hade jag tänkt vila mig resten av dagen för att förhoppningsvis vara piggare i morgon!

  
Det var en tung natt, men det gick vägen med hjälp av underhållning på P4 som sände OS. Det var riktigt spännande, förutom damernas hockeymatch då förstås.

  
Sen vid 6-tiden passade jag på att kliva upp för att inta frukosten tillsammans med Jimmy som skulle på kurs idag, efter själva frukosten så kostade vi på oss en kopp kaffe & en semla. Lite vardags lyx så här på en torsdag, eller vad man ska säga...

Annars har det väll inte hänt så mycket här idag, har mest legat som en klubbad säl i soffan & sett på OS. Förhoppningsvis väntar det en bättre dag i morgon när vi ska fira Tony som fyller år.

Idag fick Jimmy saken här ovanför, kan ni gissa vad det är? Näää jag trodde väll dé... Det är alltså en tshirt.


Om man lägger traktorn i vatten så blir det en tshirt, är det inte läckert så säg....

Jimmy´s farmor fyller år idag, så vi har planerat in en födelsedags middag med tårta & vårat sällskap ikväll. Har lovat svärmor att hjälpa henne med middagen eftersom Jimmy jobbar, egentligen skulle jag ha behövt bädda ner mig & dra täcket över huvudet för att vänta ut smärtan. Men eftrsom jag var som dum och kläckte ur mig det själv så är det bara att bita ihop, för lovat är lovat. Så det är väll snart dags att bege sig.

Om jag inte minns helt fel så var det inte så avanceratat, så jag får hjälpa henne med det jag fixar för att sedan lägga mig & vila en stund. Det löser sig nog, jag har ju ingen häxa till svärmor så det ska nog gå bra!

Igår fick jag mig en liten slant av gubben så jag kunde gå på apoteket idag för att lösa ut ett par tabletter att ta istället för alvedon (1 grams) när jag är själv. Har haft stora problem med att svälja dem än fast vi har delat dem. Sedan jag kom hem ifrån Sundsvall så har de fastnad i halsen ett flertal gånger & jag har haft stora problem med att få ut dem. 

  

Och igår kom droppen när de fastnade ännu en gång utan att jag höll på att få ut dem och inte blir det ju bättre om man får panik, som man lät kan få när det går ett tag och man känner att luften håller på att ta slut.

Då var årets fettisdag här...

Har ni ätit några semlor än? Själv har jag ätit två köpta av det sämre slaget och fem stycken som min kära svärmor hade gjort åt oss, de var då de godaste semlorna jag ätit i år i alla fall!

Här där vi bor har de som tradition att barnen går runt & "tigger" godis under dagen, så här lär det väll vara fullt upp. Det har redan varit hit 4 st till 5 st (har jag redan tappat räkningen, skrämmande), de första kom redan 9.30.

   
Vilken fin dag, tänk er dessa dagar om ca 1 månad...
Inte vill man då jobba då!

Har haft lite att stå i idag...
Hade en tid att passa under förmiddagen för att skriva på lite papper och diskutera ett par saker, men jag blev försenad till detta möte eftersom jag helt enkelt inte fick igång bilen.

Hade inte riktigt satt i motorvärmarn riktigt (irriterande när man tror att den är på), så det resulterade i att den bara han få ca 1 timme innan det var dags för mig att åka. Men jag lät det gå och passade på att skrapa rutorna, mata fåglarna m.m, ringde även och hälsade att jag skulle bli lite försenad.

Så tack vare motorvärmar strulet fick jag vara utomhus ca 1 timme under förmiddagen, inte klagar jag. Det var riktigt skönt må jag då säga. Efter att motorvärmarn stått på ca 1tim 20 min så startade äntligen bilen och jag kunde åka till mötet en halv timme försenat dock.

 
Efter att ha vilat en stund när jag kom hem så klädde jag på mig och tog stavarna för att gå en promenad längs skoterspåret, det blev en riktigt skönt promenad. Dock lite för lång & rask, det är så otroligt svårt att hålla igen speciellt i detta väder!

Puben igår blev nog ganska lyckad!
God mat, bra band och en salig blandning av folk...

Både gästerna, bandet & arrangörerna var nog ganska nöjda...





Jag må då säga att jag hade en trevlig kväll och det var riktigt kul att kunna delta så pass länge, tror klockan hann bli ca 23.15 innan jag kände att jag var tvungen att kasta in handduken.

Visst, det har varit en h-vetets natt, utan dess like... Hela dagen har det känts som att jag ska gå i miljontals bitar av minsta lilla beröring eller rörelse, så jag har gått runt i pyjamas och bara vilat idag. Skulle egentligen ha varit och hjälpt till att städa upp efter pubben, men det var då inte ens att tänka på...

Hur som helst så känns det lättare att ta en sådan här dag när man hade en trevlig kväll!

Idag är det en otroligt vacker och fin dag vi har här, solen skiner och -16 grader. Man vill absolut inte vara inomhus en sån här dag, men ibland hjälps det inte!

  
Själv så tog jag mig tid till att vara ute ett tag, hade gärna varit ute längre och haft någon sällskap. Kanske en lite skid-/skotertur och grilla en korv hade gjort susen, det får bli en annan dag. Förhoppningsvis är detta inte den enda fina dagen!

Dagen har ägnats åt bakning, har förökt att få ihop en kaka till puben som vi har i morgon. Kan inte påstå att det gått särskillt bra, både ugnen och kroppen har strulat. Det har tagit hela dagen för att få ihop en vanlig enkel hedelig snoddas!

Blev även tvungen att städa halva huset pga dagens bakning, när jag väl hade lyckats smälta smöret så tappade jag ut muggen så det blev smör i hela köket. Efter ett flertal sådana här incidenter, kanske ni förstår att man blir tvungen att städa.

Hade det inte varit för att kakan skulle vara till puben så hade jag helt enkelt skitit i alltihop, för det är inte ett dugg roligt att baka när ingenting fungerar!

Har ju alldeles glömt bort att jag mer eller mindre har lovat att visa ett par bilder ifrån veckorna på ryggis, bättre sent än aldrig!


Här har vi rummet som jag bodde i under mina 4 veckor i Sundsvall.


Inte speciellt stort men alldeles tillräckligt.


En suddig bild på matsalen.


Här ligger vi i avslappningsrummet, en av höjdpunkterna på dagarna. I alla fall så länge det bara var avslappning som skulle göras, det var mindre kul när det handlade om massage.


Även detta lilla rum använde jag flitigt, "värmerummet"


Denna lilla vrå låg i samma rum som gymmet, ganska behändligt att lägga sig där på en av britsarna efter träningspasset.

Några bilder ifrån gymmet







En bild ifrån gympasalen, när vi väntar på ryggymnastiken näst sista dagen.



Även här i bassängen tillbringades det många timmar... +32 grader, vill ha hemma!

På onsdags kvällen gick vi ut & åt hela gruppen på Haga krogen, därefter gick vi tillbaks till ryggis där vi samlades i gymnastiksalen och de som ville/kunde spelade pingis.

En riktigt trevlig kväll!



Sista dagen så hade en del fullt upp med att hinna fixa till blombuketterna (till personalen) under lunchrasten.






Vi får ju inte glömma vår kära vän som stått ut med oss i 4 veckor, Benjamin.

För ca 1 månad sedan bytte vi internet modem, enligt telia skulle det var bättre osv. Men det har mest bara varit en massa strul, internet har slutat att fungera titt som tätt och ena dagen har det överhuvudtaget inte fungerat. Detta är något jag inte har haft tid eller ork att tag i, så det har bara fått fungera som det gjort...

Men idag fick vi ett brev från Telia, där det stod att det är fel i programvaran i usb-modemet och hur vi skulle gå till väga för att lösa det.

Det förklarar nog problemen som vi haft, så nu hoppas jag att det flyter på bättre i framtiden!

Solen skiner, -12,8 grader och det brinner i både spisen & kaminen.

Bestämde mig för att lyxa på att elda inne i köket när det liks fanns ved inne, hellre det än att betala elbolaget mer än nödvändigt!

Tror att jag ska ta mina stavar, brevet till landstinget för alla reseersättningar och stappla iväg till brevlådan, funderar bara om jag ska vänta ett tag. Så att svärmor hinner komma hem, för då kan jag ta mig en vilopaus innan jag återvänder hem. Ja, ja, jag får nog klura vidare på det sista alternativet.

Idag är det två möten inplanerade, ett med psykologen som jag inte riktigt gillar och ett med en kvinna på AF som har hand om lönebidragen.

Ärligt talat känns det inte speciellt lockande! Ska bli spännande att höra om man får sig någon inkomst för den/de veckorna mellan rehab och den vecka som jag får börja jobba...

Blir både arg & frustrerad det här hade redan kunnat vara löst, om de bara hade varit lite smidigare!

Ska även försöka hinna in på apoteket en sväng för att se om jag har fått något nytt recept på mina smärtstillande tabletter, har jag inte fått något nytt då vet jag snart inte vart jag tar vägen.

  
Då var vi inne på ännu en ny vecka, själv trodde jag att jag skulle sitta på jobbet idag. Men ické som nické, det strular både här & där... Så jag har ingen aning om när jag får börja jobba, hade helst velat få börja direkt efter rehaben. Tror att det hade varit bättre för min kropp, men man kan inte alltid få som man vill!

Fick ett samtal i morse, det gav absolut inte vad jag hade hoppats på! Känner mig så otroligt besviken och ledsen, trodde inte att jag kunde bli så mycket mer besviken på en viss person men tydligen gick det.

Det känns som att en hel del har vänts upp och ned under de fyra veckorna jag varit på rygg institutet, själv förstår jag ingenting. Hinner inte hänga med i svängarna! Det är nästan så att jag ångrar mitt beslut att jag deltog i rehaben, hade jag vetat det jag vet idag så hade nog beslutet blivit ett annat.

      

Vad är det jag har kämpat i minst ett halvår år för?
Det verkar inte betyda ett skit att jag har slitit, kämpat och kommit fram till det som jag/vi faktiskt har kommit fram till. Varför ska man ens slita, kämpa och slå sig fram om det överhuvudtaget inte ger något "mer"!?

Det är nog inte så många som vet hur mycket jag har "betalat" för målen som jag jobbat mot i ett halvår, en del för bristande intresse & en del för att de inte har med saken att göra... Och för den andra så är det inget jag vill prata om med vem som helst, om vart som helst och absolut inte för att folk ska tycka synd om mig.

Så det jag får "betala" det är något som jag mer eller mindre vill förtränga (så gott det går), jag vill egentligen fokusera på det som jag faktiskt klarar av! Jag vill även att andra ska se det jag faktiskt klarar av, inte allt som jag inte klarar av.

Jag är helt enkelt inte min smärta/värk/skador, mitt jag består av så mycket mer!!!

Och blir man osäker vad man kan fråga/prata med mig om så kan man helt enkelt fråga mig rakt ut!

  
Känner mig som en skurtrasa eller en påse med soper som man bara kan kasta runt som man vill, som inte är så mycket värd. Tur att man i alla fall har de som bryr sig och tycker om en, för annars hade då inte jag fixat det här!

Igår var det sista dagen på Ryggis, så nu är det minst ett halvår kvar tills vi ska dit nästa gång. Känns rätt skönt, samtidigt som det känns jobbigt, där levde man som i en skyddad värld på bågot vis.

Resan hem gick så bra som det numera kan gå, väl framme i Ö-vik svängde jag & Jimmy in på Max för lite mat intag innan vi åkte hem för att bädda ner tösen.

Ikväll gick vi ut och åt på Haga Krogen alla som deltog i våran grupp (förutom en enda som inte kunde delta), vi bestämde det för någon vecka sedan eftersom det kunde vara kul att göra något annat tillsammans. Vi hade det riktigt trevligt och riktigt god mat fick vi, det var annan mat än vad vi varit van med här.

Efteråt bestämde vi oss för att allihop skulle gå tillbaks till rygginstutet där vi träffades i gympasalen, för att spela pingis. Det var inte alla som kunde delta (tyvärr var jag en av dem, hade varit kul att få spela pingis igen), men de deltog ändå genom att titta på och heja på de andra. Så kvällen har bestått av en stor sammanhållning och många skratt, riktigt trevligt!

Men nu tror jag nog att det är dax för den här tösen att försöka göra kväll, det har varit en riktigt tuff och kämpig dag smärtmässigt. Och i morgon får man åka hem, lääängtar men det är med blandade känslor.

  
Tack för kommentaren som du lämnat, det värmde!

Smärta är inte farligt!
Smärta är inget att vara rädd för!
Vi har inga mirakelkurer!

Dessa förbaskade meningar har sjukgymnasten här tjatat om i snart 4 veckor, idag höll han på att åka på en käft smäll kan jag lova. Men jag bet ihop och höjde bara rösten åt honom och sa att jag varken är eller har varit ute efter någon mirakelkur/behandling.

Jag har förklarat tiotals gånger att jag inte tror att smärtan är farlig utan att jag vet att den är helt ofarlig på det viset och att jag inte är rädd för den, men det tycks inte hjälpa ett dugg! På något vänstert vis verkar det som att han har fått för sig att jag tror att smärtan är farlig, att jag är rädd för smärtan och ute efter en mirakelkur...

Är inte alls nöjd med sjukgymnasten som varit här! Han har känts helt ointresserad och inte varit till någon som helst hjälp, han har snarare varit till en nackdel för mitt mående. Tack och lov för att jag har en bättre sjukgymnast hemma, som tror/lyssnar på mig och vet vad jag går för! 

Nu är det bara två dagar kvar, sen är det över och jag behöver inte träffa honom förrän om ett halv år så det känns väldigt skönt!

  
I början av förra veckan dök det upp ett par problem/bekymmer, ett par som jag tyvärr inte kan påverka allt för mycket. Jag har gjort ett par försök att lösa det på bästa sätt så gott det går i dags läget utan att lyckas. Så vi får väll se hur det löser sig, för förhoppningsvis ordnar det upp sig!

   
Jag var så fruktansvärt arg, besviken och ledsen! Till slut kunde jag inte vara tyst längre så jag ventilerade mina bekymmer med ett par andra deltagare i rehaben på Ryggis... En av dem gav mig ett erbjudande, hon kunde hjälpa mig med ett av problemen. Men det satt långt inne från min sida... Jag har klurat, kliat mig i huvudet och näst intill slitit av mig håret i ren förtvivlan innan jag bestämde mig under söndagen för att svälja min stolthet.


Jag ringde upp personen som hade erbjudit sig att hjälpa mig och inte var det några problem, det gjorde hon så gärna. Tack och lov tog jag emot erbjudandet, det är jag glad för idag. Så i kväll när jag var ute på en lite prommis så kunde jag inte låta bli att köpa ett par lotter som present till henne, som tack för hennes hjälpande hand och stöd. Och ack så glad hon blev, ibland behövs det inte så mycket för att glädja andra!

Tillsammans blir vi starkare!

I morse 05.30 på börjades resan till Sundsvall och 06.15 blev det bil & chaufförs byte, tack & lov var det en annan person som körde denna vecka. Så jag kunde känna mig lugn och inte sitta på hel spänn hela resan, vilken kändes riktigt skönt!

Medans de andra har tränat så passade jag på att lyssna på del 2 på smärt cd:en, som vi håller på att lyssna på. Missade den delen förra veckan pga av någon individuell tid som jag hade med någon av dem i teamet.

Snart är det lunch, ska bli gott med lite mat. Känner mig faktiskt en aningens hungrig!